Bilprat

Gumman bevakar en auktion. Jag har varit inne på Kvarndammen och hittat en bil till gubben. Den han åker kring med är inte pålitlig, handlingskraftig som jag är så har jag hittat en på nätauktion.

Ett ställe där de säljer ut tjänstebilar och vagnparksbilar, undrar lite vad som menas med det?  En bil som står i en park full av andra bilar och skrotar och används bara när någon har lust till det.

I alla fall är det bilar som inte haft något riktigt hem, och ingen som har tagit hand om dem. Helt enkelt bilar med tråkig bakgrund. De är väl lite mer skamfilade till sitt yttre och har lite mer bucklor och bulor än vanligt, antagligen för att de inte haft någon riktig ägare. Människor har en märklig förmåga att inte vara rädd om saker de inte äger och betalat för. 

Hittade en som hade gått 5088 mil extakt, den var lite finare än de andra och hade allt som jag anser att gubben behöver till sina långa bilturer.

 Antisladd, bra så att han inte åker av vägen så lätt. Antispinn, nåja det är inte bra när han ska upp i snömodd i vår långa backe. Antagligen går den att koppla ur.

Klimatanläggning så att gubben kan sitta och pysa i när det är varmt, en CD för musik och en färddator. Antagligen skulle han inte använda den, han är lite anti till sådana. En helt modern up to date bil, kanske blir det ett fynd.

Nu går det till så att man får lägga bud och högsta vinner, det gäller att ha is i magen och lägga budet så sent som möjligt och hoppas att ingen bjuder över. Idag klockan 11.05 närmare bestämt är det då nedräkningen börjar, den pågår i 3 minuter ungefär.

Nu kan denna bil som är född 2007 och är grå, bli en medlem i den här familjen.

Varför jag talar om bilar som om de vore levande varelser kanske ni tycker är konstigt, men om sanningen ska fram så tycker jag att i alla fall min bil är levande.

Den är av plåt och kan inte tala, men den har energi. Allt som finns har energi, mannen som hade honom före mig han hade tyckt om bilen och hade tagit hand om den. Alltså hade den fått bra energi från början.

Är förra ägaren till en bil en missnöjd gnällgubbe, så känns bilen inte bra. Kanske lika bra att kolla upp hur de förra ägarna levde och vad de tyckte om livet. Lite svårt blir det när en bil haft upp till tio stycken.

Jag har haft ett antal under åren, den förra var en röd Peugeot av modell 86, den var så fin och jag tvättade den varje vecka i tvätthallen i byn. Jag putsade och torkade riktigt i dörrarna, fick den oljad varje år. Han hette Mys, jag var synkroniserad med min Mys.

Så blev han gammal och trött, hade föresten krånglat en hel del innan, jag fick öppna motorhuven och knacka på en del för att få honom att vilja gå.

Till slut så fungerade inte kopplingen längre och det var dags för honom att åka till bilkyrkogården.

Jag letade febrilt efter en ny, fick åka buss in till staden och gå omkring och leta hos bilhandlare. Provkörde en del men deras energi stämde inte med min.

Till slut så hittade jag Tillit, han var grönblå, fin i klädsel och lack, hade nybytt kamrem och gått 10.000 mil. Nyckel som låste alla dörrar på en gång, en nymodighet för mig. På Mys fick jag låsa upp alla och sen se till att de var stängda. Stolsvärme som fungerade. En Suzuki som aldrig krånglar och det har han hållit till dags dato.

Jag tog hem honom och Mys stod inför sin sista vila, gubben körde upp med honom för backen en sista gång och då kom tårarna. Jag satte mig i Tillit och grät, sökte liksom stöd i min nya bil för att göra saken lättare.

Vem kan komma och säga att en bil bara är ett dött ting av plåt. Ni har fel, bilar lever.

De ska pratas med för att må bra, jag pratar då med Tillit och idag ska han och jag åka till staden och han ska vänta på mig när jag går till sjukhuset. Han står där troget och jag klappar om honom när jag kommer tillbaka. Duktig bil.

En vän till mig hon sa att våra bilar talar om för oss hur vi lever, går de bra så mår vi bra, går de dåligt så är det något som fattas oss. Hennes bil hade strul med lysena fram. Hon fattade då naturligtvis att det var något hon inte ville se här i livet.

Det vet väl alla människor.

Sen har jag en hobby och det är att tvätta bilar, älskar att svabba runt och sen ge en extra liten bonus i form av Wax it wet, en spray som gör bilen glänsande fin.

Vaxa är också kul, bilen blir så fin och när det görs vid rätt tidpunkt så har jag alltid ett sommarprogram från P1 att lyssna på. Det är sommar för mig det.

Så nu är det kanske en ny familjemedlem som ska tvättas och vaxas på väg. Han får väl prata ihop sig med Tillit här på gårdsplanen, så att han kan få höra att det här är en riktig bra familj att bo hos.

Nu ska jag ner och prata med Tillit och klappa om honom lite. Han förtjänar det.

Är jag kanske lite vriden i huvudet? Inte jag inte, kan väl aldrig tro det.

Är tillbaka efter turen till staden. Vill ni veta vad som hände med auktionsbilen? Den blev såld för tiotusen mer än vad jag bjöd. Men det finns andra som kan komma hit och bo med oss i stugan, vi har bara inte hittat den ännu.