Gumman har kommit ur fas med tiden. Jag hinner inte med att skriva bloggen, det har börjat köra ihop sig för mig. Tiden räcker inte liksom till längre.
En granne jag träffade, sa att jag inte hade skrivit något i min blogg idag eller igår. Jag blev alldeles kall, jag har försummat mitt skrivande. Fast jag måste medge att jag inte känner för att gå upp fem varje morgon och skriva så tangenterna glöder, full av inspiration. Den kommer och går.
Arbeta mina förmiddagstimmar det måste jag, kan inte lämna kollegan för sig själv på kontoret, för att jag är fullt upptagen med att skriva.
Sen var det motion också, var ute en sväng i måndags i en timme och var ganska slut efter det. Gick med grannen som går fort som en ettrig terrier. Det gick inte så fort då, tack och lov, hon tänkte väl på stackars mig och ville inte att jag skulle få en kollaps där i skogen.
Hem och byta om, in till staden och gruppen som läser om döden. Intressant det var det, döden känns inte så tokig när jag åkte därifrån. Riktigt trevlig faktiskt, men vara kvar här ett tag till det vill jag.
Inte för att det alltid är så roligt att vara människa, det tycker jag inte. Små glädjestunder varje dag försöker jag få till. Men inte när jag känner att tiden inte räcker till, den springer före mig och jag försöker hinna i kapp den.
Igår jobb igen och sen hem och se ett par avsnitt Masterchef, de hopar sig i boxen med rasande fart.
Valde faktiskt att se på TV och inte skriva till er, en prioriteringsfråga.
Sen var jag på trumparty i skogen i går kväll. Ett utmärkt sätt att tillbringa en av årets stora dagar inom häxyrket.
Sommarsolståndet, den dagen som folk sedan urminnes tider har firat ljuset, årets längsta dag. Hednisk dyrkan tyckte kyrkan och det har sedan dess fallit i glömska, utom för ett fåtal.
Vi håller fortfarande på, fast vi dansade väl inte omkring iklädda vitt igår. Vi var mer belevade och drack te och kaffe.
I Glastonbury i England dansade folk också omkring, runt den gamla ritualplatsen Stonehenge, säkert på en massa andra platser också, platser jag inte känner till.
Vi hade alltså trumparty, vi var 7 stycken häxor, vilka jag inte mött förut fast de bor i krokarna.
Vi träffade ute i skogen vid en sjö i en annan liten stuga, kvinnan i stugan hon hade varit i Fatmomakke och gjort sin egen trumma och de andra likaså.
Jag vet inte vart det ligger men det låter som norrut.
Det var bara kollegan och jag som inte hade någon trumma, vi får väl se om vi gör en någon gång.
Vi satt och lyssnade och de andra trummade på, så att alla grannar kring sjön hörde att något var på gång, de är förresten vana vid det här laget.
Trumman har en hypnotisk verkan på oss människor, jag förstår varför urbefolkningar använt den i tusentals år. De tog inte bara och tillverkade ett instrument bara si och så, därför att ha något att slå på. Det är noga uttänkt.
De kallar på de sen länge döda förfäderna, de kallar på jordens, vindens och luftens andar.
En del tål inte trumljud, de blir nervösa, tur att jag inte tillhör den skalan, då skulle jag ha hoppat ur skinnet i går kväll.
Så de trummade på en stund, sen drack vi te och pratade, sen en trumning till för att avrunda kvällen.
Då stod mitt sömntåg på perrongen och visslade. Det kommer före tio, hoppar jag inte på det då, så blir jag snurrande i sängen till långt ut på småtimmarna.
Man ska sova mellan tio på kvällen till sex på morgonen, åtta timmar prick och inte hinner man få ont i ryggen heller. Så nu vet ni det.
Sömntåget tutade och kollegan körde hem mig i ett huj. Hennes man visste att hon var på ”tomtar och troll” som han kallar allt vad hennes kurser och träffar heter.
Sen spelar det ingen roll vad det är, hon är på för honom något obegripligt.
Men han märker att sen hon började med sina ”tomtar och trollkurser", så har hon blivit mer harmonisk och det är bra för familjelivet, så han nöjer sig med det. Snäll och foglig som han är. Hon har lyckats bra att uppfostra honom, min kollega.
Mellan föregående mening och denna har jag hunnit gå till grannen över ängen och hämtat ägg. Vad otroligt snabb och effektiv jag är.
Tänk vad fint det är att bo på landet. Istället för att gå till en tråkig kyldisk och köpa ägg och sen till kassan, så får jag gå över en äng, mata en häst med hårdbröd, hälsa på ett par små lamm och sen får jag mina ägg. Purfärska, från glada pullor som går ute och pickar.
Det kallar jag ägg med bra vibrationer.
Teckomantorp har kommit till stugan.
Hade igår ett krig mot Clematisstekeln, ett illvilligt djur som äter upp bladen på min alpclematis. Den var till hälften uppäten och jag blev förvånad för de brukar inte komma så tidigt på sommaren.
Det är illgröna larver som mumsar i sig allt i bladväg och enbart på clematisar. Undrar hur den kommit dit? Hur kan det kallas stekel när de är gröna larver? Många frågor och inga bra svar.
Men igår så såg jag att förutom de där gröna, så kröp det svarta baggar i jorden under min stackars växt, de hade röda ryggar och var inte nyckelpigor. Jag hade mina glasögon på.
Aha, tänkte jag, detta är de flygande clematissteklarna som lägger ägg och av äggen blir det larver och sedan blir dessa mer clematissteklar som nästa år lägger nya ägg som blir till nya larver osv.
Tror mig veta att de måste flyga omkring och kolla efter clematisar, inte vet jag om grannarna här ute i skogen har några sådana, annars måste de flyga långt.
I alla fall så var jag på jaktstigen ordentligt, har tidigare prövat med biologiskt medel som inte haft någon verkan på djuren. I går blandade jag riktigt gift i plastflaskan och sprutade så det stod härliga till. De dog på en sekund! Alla gröna och alla baggar, lade magen i vädret.
Nu får min clematis stå ifred, ska blanda mer gift och ha i jorden så eventuella överlevande steklar dör de också. Det fanns ingen hejd på mitt dödande.
Brydde mig inte om ett dugg att det inte är bra för naturen, de skulle dö så det så.
Så nu ser det ut som slaget vid Little Big Horn i rabatten.
Så en naturbov är jag ibland. Men så långt som att gå omkring med Round Up på ogräset det har jag inte. Ett medel som barn och djur inte bör vistas kring, så bra är det gott folk.
Såpvatten på bladlöss gör lössen glada, då kan de åka kana, men dör det gör de inte. Där krävs också det tunga artilleriet.
Ättika på ogräs har jag också prövat, fungerar inte. Får väl rycka det för hand, för det går ju också.
Nog med trädgårdsdags, nu ska jag se på Masterchef.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar