Gumman har idag lämnat stugan en stund. Nosade pliktskyldigast på syrenerna, innan jag satte mig i min bil som har TILLIT som skylt.Kör runt med tillit både här och där, men om det är så i mitt inre, det vet jag inte alla gånger.
Den införskaffades av min man för ett antal år sedan, hans försök att peppa mig.
Perennerna blommar så kort tid, att jag funderat på att ta en stol och sätta mig och titta på dem. Vips, är de borta och jag missat dem även det året. Krukor och pottor med sommarblommor är på plats, de blommar i alla fall hela sommaren om man vattnar dem. Nu kan sommaren komma till stugan.
Har åkt till arbetet fast jag egentligen bara skulle sitta och tänka på mig själv. Det blir lite trist i längden och även om positiva tankar är helande, så smyger det sig alltid en liten negativ en in när jag minst anar det.
Förbaskade ego, kan du inte hålla tyst en stund. Ingenting blir bättre av att du tjatar om alla måsten i mitt huvud. Gå och lägg dig istället.
Så jag har tagit itu med lite måsten på lilla fackföreningen istället. Sitter här och försöker hålla ihop mina något virriga tankar, inte lätt när det är siffror och annat smått och gott att hålla reda på.
Efter min släng av åderförkalkning så måste jag lägga om livsföring. Ett trist ord i mina öron. Det är sällan man får frossa i goda bakverk, dricka paraplydrinkar eller röka cigarr. Eftersom det är den livsföringen som lett till att jag nu måste ta bort den. Som den obotliga pessimisten jag är, ser jag ett liv där jag plockar maskrosblad och nässlor utanför stugan och kokar soppa på dem.
Eftersom vi i grund och botten är andliga varelser som har en mänsklig upplevelse så ger jag min varelse en riktig resa. Lätt som en plätt kan ingen kalla mitt liv hitintills. Nog med offermentaliteten för idag. Nu ska här jobbas och sen ska jag hem, ta min stol och glo på blommorna, i morgon är de nog borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar