Ett nytt ord

Gumman hittar nya ord. Idag fick jag ett nytt ord i min vokabulär, kanske inte nytt för er, men för mig är det en pärla. Håll i er, spänn fast säkerhetsbältena, här kommer det!

TRÅKNYTTIGT!

Det finns miljoner saker som passar in på det ordet. Jag skulle kunna skriva spaltmeter med tråknyttinga saker, att både äta och utöva.

Jag har en vän på Facebook, som utövar tio långa och tio korta steg i sina promenader, det gör hon i tjugo minuter. Jag säger bara, tråknyttigt. Samt att hon skriver det varje gång hon utövar det, så att vi andra som inte är hurtiga, ska känna oss ganska värdelösa.

 Nu är hon en trevlig människa och inte någon viktigpetter, antar att hon vill peppa oss soffpotatisar att också gå ut i friska luften och utöva tio långa, tio korta. Samt må väldigt bra på kuppen.

Det som är bra är väl att det som jag tycker är tråknyttigt, det tycker någon annan är jättekul.

Vi har allehanda tråknyttiga saker som står och dräller runt om i stugan. Saker som roddapparat, pilatesboll, träningsbänk och inte minst en sån där mackapär där man ska veva med armarna samtidigt som man vevar runt med benen. Vet inte riktigt vad namnet är, men tråknyttig är den i alla fall.

Nu skulle väl mitt gåband gå under det namnet också, om jag inte gjorde det lite roligare. Jag har inte gått på det på hela sommaren, en smärta i benet har fått mig att ta det lugnt med gåendet. Var till en massör i trakterna och han är mycket för att utöva mindfullness, han tyckte inte att jag skulle gå på bandet och samtidigt titta på tjockisprogram. Program där massiva kroppshyddor blir till små smala och vältränade.

Han ville att jag skulle kliva upp på bandet och bara koncentrera mig på att gå, antar att jag skulle få stirra in i den blommiga tapeten också, samt titta på klockan varje minut. Han ville ta av mig min underhållning av att gå på gåbandet, och göra den tråknyttig.

Det resulterade i att jag inte klivit upp på det på evigheter, tänker börja så smått och tänker inte stirra in i någon tapet. Jag har en hel bunt med tjockisprogram som väntar i datorn, så de så!

Meditation kan var hemskt tråknyttig den också, tycker jag suttit en hel evighet men då har det gått en kvart. Nu tillhör jag väl inte den skaran som sitter varje dag, men ibland är det bra att träna. Tio minuters meditation är bra för hela kroppen och knoppen. Då gäller det att inte sitta och tänka ut recept till middagen, utan bara låta tankarna komma och gå, titta lite på dem och låta de vandra vidare.

Svårt ibland och tråknyttigvarning för min del.

För att inte tala om allt tråknyttigt som man kan stoppa i sig. Det är för stort för att gå in på det i detalj, men grönkålschips verkar vara det tråknyttigaste man kan stoppa i sig. Tror att ett glas vatten är mer upphetsande faktiskt.

Sen har vi alla tråknyttisar som sitter och dippar morots och gurkstavar i någon nyttig dipp. Eller de som bara äter nyttiga saker, och aldrig gör någon utsvävning i en förbjuden smaskig värld.

Tänk att allt som är riktigt gott och smaskigt ska vara onyttigt, samt allt tråknyttigt ganska intetsägande. Många av er är säkert tråknyttisar och har lovord om allt ni tycker är gott som är för mig tråknyttigt, men jag vill inte höra ordet morotsstavar igen.

Nej tacka vet jag en god marängtårta med dajmbitar i TV soffan en fredagskväll. Samt en skål med cashewnötter som efterrätt till det söta. Kom inte och prata om osaltade råa nötter, det är tråknyttigt för mig, jag ska ha de rostade och saltade.

Så här kan jag hålla på i evigheter, men det finns ju även saker i min värld som är bara nyttiga och inte tråkiga. Kommer inte på något så här på rak arm men för det mesta så är vår mathållning varken tråknyttig eller håller stjärnkrogsstatus. 

En annan sak som slagit mig, är att äter jag riktigt tråknyttiga saker ett tag, så blir de saker som för mig var tråknyttiga före, lite godare. Som i morse så åt jag en osötad tekaka, förut en otänkbarhet, tekaka ska vara lite söt. Men eftersom vi har uteslutit mjukt bröd här i stugan och bara knaprar hårdbröd, så kändes en bit osötat tekaka som en mjuk lyx. 

