Det blåser en frisk sommarvind kring stugan idag. Gumman har suttit ute på logen i sin tänkarstol med en kopp Lady Gray te och stoppat snus under läppen. Jag har nästan kommit över det värsta av att inte ha min cigarett i handen.
21 dagar tar det att bryta eller skaffa sig en vana. Någon klok människa sa det, kommer inte ihåg vem.
Rörde lite på mig igår, funderade länge om jag skulle ge mig ut på en promenad. Den bättre människan i mig vann, det finns faktiskt en sådan, även fast den mest lever en tynande tillvaro där inne i mig.
Under promenaden gick jag och undrade vad människan pysslat med 99,9 % av tiden som människan gått upprätt och kallats Homo Sapiens. Vart jag vill komma, är alltså tiden före radion, TV, datorer och alla blippsaker som folk springer och trycker på i tid och otid.
Vad gjorde de? Levde kanske. Talade med varandra. Böcker har i och för sig funnits ganska länge, men i stugorna förr fanns det väl knappast lyse till att läsa. Mannen i huset kanske läste katekesen för sin fru och sina barn. Har inte läst den men den låter lite tråkig.
Sen satt de väl och pratade om ditt och datt. Sydde lite, täljde på pinnar i brasans sken.
Inte visste de så mycket om vad som hände runt i kring heller, inte som nu när vi får information tio sekunder efter en sak har hänt. Vi bombarderas av allt som är rykande färskt, det mesta av det är bara strunt. Eller elände, media älskar att vältra sig i elände. Ju eländigare desto bättre, sen kan vi sitta och oja oss över hur eländigt det är. Det gör ju ingen människa gladare. Vi kan för det mesta inte heller göra något åt det.
När Karl XII dog i början av 1800 talet, så fick de som bodde i de avlägsna byarna i norr reda på det 1 ½ år senare. Först då satt de där uppe och grät över att kungen var död. I och för sig färsk information för dem, men knappast up to date.
Själv har jag dator och mobiltelefon, hänger med i utvecklingen någorlunda. Jag använder mobilen till att ringa med och ta emot samtal, skicka något enstaka sms.
Tydligen ska man inte ha en vanlig mobil längre, utan en manick som gör allt. Gumman i mig tjurar, har jag levt så länge utan en sån, vad de nu kallas, så kan jag leva resten av de år jag har kvar också.
För ett antal år sedan i vår lCA butik stod det en sån där storstadsbo och pratade ut i tomma intet. Den nasala rösten avslöjade att han inte var från norra Hälsingland.
Jag trodde han pratade med mig och gick fram för att höra vad han ville. Han ignorerade mig totalt och stirrade över mitt huvud. Första gången jag såg någon med en handsfree. Ni har säkert gått i samma fälla.
Förr togs de in på mentalsjukhus, de som pratade i tomma intet. Nu är det ingen som reagerar.
Lite teknik har kommit till stugan i alla fall, har skaffat Skype. Så nu går det inte att se ut som ett troll längre, när jag sitter på kammaren framför datorn. Får kamma mig och se någorlunda respektabel ut ifall någon får för sig att ringa mig. Det går att köra utan kamera, men att sitta och prata med en dataskärm känns lite konstigt.
Så vad gjorde vi här innan vi fick alla kanaler på TVn och bredband till datorn.
Jag talar bara två år tillbaka i tiden. Så lång tid tog tekniken på sig för att leta sig fram till byn. Försöker tänka men kommer inte på, sen uppenbarar sig något som jag vet att jag hade här i livet men inte gör längre.
Träffade hon som arbetar på biblioteket i byn häromdagen, hon sa att mig har hon inte sett mig på länge, en så där två år. Då kom jag på att jag brukade läsa böcker i massor. Ska väl ta mig en funderare på om jag ska ta upp den hobbyn igen.
Nu för tiden läser många böcker på sådana där läsplattor eller på datorn. Lite krångligt för mig som har en stationär dator och vill helst ligga i sängen och läsa. Inte heller går det att sätta upp e-böcker i bokhyllan. Vad är det som är fel att vara lite bakåtstävare ibland. Böcker ska man ta på, böcker ska man läsa i sängen med en påse smågodis bredvid sig, eller praliner. Ska faktiskt ta mig en allvarlig funderare på att leta upp en bra bok igen. Fast utan godis och praliner den här gången.
Snart kommer det en livs levande Ayruveda doktor till stugan. Hembesök till gumman, fint ska det vara. Ska få kostråd som har flera tusen år på nacken. Undra vad de åt då? Får väl fråga om det går an att ta sig en pralin då och då utan att gå och trilla av pinn, fast jag tror att han kommer att säga nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar