Gumman ser på solen. Sen ser
jag på en dokumentär, om en gammal gumma på en ö i finska skärgården. Dora på
Lammholm heter den.
Fanns två stycken att välja
på, tror jag valde fel, hon sitter på äldreboende och får komma till sin ö
några timmar i taget. Insåg att jag blir deprimerad av att se på äldreboenden,
ser den andra, där bor hon på sin ö.
Äldreboenden är som dödens
väntrum, fast de som bor där, de är väl klara med jordelivet i det närmaste i
alla fall.
De är nöjda med allt detta,
de har levt sina liv. Att sluta sina dagar med att sitta i ett tyst och tomt
dagrum och stirra rakt fram, inte så jag vill sluta i alla fall. Fast jag
kanske inte får något val.
Så det är för de gamla i det
här landet, de sätts på undantag, får inte vara med i livet längre. De passar
inte in i våra hektiska vardagsliv.
Arbetade på ett sjukhem för
många år sedan, arbetade då med en flicka från något så exotiskt som
Tongaöarna, hon var förfasad över hur det var här. På Tonga där tog de hand om
sina gamla, de fick vara med i familjegemenskapen så länge de levde.
Här vid stugan droppar det
från taken, det enda tecken på att snön håller på att ge vika är att det börjar
titta fram lite gräs precis vid roten på den stora granen som står på norrsidan
och får södersol.
Annars så har inte solen
börjat gå så långt upp över skogen ännu, snart så är den över trädtopparna och
vi har sol nästan hela dagen.
Snön ligger djup, vi är nu
inne i vårmånaden april, idag är det faktiskt stora lurardagen, april april,
jag kan lura dig vart jag vill.
April luras med att vi ska
tro att det är vinter, det är jättekallt på nätterna fortfarande, snön smälter
långsamt.
Idag har jag en hel dag
ensam här i stugan, jag ser på dokumentär, jag ska gå ut och kolla
snösmältningen, se ännu mer dokumentär, samt tänka på Don Anders, vår granne
som ligger under kniven nere i Uppsala.
Han ska genomgå en stor
hjärtoperation, de ska byta någon klaff. Han har varit svag och krasslig det
senaste året, efter lång efterforskning kom de fram till att han måste byta klaff.
Kan inte låta bli att tycka
att kirurger är besläktade med bilmekaniker, de byter delar bägge två, sen går
maskineriet ett tag igen.
Kirurgi verkar pilligare,
sen så har de med levande människor att göra, inte en bilmotor. Fast lite lika
är det.
Gubben är på väg till
storstan Stockholm, utrustad med varma kläder samt grönvit halsduk. Han marschera på Söder ända till Söderstadion för Hammarbys första match för i år.
Nu ska han inte gå ensam
precis, det är väl tusentals andra fotbollsrusiga, samt ölrusiga fans, som
sällskap.
Han får nog en bra dag, samt
att jag hoppas Bajen vinner, så han kommer hem i soligt tillstånd. Fast jag
tror inte att han deppar ihop om inte bollen går deras väg, är ju en världslig
sak, inte en katastrof.
Värre var det för en kille,
som jag bodde ihop med för många år sedan, Bajen förlorade någon stor match,
han låg på sängen i flera dagar och var deprimerad.
Nu bryr jag mig inte så
mycket om fotboll, inte annan sport heller för den delen. Har annat jag bryr
mig om, som snösmältning och vad jag ska göra av 4 äggulor jag har i kylen.
Kommit fram med hjälp av Mr
Google, att jag ska göra en kaka. Så det blir ett av dagens göromål. Jag gillar
ju att baka, så det är bra.
Katterna vet inte om de ska
vara ute eller inne, tyckte jag såg spår av lo i snön, så det är bättre om de
är inne på kvällarna och nätterna. Lo är inte kattens bästa vän.
Grannen väntar lamm, snart
ska han skriva på sin Facebook sida i versaler hur många det blir. Tror det är
det enda han skriver där inne, samt att jag tror, han tryckt ned capslock och
inte vet hur han ska trycka bort det.
Eller så vill han att det
ska synas.
En annan granne har över 40
katter, han ska få behålla 9. Vad de tänker om detta vet jag inte. Om de inte
kastreras och steriliseras så har han snabbt 40 igen.
Allt detta började med att
han som skriver med versaler, hade en katt som smet till andra grannen och fick
kattungar, det är nu ett antal år sedan.
Han började mata dem, på den
vägen är det. Nu har de ett helt obebott hus att rumstera i, samt föröka sig
inom familjen.
Sotaren skulle varit här i
mars, vi fick ringa återbud, det gick inte att komma upp på taket, nu har i
alla fall stegen där börjat tina fram, men vart vi ska sätta första stegen, det
vet jag inte, snön ligger i en hög där.
Sotaren lever farligt, han
klättrade upp på takstegen på ett annat hus här i byn, den var rostig och han
trillade ner, på ett verandatak som tur var, annars hade det gått illa. Jag
skulle inte vilja vara sotare, är höjdrädd så det kommer inte på tal.
Drippelidropp från taken,
kanske våren kommer till slut i alla fall.