Har gått ned ett antal kilon på att vara tråknyttig sedan februari, sju mjölklitrar har trillat av mig sedan dess. Fast så långt som till grönkålschips har jag inte sträckt mig.

Året var 1965

Gumman sitter på kanten av stolen. Jag har ungefär en decimeter att sitta på, Dudde tar upp resten av ytan.

Katter gör oss till passiva vrak, sitter jag och många med mig i TV fåtöljen, så ger jag mig attan på att 99% inte har hjärta att lyfta bort en sovande katt från sitt knä. Att gå ut och hämta mer dricka, äta eller vad det nu är, blir inte av på timmar.

Gubben utnyttjar det en aning, han ber mig hämta det han vill ha, ser jag inte att han har en sovande katt i knäet.

Så här sitter jag på kammaren vid datorn, blickar ut över hösten och katten sover så gott på min stol.

Annars så känner jag att jag börjar bli lite äldre när jag tittar TV. Där visas i SVT, en serie som heter "Året var". Den har nu kommit fram till 1964 och det är femtio år sedan och jag minns det som igår. Det var lättare för några år sedan, då åren höll sig till mitten av femtiotalet, där var jag också med, men var för ung för att ha något vidare minne av det hela. Men nu är vi som sagt framme vid 1964 och jag får väl se fram emot 1965 och gilla läget.

1965 var det året då mamma, pappa och jag reste till Mallorca i mars. Det var också det året då jag och tjocka släkten reste upp till Hälsingland och intog Nilsagården.

Nilsagården inköptes som ett förtida kollektiv, för att ha som sommarbostad åt stora delar av min pappas syskon. I När jag tänker efter så var det bara två av dem, pappa och den andra brodern avstod från det kollektiva. Vi köpte egna sommartillhåll.

I alla fall så åkte vi i bilkaravan till Järvsö, vi måste ha varit många eftersom vi hade många bilar, med var också en lastbil som någons granne körde. På lastbilen fanns allt som vi skulle tänkas vilja ha den där första gången gården skulle intas.

Vi var säkert tjugo personer och det behövdes sängar och sängkläder, bord och stolar, tallrikar och koppar och kokkärl. Jag undrar vem som organiserat allt detta. Jag och mina kusiner vad det inte i alla fall, vi var ju fortfarande barn och åkte lyckligt med, de vuxna styrde med allt det praktiska. Det var lite skönt att vara barn i alla fall, man fick väl inte vara med och bestämma så mycket, men man behövde inte heller göra så mycket.

 På den tiden och kanske även nu, så var det inte så noga vad man hade i sommarstugan. Folk tog gamla uttjänta saker, tittade på dem och mumlade att det kanske var något för sommarstugan.

Väl uppe i Hälsingland så låg snön kvar i skogsgläntorna, det var i slutet av mars 1965 och Sverige var fortfarande ett land i tillväxt, alla mådde bra och vi kunde köpa oss egna sommarstugor, samt åka på utlandssemestrar till Mallorca.

Jag kommer ihåg att det var hemskt primitivt där uppe, rena 1800-tal tyckte jag och kusinerna. De vuxna styrde och ställde med mat och det praktiska, vi gick mest omkring och gnällde. Vi vägrade att gå på utedasset, det var det värsta vi Stockholmbarn hade varit med om. Vi tyckte huset var hemskt och gammalt, vi var rädda att sova, kanske fanns det spöken med på köpet.

Jag kommer ihåg att jag tyckte att allt och alla verkade lite gammalmodiga, folk på gatan i köpingen Ljusdal, tyckte jag inte hängde riktigt med i det senaste modet, de verkade faktiskt lite mossig där upp i Hälsingland. Inte lika hippa som vi som kom från Sveriges huvudstad där allt det nya kom till först. Antagligen var de flera år efter oss. Märker ni att jag också varit drabbad av Stockholmsyndromet.

 

Vi överlevde påsken, Nilsasgården överlevde nästan fyrtio år i släktens ägo. Fast den hade det svårt under sextio och sjuttiotalets iver i att modernisera det gamla. Helgerån utfördes när den gamla fina ladugården som hängde ihop med köket revs invändigt, där gjordes sovhytter för alla, med modern heltäckningsmatta.

