Idag blir det allvarligt

Idag ska gumman tala allvar. Vad mer allvarligt än döden finns det? Ponera att vi ska vara döda mer än vad vi lever så tål det ju en diskussion.

Är med i ett gäng helt mentalt friska individer, som träffas och filosoferar om livet. Just nu är vi inne på döden. Den är ju en del av livet.

Likt en syjunta träffas vi, dricker te, kanske lite ovanligt, för på syjuntor dricker de väl mest kaffe. Men så är vi väl lite udda där kanske.

När vi inmundigat vårt te så läser vi om döden. Det finns hur många böcker och teorier som helst i detta ämne. Om man frågar människor omkring, så säger många att det finns ingenting alls. Det är inte vetenskapligt bevisat. Till och med självaste Stephen Hawking (han den där kloka i rullstolen) gick nyss ut med ett uttalande att det finns ingenting. Det är bara sagor.  Att ha ett sådan hybris att säga, att så är det, för det har han bestämt.  Han skulle ha sagt att han inte tror på att det inte finns något. Lite mer ödmjukhet kanske Mr Hawking.

Fast döden är väl inget att tala om, hu så hemskt, säger säkert många. Att sitta och tala om något som vi känner en sådan fasa inför. Fasan ligger hos dem som är kvar här i jämmerdalen. Inte hos den som inte längre är med oss.  Sorgen och saknaden är något som vi får ta oss igenom. Den är en del av upplevelsen att vara en människa, med allt vad det innebär.

Andra är helt övertygade att vi lever vidare i någon form. En del tror att vi gör den här resan många gånger, det är vad jag tror. Fast återfödas som en mygga det vill jag inte. Tror inte att vi går tillbaka till djurstadiet.

I Indien finns det en religion som heter Jainism. Den är en del av både buddism och hinduism, och urgammal.  De försöker att inte döda någon levande varelse, de tror att kanske just deras mormor återfötts som myra.  Sopar till och med en liten borste framför sig så eventuella insekter inte ska bli ihjältrampade. Silar vattnet så att de inte ska svälja någon liten stackare som kan ha varit en fullt fungerande och tänkande människa i sitt förra liv. Där har vi ytterligheterna av reinkarnationstanken.

Men just vår bok vi valt, där talas det om vad som händer oss när vi lagt näsan i vädret för sista gången. Den är inte skriven från någon säkert fastställd källa men vi tror på den ändå.

Helt fri från religiösa dogmer, ingen himmel eller helvete. Ingen skärseld. Inget limbo.

Gubben är med i gruppen han också, fast han är med på lite modernare sätt. Via Skype. Där kan han sitta i storstaden på sitt hyresrum, samtidigt som han lyssnar på våra filosofiska slängar. Hurra för tekniken när den fungerar.

Tänker inte gå in på vad boken innehåller, alldeles för långt och krångligt. Skulle väl förlora de enstaka läsare som tycker att min blogg är lite kul.

Gubben kommer hem till stugan idag. Från storstaden kommer han farande varje helg. Tvättar, klipper gräset, som jag inte orkar med riktigt ännu. Virvlar runt här i två dagar och sen vips är han borta igen. Sen står jag här snopet och undrade vad som hände. Var han här eller inte? Måste väl ha varit det, för gräsmattan är klippt.