Gräset växer över huvudet på gumman. Idag när det var årets varmaste dag hittills, så då beslöt jag mig för att gå en rond med gräsklipparen.
Gubben kommer som bekant enbart hem på helgerna och jag som väderspion har redan konstaterat att det kommer att regna till helgen. Alltså är det lika med ingen gräsklippning.
Jag skulle önska mig en välskött trädgård, men då krävs det att man gillar att påta runt och är det gräsmatta inblandad så behöver den klippas.
I en perfekt värld ungefär två gånger i veckan, i den här en gång i veckan.
Skulle jag inte gjort det idag så hade det blivit efter två veckor, hemska tanke. Står inte ut med att tänka den ens en gång.
Älskar att titta på engelska trädgårdar, välskötta med gräs som ser ut att komma från en golfbana, prydliga kanter mellan grusgångar som inte har ett enda ogräs. Undrar om de använder Roundup, eller om de har något annat knep?
Rundat, rakt, prydligt in i minsta detalj. Gångar med stenplattor, även de utan ogräs. Prunkande rabatter utan ens ett litet, litet grässtrå.
Men för att få en sådan trädgård måste man som sagt vara ett trädgårdsfreak, det är jag inte. Tänk om jag hade råd med en trädgårdsanläggare tillika trädgårdsmästare. Då kunde jag gå kring och njuta av de fina utan att ens böja mig ned.
Sen har jag stött på folk som säger att de gillar vilda trädgårdar, sådana som inte har något måste växa här och där i sig. De sprider ut sig hur som helst. Inga gräsmattor utan ängar med vilda blommor, fulla med broms och huggorm kan jag tänka.
Det är inte något jag tänker anamma, jag vill ha det prydligt och säkert skulle vi inte ha annat än sly och djungel här efter ett tag.
Fast eget slit känns bättre säger nog de flesta, man ska själv ta i och arbeta med myllan och sedan gå kring och njuta av sin skapelse. Jag har svårt att njuta, ser bara ogräs och tuvor som ska åtgärdas och maskrosor och tistlar, massor med jobb.
Grattis ni som har kirskål som erat ogräs där hemma. Ni kan åtminstone äta det. Antar också att det är relativt lätt att rensa bort. Jag har tistlar, som går att äta roten av, maskrosor, som även de går att mumsa i sig, både rot och blad, och sen som pricken över iet, kvickrot. För övrigt växer kirskål i den södra delen av landet och jag råkar bo i den norra.
Alla dessa ogräs har hemska rötter, de är nästan omöjliga att få bort. Glömde att nämna nässlor som bränns i dagar i mitt skinn. Så en gryta av det gröna skulle jag kunna få av allt om det var nödtider, men det finns en gräns.
Gräset växer så det knakar, allt växer så det knakar. Trädgården är inte så stor, ca 700 kvm. Den var större från början, vi har decimerat den med åren. Två större rabatter och en gräsmatta.
Jag beväpnade mig alltså med svettband och gräsklippare som är självgående, men den har börjat stanna lite då och då. Får slita i snöret med jämna mellanrum, ett fall för gubben kan jag tro.
Jag klippte och jag klippte, svetten rann och bromsarna som har den förunderliga förmågan att bita genom kläder tog stora bitar av mig. Klarade det i ett enda svep, jag börjar bli stark igen. Fick lägga mig ned och låta den dunkande pulsen gå ned till någorlunda normalt, det tog ett bra tag, men jag överlevde.
Beslöt mig för att låta de vinterbleka benen få lite luft, satte på mig shorts och kände mig så där lite sommarfri. En månad efter alla andra, som vid detta laget har bruna sommarben.
Sen var det ogräsbekämpning, lade mig på alla fyra och krafsade loss, maskrosor, kvickrot och tistlar.
Klarade bara ett par minuter, bromsarna bet sönder mina vita ben. Fick gå in och sätta på mig byxor igen. Så på sommaren är det ingen idé att försöka klä av sig, det finns tusentals djur som älskar mig och mitt blod. Kanske blodtrycksmedicinen gör det extra smakligt.
En tanke som slagit mig är att ha en hängmatta, men det innebär att jag inte skulle kunna ligga i den utan att slå broms, mygg och knott kring mig, Lägger ned den tanken.
Ett växthus vill jag också ha, ett sånt som jag kan gå in i och sitta och njuta i en bekväm stol och titta på tomater och annat fint som växer i lådor. Ett litet porlande vattenfall som låter så att jag blir så där lugn och meditativ. Eller kissnödig.
Fast inser ganska snart att ett sådant är massa arbete med också, det blir inte fint av sig själv. Lägger även ned den tanken.
Så nu är det klart för den här gången, det dröjer några dagar tills nästa. Som en granne sa, att på vintern skottar vi snö och på sommaren klipper vi gräs. Det är livet på en pinne här på landet.
Det är mycket som ska stämma, bäst att hålla sig inne och se på TV program om engelska trädgårdar. Bromsar och oknytt de är ute, vi har myggfönster, tack till gubben som tillverkat dessa.
För er som inte vill äta döda djur så har jag hittat en länk till massa smarriga recept.
Låt er väl smaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar