Gumman är återuppstånden. En
del kanske har trott att jag slutat skriva för gott, men ett uppehåll har det
varit.
Efter en fullkomlig
toppensommar, så har det åter blivit vardag i stugan.
Glömt är hur jag gick och
svettades med snusnäsduk i pannan, glömt är de varma kvällarna, där jag fick
nypa mig i armen, för att jag riktigt skulle tro på den tropiska värmen. Nu är det tjocksockar som gäller.
Härliga, härliga sommar, kom
tillbaka nästa år och värm våra frostbitna kinder.
Sedan har det tillkommit en ny
medlem i familjen, hon går under namnet lillan än så länge.
Vänder upp och ned på vår
tillvaro, samt de uttröttade föräldrarna.
Föddes i slutet av augusti,
hel och fin, med svart hårkalufs. Att bli bli mormor är en konstig känsla, hade glömt bort att de är så små. Vågar nästan inte ta i henne, men handlaget
sitter i, så där en 32 år senare.
Berättade för frissan i byn
att hon skulle komma när som helst, frissan som är realist, hon sa bara att då
får du en till att oroa dig över. Det späds på.
Nu oroar jag mig inte så
mycket för henne just nu, det kommer väl, nu är hon bara en liten varelse som
äter, bajsar, pruttar, rapar och skriker när hon är missnöjd. Sover varje gång
mormor kommer, tittar upp lite grann, mormor överlycklig att få se att hon har
blåa ögon. Fast det har visst alla barn säger de.
Hon har inte fått ett namn
ännu, det sitter långt inne hos föräldrarna.Måste bli så rätt som möjligt.
Fornnordisk lär det bli i
alla fall, mamman är speciellt förtjust i allt sådant.
Gubben tycker att hon ska
heta Elvira, men det mottogs inte med någon större entusiasm. Tror det blir en
Tova i slutänden, samt med flera mellannamn.
Vi får se, de har ju tre
månader på sig att klura ut något passande, tills dess får hon heta lillan, det
går ju bra det också. Vi vet ju vem vi pratar om då.
Jag överöses av bilder på
telningen, det pluppar till i telefonen, sedan kommer det antingen en bild, eller
en liten filmsnutt där hon sover och ler i sömnen, eller grimaserar. Är tacksam
för den nya tekniken, behöver inte vänta i månader på att de ska ta upp hela
filmrullen, sedan lämna in och framkalla den.
Träden skiftar färg, det
lyser vackert rött och gult, hösten är här igen, snart är det dags att skifta
tid, skruva bak alla klockor en timme, eller ställa in utemöblerna.
Jag tillhör de, som hejar på
att vi inte ska hålla på och ändra till sommartid, vill ha den tid som var när
jag var barn, gillar inte att vara trött på morgonen i sju månader, vara normal
i fem och sen tillbaka igen.
Varför är det inte inte
rättvisa sex månader? De nallar en månad av vintertiden, lite konstigt det
också.
Min inre klocka har gått på
vintertid i allt för många år.
Sen är det bökigt att ställa
om min bilklocka, också en bidragande orsak, samt att timern på
motorvärmarstolpen aldrig ställs om i tid.
En annan fundering är hur i
hela friden min dator och telefon kan veta om när det ska ändras tid, är inte
hundra på om telefonen vet, men datorn har full koll i alla fall.
Hur blir det då om vi
skippar sommartid, kommer datorn att veta om det också?
Kommer ihåg vid millennieskiftet, sprang upp på morgonen och satte på datorn, den funkade, trots
alla skriverier att det skulle bli kaos med datorhaverier.
Hösten, myspys i TV
fåtöljen.
Gillar ni ”Downton Abbey”,
”Pang i bygget”, samt Agatha Christies Poirot, med en smula spring i dörrarna
fars?
Då måste ni se ”Grand Hotel”
på Netflix, den har allt detta och mer därtill.
Gubben och jag har nu sett
uppåt 50 avsnitt, en seriemaraton utan dess like.
För det mesta är det
engelskspråkiga serier som lockar, fast jag kommer ju ihåg några svenska och danska,
som också är bra.
Men denna är spansk, det
tjattras hej vilt, var lite misstänksam först, men efter ett avsnitt så var vi
fast.
Historien börjar 1906 och
äger rum något år, ett händelserikt år kan man säga, det händer saker hela
tiden, mord, intriger, svartsjuka, lögner, kärlek. Ja allt som en normal vardag innehåller, där vill säga, knappast någon annanstans heller. Inte i den farten i alla fall.
Gubben blir som barn på
nytt, han pratar om skummisar och pickadoller, ett ord han använde när han som
barn lekte John Wayne, tror inte dagens unga har hört det. Är förbrytarsvenska, användes av förbrytare för länge sedan. Sådana som Bosse Dynamit från Hökarängen osv.
Vi skrattar en del, jag blir nervös och vill sätta en kudde framför ögonen, speciellt när de rotar kring i andras rum, jag vill ropa skynda, skynda, de dyker under sängar, bakom dörrar,
hör allt, ser allt i denna makalösa serie.
Hatten av för de som skapat
den.
Kommer att bli tomt när den
väl slutar, vi har 4 avsnitt kvar, vad i hela friden ska vi ge oss in i då?
Så ser det ut i stugan just
nu, bara att fortsätta vänta på fibern, väntat i två år nu, en segdragen
historia minst sagt.
De ska gräva fram till
stugan, vi väntar på det, elbolaget satte ut stolpar redan för ett år sedan.
Samt att de nu grävt diken
vid vår väg, fick ett samtal från elbolaget, de ska gräva ned elledningen nästa
vår. Stolpar ska bli ett minne blott.
Så det grävs och ska grävas
en hel del här, har aldrig varit med om maken till grävhysteri.
Men men, det blir väl till
det bättre när väl allt är klart, den som lever får se.
