Budskap från ovan?

Gumman är lite konfunderad. Köpte för ett tag sedan en datorväska till min nya dator.

Tittade igår i alla fack och i ytterfacket som hade blixtlås, låg det en lapp, på den stod det med ganska slarvig stil.

”Hej mina kära vänner. Jag tycker om er, ni är alla vackra och värdefulla! Kram från en kärleksfull människa”

Skrivet korrekt med stor bokstav och komma och punkt, så det utesluter de flesta i den yngre generationen.

Jag tittade på lappen och vände på den, skriven på Clas Ohlsonpapper, det var där jag köpte väskan.

Lill-Clas som vi har i Hudiksvall, en butik med ungefär hälften av vad de har i de fullstora. Liten stad, liten butik.

Tyckte det kändes lite som ett intrång, det var ju min väska. Insåg sedan att den omöjligt kunde ha blivit ditlagd efter jag köpt väskan. Antagligen har någon lite galen new agare skrivit lappar och lagt i väskorna på hyllan. Teorierna är många.

I natt vaknade jag och kunde inte somna om, regnet öste ned och smattrade på taket. Då kom jag plötsligt på lappen och budskapet den förde med sig. Vi är alla vackra och värdefulla, ingen är värd något mindre än någon annan.

Kanske var det en ängel som givit budskapet? Fast de smyger väl inte kring på Clas Ohlson. Frågan kvarstår, varför fick jag just en lapp i den väska som jag valde att köpa?

Ibland kommer saker till oss när vi inte ens reagerar på det, vi är snabba att vifta bort små trivialeter som lappar i datorväskor. Men jag börjar undra om den var just menad till mig.

Känner mig inte så vacker och värdefull, men för katterna är jag det. Jag är människan som ger klapp och mat. Jag slår inte ihjäl flugor heller, så för dem är jag värdefull. Slår inte folk på käften fast jag har lust ibland osv.

Som den gången jag fick en efterhängsen spetälsk tiggare efter mig i en stad i Indien.

Han stod alldeles för nära, när han tog fram sin stympade hand och rörde vid mig då tyckte jag måttet var rågat.

Jag markerade hans fräckhet med en rak höger. Tänkte inget särskilt, utan bara slog till. Hur kunde han ta i mig, spetälsk och allting?

Sekunden efter jag slagit till honom så ångrade jag mig, tittade omkring, mannen var borta. Han var som uppslukad av jorden, fanns ingenstans på gatan. Såvida han inte var släkt med Blixt Gordon, kunde ingen försvinna på den sekunden.

Då kände jag att han aldrig funnits, han kom enbart för att testa mig i min medmänsklighet, en ängel. Jag gick därifrån med bottenbetyg.

Så en lapp i en väska skrivet på Clas Ohlsonpapper kan sätta griller i huvudet på mig, säkert skulle de flesta bara fnysa, knyckla ihop lappen, slänga den och inte tänka något mer. Så gjorde jag också igår, tills något påminde mig i natt att just den lappen var ämnad till mig.

Jag tänker spara den i alla fall. Och ta fram när jag är arg på något dumhuvud.

Idag visar sommaren sig från sin bästa sida. Efter de kraftiga regnen i natt så skiner solen på det våta gräset. Inte en vindpust, svalorna flyger kring och skriker åt katten Gizmo.

På tal om katter så har vi fått påhälsning av Cesar. Han är en liten lurvig röd hankatt och bor i den gamla skolan någon kilometer bort. Cesar blev kastrerad sent, så hans vandringlust sitter i.

Gammelkatten Sixten satt ute och solade sig, Cesar satt en halvmeter ifrån honom och morrade och skrek. Sixten som är stendöv gav honom inte en blick.

Cesar är en ganska dominant katt och skrämmer livet ur katten Gizmo. Han vill inte gå ut när han känner att någon annan katt är i faggorna.

Hemma är Cesar en liten söt katt, här blir han till ett monster.

Min kusin i Norge berättade att de har en granne som har en katt som heter Max Torsten. Han är värdens snällaste katt hemma, men i granngården blir han som förbytt. Riktigt elak och slåss med hennes katter, trots att hon försökt med vattenslang och diverse andra attiraljer så kommer han med klorna i högsta hugg.

Väl hemma igen kan de göra vad de vill med honom, from som ett lamm. De hade tydligen skaffat en kattunge, han gjorde ingenting med den. Men när Max Torsten känner för lite fight då går han till grannen.

Katter är lite lustiga, men lustigheten kan ibland bli dyra veterinärräkningar.

Snart ska jag åka upp till affären och se om det finns något att shoppa, det är den enda form av shopping jag gör. Kanske finns där några hallonskallar?

Sylt och saftningstider

Gumman har lite tråkigt. Jag skulle kunna lägga mig i någon hängmatta just nu, strunta i allt och bara läsa. Problemet är att hängmattor oftast hänger ute i det fria, så det är uteslutet.

  

Det finns sådana man hänger inne mellan två stolpar, men det är inte detsamma.

Så jag skriver en liten blogg istället, det är också avkoppling för gummor i stugor.

 

Det är stört omöjligt att försöka vara ute för alla mygg, knott och bromsar.

Försökte rensa en rabatt igår, det försöket varade i någon minut. Sedan fick jag springa in och borsta bort bromsar som satt fastklistrade på min rygg och mina armar. De liksom suger sig fast så man får vara ganska hårdhänt. Biter gör de också så det gör riktigt ont.

Skälet till att vi har så mycket otyg är vår granne. Han har en stor delaktighet i vår sommarplåga.

Vi har två täkter (så heter åker här uppe), där hade vi hästarna när det begav sig. Sedan har de mest stått och blivit igenvuxna.

Gjorde en deal med grannen om att han kunde ta dem och göra vad han ville. Bara de användes. 

Det är inte så att vi sitter på en förmögenhet i odlingsmöjligheter och kan arrendera ut vår mark till en dyr penning. Inte här uppe i alla fall.

Sagt och gjort, han fick hjälp att plöja upp, hans lilla traktor stegrade sig när han gjorde ett försök att plöja tuvorna. Sedan sådde han havre och den hann väl inte mogna riktigt förrän han skördade den. Men det är hans bekymmer, vi var glada att marken användes.

Förra året gick det sisådär för havren, den växte lite glest tyckte jag, var antagligen sådd för sent på sommaren. När andra bönder plöjer, harvar och sår så dröjer det flera månader innan vår granne har vaknat till, tittar ut och upptäcker att det plötsligt blivit sommar.

I år hände ingenting och sedan ingenting. En dag efter arbetet såg jag att det var en fåra upplöjd mitt på den ena åkern, inget mer hände och jag började undra.

Det visade sig att traktorn gått sönder, den mäktade med en fåra och sedan suckade den till under arbetsbördan och gav upp. Det var en och en halv månad sedan och ännu har jag inte hört ljudet av den. 

Lite lugnare har det också varit i sommar, när ingen traktor har kunnat användas. Han har två, men jag antar att den andra inte duger till att göra annat än att stå där.

Anledningen till att det varit lugnare är, när traktorn har trilskats så kan man höra honom svära åt den. De ljudliga svordomarna hörs över hela byn, undrar vad hans pingstvänsgrannar tänker när de hör hin håles namn. De håller nog för öronen.

Man kan säga att han har ett sjuhelvetes humör, i alla fall när det gäller döda ting.

Med långt tovigt gräs kommer bromsar och knott, de lever i högsta välmåga där på de fuktiga stråna. När jag intet ont anande kommer för att rensa en rabatt, är de riktigt hungriga.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta problem, det hjälper inte att prata med honom. Är traktorn sönder så är den. Problemet är att han inte är skicklig nog att laga den, att anlita ett proffs ligger utanför hans tankeförmåga antar jag.

Nu ska jag väl inte sitta och kasta bara dynga på honom, han gör så gott han kan. Alla människor gör så gott de kan i varje givet ögonblick, säger Kaj Pollak. Först kunde jag inte hålla med om det, men vid närmare eftertanke så är det precis så.

Efter hans förmåga och hans sätt att tänka så gör han i varje givet ögonblick så gott han kan. Problemet är att han inte kan så mycket, i alla fall inte laga en traktor.

För övrigt tycker jag att bönder är gnälliga. Är det inte för blött, så är det för torrt och de ojar sig om skördar hit och dit. De ska ha ersättning när det inte blir som det är tänkt. Vilka andra egna företagare får ersättning av staten när företaget går back något år?

Nej, gnälliga är de. När de inte har vädret att gnälla över så är det mjölkpriser och dåligt betalt för köttet. Tycker inte att bönder tillhör samhällets fattiglappar precis, de har oftast traktorer av senaste modell och fina bilar. 

Utom grannen, han kan väl inte kallas bonde. Tre kor är inte mycket till att komma med i dagens stordrift och lönsamhetsiver.

Men så har han en urusel traktor istället.

Det är dåligt om blåbär i år, visserligen har jag inte haft glasögon på mig när jag varit och kikat, men jag tycker inte jag skymtar något blått ibland riset.

Hundratals bärplockare har kommit från Bulgarien för att plocka blåbär och tjäna pengar. Ortsbefolkningen i Mehedeby håller andan. Det är nu fler bärplockare i byn än vad det är ortsbefolkning. De rotar i soptunnor och stjäl i butiker.

De försöker sätta dit någon ansvarig för detta, men ansvaret ligger väl hos de som kommit hit för att plocka? 

Alltid ska det vara någon syndabock för allting. Fattar inte folk att ansvaret ligger hos den enskilda individen, ingen har tvingat dem att komma hit och plocka, förutom brist på pengar och inga arbeten i deras hemland. Om någon ska vara syndabock i detta så är det inte i det här landet, utan i deras eget. 

Fri vilja heter det också, utom i diktaturstater.

Ännu har jag inte sett några bärplockare här uppe, men de finns säkert. Måste erkänna att jag inte känner mig helt bekväm med det. Nu ska jag väl inte anta att alla som kommer hit och plockar bär, plockar med sig allt annat också.

Men avarter finns överallt, en granne är säker på att thailändska bärplockare varit inne på deras tomt och tagit med sig ett par ankor. Nu har de inte sett några thailändska bärplockare som varit inne på deras tomt, men i fantasin har de varit där.

Kanske plockade de lingon hela dagen och blev väldigt sugna på anka i kokosmjölk med lite citrongräs därtill.

Vi håller lite koll i alla fall, man ska inte gå omkring och vara paranoid, men lita på alla kan vi inte heller göra. Jag har lagt ett paraply av beskydd kring stugan. Litar på att det duger för vilken klåfingrig bärplockare som helst.

Ett år så kom thailändare och plockade mina lingon! Höjden av fräckhet.

Nu stod det inte mitt namn på dem, men jag hade ett ställe uppe i skogen där jag alltid har plockat mina två liter. En GB glassbytta går åt här varje år, mer är det inte.

Så hade de varit där på mitt ställe och plockat rent. Ett och annat stackars lingon fanns kvar, resten hade de dammsugit rent med sina bärplockningsmojänger.

Jag har inte bärplockningsmojäng, jag plockar min bytta för hand.

Nu råkar jag ha flera ställen där jag vet att det finns gott om bär, så jag fick gå ett stycke och det hade de inte hittat. Sylten var räddad för det året.

Har ännu inte kollat upp lingonstatusen för i år, men jag får nog ihop mitt. Fast jag såg att vi hade lite sylt kvar från i fjol.

En del plockar hinkvis, syltar hinkvis, jag kan inte förstå hur de kan äta så mycket lingonsylt. För här i stugan äter vi det enbart när jag gör vegetarisk kålpudding med brunsås, det är inte ofta.¨

För er som vill ha recept så finns det i mitt huvud, ni får då be om det muntligen.

Sedan kan jag inte tänka mig att dricka lingondricka, fast det är nyttigt. Tänk att rensa alla smådjur och lingonblad, hink efter hink.

Det är inte många som syltar och saftar nuförtiden, vi har inte tid, eller lust kan man säga. Hade vi haft lust så hade vi tagit oss tid. Det är bekvämare att gå till affären och få det redan färdiga resultatet, även om det är mycket tillsatser.

Såg ett tjockisprogram när jag gick på gåbandet. Det var ifrån en ställe i USA där befolkningen består av mest tjockisar, de älskar sin snabbmat med snabba kolhydrater. Portionerna är jättelika, de hade även en variant av varmkorv med bröd där de friterade hela härligheten. 

Allt för att få i sig lite mer transfetter, ifall det inte var tillräckligt i korven och brödet.

En kvinna fick för sig att hon skulle uppmana restaurangerna att märka sin mat med kalorimängd per portion, kanske införa några lite nyttigare rätter. 

Men se det vill de inte, en restaurangägare höll för ansiktet med bägge händerna när de kom in med sina kameror. Hon ville inte ens höra talas om det.

En annan hade försökt med kycklingsallad på sitt hak, men fick plocka bort den. Ingen ville ha något med minsta nytta i.

Så börjar vi bli också, sakta men säkert. Befolkningen här blir bara fetare och fetare.

Tur att jag har mitt gåband säger jag. Jag gör aldrig något fel, det gör bara alla andra.

Italien i stugan

Gumman lurar på att tvätta bil. Nästa vecka blir hektiskt i stugan. Jag har min ”lediga” vecka från jobbet, fast åka dit är rena rama semestern.

Biltvättstanken försvann lika fort som den kom, såg att jag inte har vax hemma. Som tur är så ska gubben en sväng till Biltema i Gävle i eftermiddag. Får väl skicka ett sms om detta. Om han nu uppmärksammar att han fått ett sms vill säga, det är inte självklart. Kanske är det bäst att ringa en gång också, för säkerhets skull. Om han nu svarar, det är inte självklart.

Så någon bilvård blir det inte idag heller, måste ha en alldeles nytvättad Suzuki Baleno innan jag gnuggar på vax.

Semestertrafiken på E4 är mitt i sin kulmen, att göra en vänstersväng ut på den är förenat med stort mod och handlingskraft. Bilarna ligger tätt som ett pärlhalsband, husbilar, husvagnar, långtradare och alldeles vanliga bilar.

Jag tyckte att ett-tvåvägar med mitträcke, var ganska bra i början när de kom. Men nu tycker jag att de är mest en stressfaktor. Alla ligger i och nosar i varandras bak, när den efterlängtade tvåfilen kommer så kastar sig alla ut och ska om de där två långtradarna de nu legat bakom i ett par kilometer.

Det går väl an om man har en bil som svarar på gasen men Baleno behöver betänketid och jag missar oftast att köra om. Alla kommer svischande i ytterfil, jag hinner inte tänka förrän tvåfilen är slut. Men det gör väl ingenting, jag får inte högt blodtryck över att inte komma om de bilar som ligger framför.

Sommaren är här idag igen, nu har den visat sig från sin bästa sida hela veckan, inte temperaturer så att man måste kippa efter andan, lite lagom svenskt har det varit. Men med uppehåll från duschen där ovan.

Italienfrämmandet kommer snart. Lika roligt varje gång att se husbilen komma ned för backen med sina italienska skyltar. Den är då fjärran från Milanos hetta och avgaser, får stå här och få lite ren luft i sina filter ett tag.

Ut dräller fem hundar, en italienare och min släkting som är svenskbördig. Hon har under sina tjugo år i Italien blivit fena på att gestikulera och tjattra italienska på det där lite irriterade sättet. Ibland tror jag att de bråkar med varandra när de höjer rösterna en oktav för varje mening. Men inte, de bara pratar.

Lite synd är att han inte kan engelska, vår italienska är ju inte så bra. De får inte lära sig det i skolan. För oss svenskar en självklarhet, men för italienare finns bara Italien på kartan. Åker de på semester så åker de inom landet. Det finns tillräckligt med badstränder och sol, samt kultur att se på. Då behöver de inte släpa med sig pasta och tomatsås som de brukar när de åker till andra länder. Ifall det inte finns där. Italienarna är inte bra på att experimentera med mat, de äter det de alltid har gjort.  Mama Mia!

Med dem kommer alltid en stor bit parmesanost, ett kilo brukar den väga. För oss som inte är storkonsumenter av parmesan räcker det ett helt år till nästa gång de kommer. Samt lite annat smått och gott från deras affär.

För dem och hundarna är det här exotiskt, trakten kring stugan är mest bara skog. Hundarna tror att de kommit till hundhimmelen, de får springa och hoppa bäst de vill. Fjärran från Milanos parker.

Värre tycker nog katten Gizmo att det är, han får smyga fram och håller sig på behörigt avstånd från de långnosade ryska vinthundarna. Tur är väl det, annars skulle han lätt bli sliten i stycken.

Så med ett väldigt pusslande och kollande vart katterna är, så kopplas hundarna och får komma ut ur husbilen.

Sedan ska vi mellan pastarätterna och parmesanätandet ut i skogen och leta svamp. Min släkting har näsa för svamp, när jag nästan kliver på de gula kantarellerna utan att se dem, så letar hon upp massor. Har fått en lektion i att de växer bäst där det är lite gräs. Har försökt, men där jag tycker att det skulle vara idealiskt om jag var en svamp, där växer det inte.

Läste att det finns gott om kantareller i år, regnandet har gjort att de växer där de inte brukar göra annars. Skogen ska vara full av dem, men vi får nog leta som vanligt. Antar att det är väldigt lokalt, det där med svamptillgången.

Här upp vid vår väg har någon redan tagit de första svamparna. Antar att det är svampkärringen som varit framme. Vi kallar henne så.

Lite längre bort bor en finska på sommaren, hon åker kring i sin bil och har koll på alla svampställen som finns inom en mils radie. När hon plockat så lägger hon ormbunkar över för att dölja de mindre som ska växa till sig. Vi brukar sabotera för henne och ta bort ormbunkarna och plocka som hon tycker, hennes svamp. Tji fick hon.

Undrar vad hon gör med all svamp? Kanske säljer hon den.

Italienarna sover gott när de kommer hit, klubbade av den rena luften. Deras lungor får dra ned skog och havsluft utan en enda avgas. Det är sövande för kroppen när man inte är van.

Den enda som är saknad är faster, hon hade en idé i vintras över att få följa med dem hit. Åka kring en sista gång i sin barndoms Delsbo, minnas tider som för länge sedan flytt. Nu hann hon inte med det i år, eftersom hon bestämde sig för att dö istället. Kanske kan hon nu med ljusets hastighet flyga över Delsbo, det slår husbilen med hästlängder.

Annars är Delsbo det riktiga Hälsingland för mig. Där står de ståtliga hälsingegårdarna och de blånande bergen. Här vid kusten är det lite platt och tråkigt som kustband oftast är, utom vid Höga kusten. Där verkar alla berg ha kommit upp på ett ställe. Fortsätter man förbi den och uppåt så blir det snart platt igen.

Sedan är bara halva Sverige kvar där uppe, men jag känner mig inte lockad att åka uppåt. Lite för mycket barrskog för min smak.

Så dagen blir till att skrapa fönster istället för att tvätta bil. Skrapa bort all färg som jag drällt på rutan. Först förarbete, sedan målning och slutligen efterarbete. Ska vänta tills ”Sommar i P1” börjar, då kan jag ha den som sällskap där jag står och svär och skrapar.

Fast de säger alltid i vinjetten att det är för dig i hängmattan eller på badstranden. Men ett stall och fönsterskrap går väl lika bra.

Önskar att man kunde säga trevlig vinter till folk. Att den var så kort, trevlig sommar låter så flyktigt och så försvinnande.

Ska sätta mig i tänkarstolen ute på logen ett tag och fundera på det. Utan cigarett, har börjat vänja mig av med tanken på mina älskade pinnar. Fast den kommer då och då. Vill liksom aldrig riktigt ge sig.

"Lata" sommardagar

Gumman undrar. Jag undrar vart allt är på väg, hänger inte med längre som jag gjorde förut. Kanske börjar jag bli gammal, eller så är det något annat.

Det blir inte mycket till bloggande för min del. Trodde att jag skulle ha så mycket tid till att sitta på min kammare och skriva till er. Men tiden ilar förbi mellan fönstermålandet och annat vardagsstyr.

Det där med hängmattor och badstränder hör inte till mina somrar. Önskar att jag också kunde ha lata dagar, ligga där och inte göra någonting.

Ett tips för er som gillar det, skaffa er inte en stuga. Allt ska göras på några får korta månader. När inte allt ska göras så ska allt gräs klippas för man kan nästan se hur det växer.

 Att jag inte riktigt hänger med är nog att jag vågar inte lägga in bilder i bloggen. Det vore kul om jag kunde det, då skulle ni se en del saker jag talar om. Men det verkar krångligt så jag vågar inte riktigt ta steget ut och försöka. Ni kommer att märka när jag vågat.

Såg en reklam igår, det var en som skulle filma kompisen som var i begrepp att lämna en brygga på vattenskidor. Antar att han hade videokamera i mobilen eller något sådant.

Sedan kom för mig en obegriplig reklamsnutt.

”Få Spotify navigator och Samsung Galaxy med Telia mobil flex”

Vad i hela friden har Spotify, som jag tror är någon med musik att göra, med att filma?

Nu vet jag att Samsung Galaxy är helt obegriplig till att börja med, fråga grannen. Tror han ångrar lite att han köpte en sådan manick.

Och vad är Spotify navigator? Trodde det hade med att hitta rätt väg.

Så där sitter man med en obegriplig telefon som inte egentligen kan kallas telefon längre. Spotify navigator i fall man irrar kring, sedan ska man ta ett Telia mobil flex abonnemang också. Bäst att läsa det finstilta, en djungel allt detta med alla abonnemang. Där skulle man behöva en navigator.

Sommaren har kommit för en dag till stugan. D.v.s. det var tillräckligt torrt ute för att klippa gräsmattan. Eftersom gubben nu befinner sig på annan ort, så ligger det på min lott att vara gräsvårdare.

Det tar exakt 55 minuter att klippa, jag tog tid idag, hastade heller inte utan försökte göra så noga det gick för alla stenar. Man hinner i alla fall gå omkring och tänka på dittan och lite dattan.

Ser att allting växer så den står härliga till, snart syns vi inte för omvärlden. Alla buskar och träd hotar att skymma stugan, den kommer om några år att ligga i en liten glänta med en välklippt gräsmatta.

Köpte en liten bollpil för nio år sedan som jag slängde bak i bilen. Nu är det ett jätteträd.

Det är bra tycker jag, vill inte synas. Grannen tvärs över försöker att hänga med vad som händer här, men han kommer att misslyckas.

Hörde att han misstagit gubbens husvagn för en vit pickup. Frågade om vi haft besök, det hade vi inte.

Jag vill kunna strosa runt utan att bli sedd, det äger sin tjusning. Att bo på landet går väl ut på det.

Sedan har jag nästan gjort färdigt första fönsterparet. Det har nu gått över fjorton dagar, men räknar ut att det andra kan jag hålla på med till i slutet av augusti. Nattkylan sätter inte in förrän då, så det går bra att ha plast för fönstret.

Annars tänker jag tillbringa veckorna med major Pettigrew, en tvättäkta engelsk konservativ gentleman. Fick boken först igår så jag har inte börjat på den ännu, lovar gott med lite engelsk torr humor.

För er som också gillar sådant heter den ”Major Pettigrews sista chans”

Handlar om en gentleman av den gamla stammen som får till det med kvinnan som äger speceriaffären. Ett omaka par och en lovande historia.

En påse Hallonskallar och en god bok.

Jag är med i Hallonskallegruppen på Facebook. Älskar de där helt vegetabiliska sega skallarna med hälften lakrits och hälften hallonsmak. Ett ganska nyttigt godis om man bortser från sockret och färgen och den artificiella smaken.Men de innehåller i alla fall inget gelantin, som är gjort på hudar och ben från grisar.

Nu köpte jag inte en enda skalle när jag var i affären idag. Får väl bli i morgon istället. Köpte däremot en påse bullar med tanke på en gammal dam som jag tänkte bjuda på kaffe. Hon sommarbor här nere vid havet med sin gamla katt och jag såg framför mig hur hon sitter där och stirrar i tomma intet och ingen kommer på besök.

Ville göra en god gärning och ringde henne. Men se komma på kaffe det hade hon inte tid med just idag. Hon hade så mycket att göra.

Får väl försöka igen i morgon och se om hon har lika mycket då. Annars äter jag upp bullarna alldeles själv, med major Pettigrew som sällskap.

Det går det också.

Målarkludden

Gumman har ont i ryggen. Jag ska måla fönster i år igen, förra sommaren var det tre dubbelfönster i vardagsrummet som fick sig en duvning.

I år är sommarnöjet att ta de två i köket.

Låter väl inte så mycket med två fönster, gjort i en grisblink (vet inte om det är ett hälsingeytryck, har aldrig hört den innan jag flyttade hit) för ett proffs. Men inte för en glad amatör.

Det är fyra sidor på varje fönster, utvändigt, invändigt och så de två i mellan.

Utvändigt har varje fönster tre spröjsar och då även det ena invändiga. Det tog mig en timme att enbart sätta upp maskeringstejp, extra pilligt i hörnen. Jag gillar inte hörnen och det var många kan man säga.

Två timmar tog det innan jag ens var klar för att börja måla de två fönstren, grått ska det vara i min värld just nu. Grått och vitt.

Eftersom jag gjort ett sådant mastodontjobb med tejpningen så tog inte själva målandet så lång stund. Men det var bara i mellan, det ska tas en gång till idag och sedan torka tills i morgon och så kan jag ta insidan och det ska torka och tas en gång till och till slut utsidan.

Med alla moment och torktider så tar ett dubbelfönster ca två veckor innan det är klart att sättas dit igen.

Är också beroende av gubben som ska komma hem och sätta in dem igen och de är tunga ska ni veta.

Ryggont kommer att bli mitt signum denna julimånad. Förra året klarade jag tre hela dubbelfönster så nu är det bara femtioelva kvar efter detta. Men att stå lätt framåtlutat tar på musklerna i ryggen.

Gubben ska ut och husvagnssemestra nere i Storvik fyra-fem eller sex veckor. Ingen som vet. Han gillar att arbeta och han gillar husvagnar så det blir en arbetssemester, långt bort från stugans fix och måsten.

Husvagnen som är i det närmaste antik eller i alla fall väldigt retro sjuttiotal, gjordes ren igår. Den har stått försummad i två år, men inga möss hade förirrat sig in. Där har gubben som en liten koja, inte långt från barndomens mysiga kojor som man gjorde och kröp in och ingen i hela världen kunde se en.

