Skakat inte rörd.

Gumman gör morgongymnastik. Som jag berättade förra veckan så har jag varit fast övertygad om att qigong hjälper mot alla krämpor, samt håller kroppen i balans.

Nu är det inte regelrätt morgongymnastik som utförs för det mesta med snabb militärisk precision. Kan aldrig vara bra för kroppen att studsa runt och bli svettig, det tycker jag i alla fall.

Qigong är lååångsam och sävlig, man vevar på och andas.  

Inte konstigt, bara för att jag är en lat människa så har jag inte gjort den. Skulle tycka att det var nog, allt jag gått igenom det senaste halvåret. (Igensatt halspulsåder, hög kolesterol och berg o dalbaneblodtryck). 

Det är så urbota dumt, att veta något är för mig, känna mig dålig och sedan inte göra något åt det. 

Tror mig inte vara ensam om detta fenomen, de vi hör är mest friskusarna som motionerar och står i. De sköter sina kroppar till punkt och pricka, äter rätt, tränar minst en timme om dagen, gör yoga eller dansar zumba så taket lyfter.

Zumba har de börjat med uppe i byn också, då måste det vara populärt. När det väl kommer hit så har det nog funnits som träningsform i åratal i de större städerna.

Men nu har bytanterna, säger tanter för jag tror inte det finns så många gubbar bland de höftskakandes massa, börjat dansa och skaka höfterna.

På tal om höfter så är vi stela, tänker på de i Brasilien och andra ställen också, där de skakar elegant på sina höfter som om de inte var en del av kroppen. De blir liksom fristående medan resten inte rör sig.

Det är vi hopplösa på här upp i den kalla nord, vi kan helt enkelt inte, med träning går det väl men ska vi mot förmodan göra en magdans så vevar hela överkroppen med och även knäna är med på en dans.

Undrar vad som gör detta? Är det stelgener vi har i oss?

Men nu är det andra tider, det dansas Zumba i byn och snart svänger tanterna på sina höfter när de går inne på ICA och plockar i kaffehyllan.

Qigong var en annan fluga som drog över bygden och snabbt försvann, antar att det är så med det mesta.

Lite kul och lite allvar är det att ta tag i sin kropp och böja den i lite ovana ställningar. Vi har hört att det är bra och jag antar att vi menar allvar när vi bestämmer oss för att gå på qigong, eller så är det för att bästa vännen ska gå.

Det fanns en qigongmaster i närheten, han råkade bo här på ett litet skär utanför kusten och hade minsann varit i Kina och blivit master. Han och hans dåvarande fru startade kurser i Studiefrämjandet, så det blev plötsligt tillgängligt för alla.

En parentes är att ayruvedadoktorn bor på samma skär, en samlingspunkt för udda kan man tänka.

Vi var ett gäng tanter (inte en enda gubbe i sikte) som gick där en dag i veckan och vevade qigong, fick höra hur bra det var för det mesta i krämpväg.

Vi lärde oss övningar som vi skulle göra varje dag och där började det besvärliga, när skulle vi klämma in vevandet i vardagen?

Nu ska jag inte tala för alla men jag tror att jag är den enda som fortfarande håller på i omgångar med den ädla konsten. Saker blir i vägen när vi ska försöka att hålla oss till ett schema, fast vi vet innerst inne att det är bra för oss.

Så nu har jag efter ett års tystnad satt på min kinesiska musik på cd och står där i mörkret, först är det mörkt och sedan kommer gryningen så sakteliga. Vevar och andas så det står härliga till och sedan känner jag mig så nyttig att jag kan unna mig den där chokladbiten eller glassen efter middagen.

För de där qigongparet, de sa faktiskt en gång att en tant gått ned hela 7 kilo bara på att göra de första övningarna, jag gör alla de andra också så jag kan äta choklad jag och ändå gå ned i vikt, så de så!

Nu gör jag inte allt detta bara för att gå ned i vikt, jag gör det för hela kroppen, en bonus om det blir viktnedgång.

Yoga har jag inte hört kommit till byn ännu, kanske har jag missat det.

Jag har hoppat över Zumban, känner mig lite löjlig att dansa runt och skaka höfter och axlar. Men kommer yogan så hoppar jag nog på kan jag tänka. Den är långsam och så är jag också.

Gubben han går på crosstrainern, eller försöker i alla fall. I lördags så gjorde han nog nästan en hel film och igår så började han men slutade efter några minuter. Det är dödens tråkigt att gå på en sådan, en tanke är att kanske ett gåband är roligare men även då kan man nog hålla sig för skratt.

Det är motivationen säger gubben och jag kan hålla med. Allt sitter i huvudet och säger det att gå på crosstrainer är det bästa som finns, så blir det genast bättre.

Men att gå på promenader det har huvudet inte sagt ett ord om att det skulle vara kul. Jag får ont i benen av det, nu äter jag den där kolesterolmedicinen igen efter ett försök att vara självläkande. Vågade inte längre då den ”onda” kolesterolen var hög igen. Skyller på den, har hört att muskelvärk är en biverkan.

Kände mig låg och nedstämd när den där bra naturmedicinen skulle ta hand om biffen för mig, inte gjorde det. Kryper till korset med rädsla över att inte klara det själv, blir rädd och frågar bästa ayruvedadoktorn och när han säger att jag ska börja ta den igen då blir det genast mer allvar av det hela.

Nu var det någon som sa att det beror på att levern för jobba övertid eftersom jag inte har någon mjälte. Den snodde de för 30 år sedan.

Jag måste ta fett i form av kokosfett, olivolja eller ren och skär vispgrädde varje dag. Det ska tydligen hjälpa levern att arbeta, men så kommer det en kvinna hit igår och får inte äta fett för hon har gallbesvär och levern har med gallan att göra också.

Så jag blir alldeles snurrig i huvudet av allt, vem har rätt och vem har fel?

Ska sätta mig in i det hela och återkommer om det.

Så jag vevar qigong och väntar på bättre tider.

Ha det bra alla glada motionärer där ute.