På den tiden utfördes renoveringar, som vi idag ångrar bittert. Kakelugnar och köksspisar slängde ut i högar. Fina spegeldörrar fick ge vika för moderna i gabon, förstukvistar med snickarglädje byttes ut mot järnkonstruktioner.

Men när jag tänker tillbaka till 1965, så var det faktiskt så att jag helt enkelt inte brydde mig jag heller.

Annars så var det ett händelserikt år i mitt liv, det blev både utlandssemester, faktiskt var jag den första i hela klassen att åka på charterresa. Kom ihåg att jag blev noga förhörd när jag kom tillbaka. Alla var nog lite avundsjuka, idag är det ingen som höjer ett ögonbryn när man kommer hem från Mallis.

Sedan som grädde på moset köpte mina föräldrar också en sommarstuga, fast nere i Småland. Det var lika mossigt som Hälsingland i mitt tycke, vi åkte dit i pappas lilla folkvagn, han behövde chaufför de första gångerna, för han hade inte tagit körkort.

Det var inte klokt hur mycket en liten folka kunde ta med, både på tak och inuti, där forslades också ned gamla uttjänta saker. Man skulle inte ha lika bekvämt på landet som i stan.

Han var lite bakvänd pappa, först köpte han sommarstuga långt från stan, sen köpte han en bil så att vi skulle kunna åka dit, sen tog han körkort.

Jag vet inte hur många gånger det året, som jag fick höra hur starkt det var av pappa att klara av ett körkort vid 48 års ålder. Tills slut blev han superpappan i min värld, en pappa som klarar av det nästan omöjliga att vid den höga åldern klara av att ta ett körkort.

Han gjorde det och vi kunde åka ner till Småland i den lilla bilen, medan mamma fick agera tittut åt höger när pappa skulle köra om. Det var väldigt opraktiskt att ha vänstertrafik och vänsterstyrda bilar. Har inte riktigt luskat ut varför det var så, men vad jag kommer ihåg så var de flesta bilar det. Kanske berodde det på att vi hade import från högertrafikländer.

Så var det all popmusik som drällde in i våra radioapparater, jag hade en liten röd transistorradio där jag lyssnade på Tio i topp, vi gick på bio och såg ”Ferry cross the Mercy” med Gerry and the Pacemakers (vilket underligt namn) samt filmen ”A hard days night” med The Beatles för femtioelfte gången, vi suckade varje gång över hur söt Paul McCartney var.

Så det året var ett bra år för min del, några av er som läser detta var väl inte födda ens. Men nu vet ni i alla fall vad ni missat. 

Datorproblem i stugan

Gumman strular med tekniken. För att få riktigt mycket problem med tekniken, så ska man ha en ny dator och en gubbe som gillar att trycka på den, lite som han tycker.

Gubbens dator har gått dåligt den sista tiden, han som gillar sin fotboll har haft svårt att se den. Vi har bara de vanliga gratiskanalerna, gratis är de väl inte heller, jag fick just räkningen från Radiotjänst.

Fotbollen utspelar sig mest i fyrans sportkanal och till det behöver man en dator, ett Premium abonnemang, samt teknik som håller måttet.

Jag som inte vill att han kommer och tar över min dator (den enda som fungerat korrekt, varit snäll och lånat ut den för en fotbollsmatch för inte så länge sedan), jag trodde att hans svajande trådlösa på bottenvåningen berodde på en dålig dator. Den har varit krånglig en längre tid, jag har tillbringat dagar med att få ordning på den, som någon slags självutnämnd datafixare.

Vet inte hur jag fått det utnämnandet, grannen tvärs över, han kommer med sin bärbara när han har något fel, jag fixar till det. Antagligen beror det på alla krångliga datorer genom åren, fått lära mig att felsöka, ibland har det funkat, ibland inte.

Tänker att livet var lite lättare när vi inte hade all den här tekniken, en telefon, en radio och en TV, det var i stort sett det enda vi hade.

Så jag tyckte till och fick gubben med mig i tanken att skaffa honom en ny, det skulle säkert vara det bästa. Min förmåga sträcker sig inte till svajande trådlösa bredband, där känner jag mig besegrad.

Gubben hann inte mer än säga ja, då satte jag mig framför datorn på jobbet och letade fram en bärbar, min förmåga tar också slut vid Windows 7, alla nya datorer har det där obegripliga Windows 8. Jag går heller inte kring i dagar och funderar, ska något köpas så ligger jag i tills det är gjort. Det må vara bilar eller datorer, det ska fixas direkt.

