Badankan

Gumman badar. Nu är det badsäsong för mig som inte ägnar mig åt utomhusbad på sommaren. Inte om det under 26-27 grader i vattnet och även då så tycker jag att det är kallt när jag först doppar tårna.

Har aldrig varit någon säl när det kommer till vatten och är rädd för att simma där det inte går att bottna.

Fast jag var faktiskt modig i min ungdom då jag badade i ett skogstjärn djupt i de småländska skogarna, där simmade jag en liten bit från bryggan men var snabbt tillbaka när jag tyckte att det var läskigt att inte bottna.

En skogstjärn är djup och svart, gömmer säkert något hemskt odjur som bor därnere och spanar efter lämpliga människor att äta. Så tänkte jag då och sedan har det inte blivit något mer dopp i någon tjärn.

Sist jag badade här i havet var 1994, den sommaren var den varmaste i mannaminne.

Vi flämtade efter luft här i stugan, kvicksilvret låg stadigt på över 30 grader dag ut och dag in. Kvällstidningarna lottade ut resor till Island, där fanns det svalka.

Jag tog dottern och satte mig i en kokhet bil och körde den knappa kilometern ned till badstranden. Vadade ut i det ljumna vattnet, när jag kom till midjehöjd stannade jag och bara stod där och njöt.

Sedan har jag visserligen badat i andra hav som Egeiska havet vid Grekland, och Atlanten vid Floridas kust. Men det räknas inte för det är salt och varmt, inte kallt och småsalt som här.

Sedan är jag heller ingen baddare på att ligga i solen, ger upp efter några minuter. Det är så förbaskat tråkigt att bara ligga där och bränna sig, jag blir heller aldrig riktigt brun utan det går åt det grisrosa hållet.

Fastän jag inte solar så har jag lyckats få en form av ofarlig hudcancer på två ställen, det började med en prick i pannan under luggen och sedan en likadan prick på foten.

De ville inte försvinna och jag gick till vårdcentralen och undrade. 

Det är cancer, sa läkaren och tog bort dem. Fast det är snäll cancer, tillade han, den kommer av solande.

Jag fattar inte riktigt, jag har inte solat sedan jag låg i solarier som alla andra knäppskallar på 80-talet. Hur kunde det gå så många år?

Tänker på alla som solar och undrar om de också ska få cancer. Eller så struntar de i det och solar på, jag för min del har tagit lärdom och håller mig i mesta möjliga mån i skuggan. Man blir mindre rynkig då, det kan ju vara en fördel också.

I Indien solar de inte, de sitter i skuggan och täcker sig noggrant med kläder. Det är bara "mad dogs and englishmen that goes out in the midday sun". 

Jag hade släpat med en bok dit som visade Sverige i bilder från norr till söder, tänkte att de skulle uppskatta att se ett land de kanske inte hört talas om förut. 

En bild föreställde en strand på västkusten där folk låg i rader och solade, då med minimalt med kläder på naturligtvis.

En indier bläddrade i den, när han kom till den sidan så stannade han upp och frågade vad de sysslade med, de som låg där i solen.

Han hade aldrig hört talas om eller sett någon som bar sig åt på det sättet någonsin. 

Jag svarade att de solade, han frågade varför och jag svarade igen att de ville bli bruna.

-          Men varför, sa han uppgivet. Vitt skinn som är så fint, varför vill de bli bruna?

Det hade jag inget bra svar på annat än att vi inte är nöjda hur vi än ser ut, vi här i västvärlden.

Skönhetsidealen skiftar, de skiftar med tiden. Förr när det var mode att alla skulle se ut som aladåber med vitt dallrande skinn, då hade jag varit riktigt trendig.

På sjuttonhundratalet pudrade de sig också med massor av vitt puder så att de skulle se extra vita ut. Sedan var de rädda för vatten, de trodde att man kunde bli sjuk om man badade. Jag kan bara föreställa mig att det stank om folk på den tiden, våra näsor skulle inte tåla något sådant idag.

Min pappa berättade att när han var liten så fick han bada en gång per år!

Det var ett par veckor före jul som de fick sitta i en balja och skrubbas rena med varmvatten och tvål, de skulle vara rena lagom till jul.

Det fanns människor förr som aldrig i hela sitt liv hade badat. Det ansågs ofint och man kan ju tänka sig hur det luktade i kyrkorna om söndagarna, när alla otvättade lortgrisar samlades på ett ställe.

Sedan finns det de som säger att om man inte tvättar sig på väldigt länge så försvinner kroppslukten efter ett tag. Nu har jag inte provat,och tänker väl inte göra det heller.

Har också hört talas om folk som slutat tvätta håret, först blir det fett men sedan så blir det rent igen, det räcker att borsta ur damm och smuts. Fast det tror jag inte riktigt på, i alla fall inte i en storstad där det finns så mycket avgaser och föroreningar.

Så vi duschar på och har oss, badrummen som förut varit ett litet rum i skymundan har blivit ett av de viktigaste rummen i våra bostäder, förutom köket.

I England där duschar de inte så ofta, under mina tidigare år där så fanns det över huvud taget inte duschar. Alla badade istället, en kran för varmt och en kran för kallt, det gick att köpa några gummituttar att sätta på kranarna med ett duschmunstycke, annars var det inte tal om annat än bad.

Nu har även engelsmännen börjat med det, fast innerst inne tror jag att de gillar sina bad bäst.

På Harry Potterskolan som jag varit på ett antal gånger, där finns det massor med badrum men duscharna är undangömda så att man får leta upp dem.

Jag som har lite svårt för att bada i ett kar där jag inte vet vilka som legat i det innan.  

Jag har istället krupit ihop på botten av karet och använt kupade händer för att fördela vattnet över mig, en del kallt och en del varmt. Nästa gång ska jag ta med mig någon slags plastbytta och ösa, det vore bra.

Jag älskar badkar, skulle inte vilja vara utan det. Det finns ingen dusch i världen som är så skön så att det slår ett riktigt hett badkarsbad. I vår iver över hygienen så fick folk för sig att det inte var bra att ligga i sina egna bakterier och bada. Då får man väl göra som japaneserna, duscha innan man tar ett bad och så har vi löst den saken.

Energimässigt är de sämre än duschar, det kan jag hålla med om.

Under 70 och 80- talet skulle ingen ha badkar, de slängdes ut, som på den tiden då vedspisarna åkte ut ur köken. Lite sådan hysteri med det hela.

Bättre de senaste åren då sittbadkaren med tassar blivit på modet igen, för att inte tala om alla de där som masserar och bubblar.

I mina engelska köpahusprogram där vill de ha stora kök och stora badrum och stora sovrum.

Stort kök kan jag förstå, stort badrum är väl mindre viktig då man oftast är en person i taget därinne. Men stora sovrum det förstår jag mig inte riktigt på, det är väl inte nödvändigt att släpa in en soffgrupp där också. Allt man gör är ju att ligga i sängen, inte dansa vals.

Sedan ska de ha ”en suite” också till ”master bedroom”, då helt plötsligt så gillar de duschar, de knotar inte om det bara råkar vara en duschkabin i samband med sovrummet. Så länge familjebadrummet har ett stort trevigt viktorianskt badkar med tassar och rolltop. Rolltop är när kanten krullar sig runt karet.  

Nu ska jag gå och ta ett bad, plask på er.