Vädret och lite av varje

Idag vaknade gumman och kände sig besviken på vädret. Vem ska jag skylla på när det bara regnar och regnar? Oroar mig en stund för växterna ute, de kanske inte tycker om för mycket fukt.

Svaret har jag naturligtvis. Jag själv, det är bara jag som kan göra något åt vädret. Bestämma mig för att gilla det eller inte, ändra på det går inte, men att välja hur jag tänker om det går.

För det mesta väljer jag att vara sur ett tag. Lite synd är det om oss, som har ett sånt dåligt väder. Vi som hade en sådan hemsk vinter.

Jag är också väldigt intresserad hur vädret ska bli i framtiden.

Framtiden finns bara i våra sinnen, den har inte varit här ännu, den existerar alltså inte.

Förra vintern kalla väder förfasas jag över ännu när jag är på det humöret, den existerar heller inte. Vad är det då som existerar över huvud taget? Bara nuet. Allt annat finns i våra huvudknoppar.

Nog med filosofi för idag.

Jag följer slaviskt vädersidorna på nätet. Har en hel uppsjö av favoriter. Alla säger lite olika, jag väljer den som ser bäst ut. Innan folk har slagit upp ögonen här i byn och tänkt till vilken dag det är, då har jag byns väderprognos för de närmsta tio dagarna.

Det är inte bara vädret här i byn som jag har koll på. Har lite vänner och bekanta runt klotet, deras väder måste jag ju också hålla koll på. Alltid kul att veta om regnet står som spön i backen i Singapore.  Eller om en vän som bor i Skottland behöver jacka ute eller inte. Jag är lite av en väderspion kan man säga. 

Gubben han säger alltid, det blir det väder det blir. Jag brukar börja föra eventuellt väder på tal här hemma ibland. Bara för att få ha någon att dela mitt intresse med.

Men det inte är någon idé. Han delar det inte. Kanske om han varit jordbrukare, men det är han ju inte.

Tror att han smygläser prognosen ibland. För många år sedan när vi hade hästar, då hade ett foderbord med tak blåst omkull i hagen.

Jag undrade om han inte skulle resa upp det igen. Svaret jag fick var att det skulle blåsa nästa dag också, så det var bara att låta det ligga. Då minsann visste han!

Annars upptas mina dagar av allt från vardagsfunderingar till meditation. Ingen kan säga att jag inte är mångsidig.

Idag undrade varför det var så hemskt mycket bilar parkerade utanför byns affär. Skulle bara posta några brev, men var nyfiket tvungen att kika in i affären, för att se om det var där alla var. Inga långa köer där i alla fall. Åkte därifrån utan något svar på frågan, men ta reda på det ska jag nog, om jag inte glömmer det vill säga.

Sen åkte jag till stugan och satte mig på en stol. Jag började meditera i höstas, har aldrig i mitt 58 åriga liv haft ro att sitta rakt upp och ned på en stol och inte göra någonting. Men så åkte jag till England och satt där på en stol i en vecka, och tyckte det var riktigt roligt.

Inte roligt i den meningen, men förnöjsamt är väl det ord som passar bäst, man blir förnöjd i sinnet.

En riktig Harry Potterskola var det, torn och tinningar hade den också. Inte full av häxor men hade vi levat under den mörka medeltiden, så hade vi nog blivit brända på bål de flesta av oss.  Där satt vi, ett helt gäng förnuftiga människor och inte sa ett ord. Meditation vet alla innebär ju att man går in i sig själv, och inte sitter och konverserar den som sitter bredvid.

Ibland blev det ännu mer påtagligt, för vi skulle sitta och titta på andra som satt och mediterade.

Tanken slog mig då, att jag hade betalat för att åka dit och sitta och titta på några som satt och blundade och inte sa ett ord. Och så tyckte jag att det var förnöjsamt!

För att förklara det hela så skulle vi titta på deras energier, men där är vi redan på överkurs. Tänker inte gå in i det något djupare, alla delar inte mitt intresse.

Så här sitter jag på en stol i en halvtimme, blundar för att inte släppa in synintryck och känner mig förnöjd. Jag antar att sitta och meta är en form av meditation med ögonen öppna, fast då gäller det att det inte nappar stup i ett.

Sen vevar jag qigong en stund, man vevar med både fötter, ben, armar och huvud, fast inte samtidigt. Bra det också fast då har jag svårare att hålla fokus, måste räkna hur många gånger jag vevar. Det ska vara lika på bägge sidor av kroppen, annars blir det tokigt. I obalans säger de som vet. Kanske blir man lite sned.

Så ibland blir det lite si och så med balansen, jag tänker på något annat och tappar räkningen.

Men bra mår jag och det är huvudsaken.