Så jag letade och letade, efter några timmar hade jag luskat fram att HP fortfarande hade Windows 7 i sina, man skulle få med en Windows 8 om man nu ville vara modern och installera den istället. Den skivan är nu i säkert förvar i en byrålåda, där får den ligga. Har jag i nästan tjugo års tid blivit van vid ett system, då vill jag inte ge mig in en djungel jag inte hittar i.

Sagt och gjort, jag beställde den klockan tio på förmiddagen, nästa dag klockan fyra kom den hit till stugan. Jag måste säga att det var väldigt snabbt expedierat, en eloge till det företaget.

Datorn skulle sättas igång för första gången, det innebär en del trixande, en del installerande av olika program. Gubben överlåter alltid det åt mig, jag tycker faktiskt att det är lite roligt.

Nya datorn var installerad och klar, jag bar in den till gubben där han satt vid sitt svajande nätverk, då upptäcker jag att den nya svajar den också. Gubben kommer inte att kunna se bättre fotboll på den. Hans gamla dator var det inget fel på, det är strul med det trådlösa, där slutat min datamakt, där är jag chanslös.

Så nu sitter han med två datorer, en sprillans ny, samt en bättre begagnad.

Jag försökte lindra det hela, med att han kunde väl försöka att ta den nya datorn till vardagsrummet, där är det bättre täckning, sätta ihop datorn med teven och på så sätt se fotbollen. Den gamla som han har, den har inte en sådan där ingång som behövs för att koppla ihop hela rasket. Vi har fått köpa till massa sladdar för att sedan ha problem varje gång vi försökt.

Vi köpte fem meter kabel när vi köpte vår nya TV, kom hem och upptäckte att våra datorer inte gick att koppla med just en sådan där sladd, som vi just betalat 500 kr för. Fick lägga ned några hundra till för en annan sladd som man kopplade ihop med den där dyrare. Ibland funkar det, ibland inte och en hemskt massa sladdar att hålla reda på.

Nu hade han i alla fall fått, just en sådan där dator som gick lätt att koppla.

Sagt och gjort, gubben etablerade sig i vardagsrummet i går kväll, det var fotbollsdags.

Vi bar dit datorn, kopplade den med vår TV och vips var där hela Windows 7 på skärmen. Jag kollade också att den trådlösa räckvidden var helt ok, han var redo för fotbollsfest. Jag hann inte mer än upp för trappan för att sätta mig vid min, då ropar gubben att det inte fungerade.

Jag ner för trappan igen och konstaterade att det inte fanns något nätverk, datorn talade om det för mig med en stor ruta mitt på. Det som är bra med dagens datorer är att de talar åtminstone för det mesta om när något är fel, det sämsta är att de inte talar om hur man ska fixa det.

Jag slet ur alla sladdar och sprang runt med datorn, inget nätverk sa den, jag slet också i mitt hår, vad hade gått fel?

Matchen hade börjat, Hammarby trillade boll i min dator på övervåningen, där var det minsann inget fel på något nätverk. Tog dit den nya datorn, den envisades med att säga att det inte fanns något nätverk.

Gubben placerade sig i min stol och tog över min dator, jag satt vid köksbordet där nere och tittade på nätverkscentret för hundrade gången. Då kom jag på att knappen som reglerar nätverket, den var avslagen. Gubben hade lyckats att på något sätt slagit av den. Han hade hunnit varit där och tryckt, fast han skulle sitta i sin fåtölj och se på fotboll.

Iväg med nya datorn till vardagsrummet, kopplade in den i TV skärmen och vips var där Windows 7 igen. Ropade på gubben att han kunde komma ner, lämna min dator ifred och sätta sig igen i sin fåtölj och se på fotboll.

Under de minuterna som han suttit i min stol, då hade han lyckats ställa om den så att jag inte kunde sitta i den när jag försökte. Den är så full av reglage så jag förstår mig inte på den. Ropade på gubben, fick hjälp så jag kunde sitta som jag är van.

Jag hade fått tillbaka min dator, ordningen var återställd i stugan. Gubben vrålade när hans lag gjorde mål. Bara han nu håller fingrarna i styr, det är väl tills nästa gång han ska se på fotboll med sin nya dator.

Det är inte lätt att vara datafixaren i den här stugan.