Annars är det bra, sommaren tuffar på.

Har varannan vecka ledigt, det är bra. Min är nästa vecka, bilen ska in på kamremsbyte.

Det är tio år sedan sist, jag har kört nästan 8 000 mil på de åren.

Det är inte mycket, en genomsnittsbilist klarar av det på fyra år, men jag och bilen vi tuffar upp till byn och tillbaka. Det är en mil per dag.

På sommaren åker vi lite längre, då är det dags att blåsa ur den, säger gubben.

Nu tror jag att det är ett gammalt talesätt då bilarna var konstruerade på ett helt annat sätt än idag.

Var i alla fall uppe i 110 vid en omkörning, det är nog för att ”blåsa ut” tycker jag, Baleno är gammal och så är jag.

Förr var det jätteviktigt att inte köra över 80 de första 500 milen, sedan ställa några ventiler och köra som vanligt. Idag tycks inte folk ta det försiktigt med en splitter ny bil, de kör på som om ingenting var heligt.

I England på sjuttiotalet så satte nybilsfolket upp en lapp bakrutan.

Var vänlig kör om. Bilen är under inkörning.

Har aldrig sett någon sådan skylt på någon bil i Sverige. Antingen bryr sig inte en svensk om att de kör som en snigel, eller så trampar de gasen i botten från första dagen.

Där lades i alla fall grunden till bilens fortsatta existens. Lite som en barndom för oss människor. Mjukt och lugnt, eller hårt och krävande.

Tror att bilarna som fått en lugn start höll längre, kanske man skulle ha intervjuat den första ägaren på varje begagnad bil man köper. Är det en flipp eller flopp?

Men som sagt detta var säkert förr då motorerna såg lite annorlunda ut, bilarna också för den delen. Nu är det mest elektronik och datorer för hela slanten. De små verkstäderna lägger ned, inga bilar går att fixa med hederliga verktyg. En dator är ett måste.

Roy och Rogers mack är på utdöende.

Kommer ihåg hur bensinstationerna fungerade förr. En karl kom ut och fyllde bensin, kollade oljan och svabbade av vindrutan. Det kallas service och förekommer inte mer. Inte mer än som ett nostalgiskt minne i vi de lite äldres hjärnor.

På tal om service så har ju bankerna slutat hantera pengar! Är det inte det de alltid har gjort? Men nu ska man enbart se sina pengar som en siffra i cyberrymden.

En dag ska vi sitta och prata om när vi hade riktiga sedlar att handla med.

Grannen ville hänga med i utvecklingen, han köpte sig en touchtelefon. Kände att en sådan skulle vara behändig. Nu sitter både han och jag och försöker förstå oss på den. Ingen rejäl bruksanvisning kom med, enbart en liten lapp med snabba råd som ingen människa som aldrig sett en touchtelefon kan begripa.

Antar att vi är lite bakom, andra kan ju med dem. Men de är så fjärran från de vanliga som vi äntligen har lärt oss lite om, min nya är en med knappar. Men alla finesser har jag inte prövat på. Vill inte och kan inte. Tryckte på en knapp av misstag och eländet kopplade upp sig till Telias mobilnät, nu råkar vi inte ha mycket till nät här i stugan så efter någon minut så gav den upp. Tittade på räkningen efteråt och det lilla knapptrycket kostade två kronor

Grannen blev så besviken, att han i ett ögonblick av misströstan frågade om jag ville ha den istället. Jag nekade.

Sedan ska man nog ha fingrar för det hela också, grannen och jag tryckte och hade oss, inget hände.

Han som jag, trodde att det skulle vara lätt. Lätt är det säkert när man listat ut hur det fungerar, det som med allting annat.

Nej, nu ska fönstren målas. De målar sig inte själva. Kanske skulle man skaffa sig en smartphone, vad det nu är. Kanske är den så smart att den kan måla fönster.