Jul i stugan

Gumman firar jul. Firar och firar är väl att ta i, men en macka med rödbetssallad ska jag i alla fall unna mig.

Stugan är städad och det råder julfrid, fast egentligen är det frid här för det mesta.

Julpizzan är i faggorna, degen gjorde jag igår, enligt recept så är pizzadeg bäst, när den får kalljäsa i kylskåp. Vi får se.

De tre tomtarna är uppsatta på sina respektive platser, vedspisen svärtad med spissvärta. En gammal tradition i stugan, den fina vedspisen är ju kökets pärla.

Gubben som aldrig hade hört talas om spissvärta när vi flyttade hit, beror väl på att han inte bott med någon vedspis förut.

Han gjorde sig lustig när jag nämnde det, sa till honom att det fanns väl i vår affär. Han fick långt ansikte när jag gick in där, kom ut med en tub spissvärta. Han som trodde, jag bara pratade i nattmössan.

Vår kvarvarande katt Gizmo, han bryr sig inte om jul, han bryr sig bara om att sova och jaga stackars möss, eller råttor som de säger här uppe. Råttor för mig, är stora illvilliga saker med gula tänder och långa svansar. Möss är ju söta.

Så julfriden är här, tills gubben kom på att jag skulle klippa honom idag, på självaste julafton. Han kunde väl kommit på det för någon vecka sedan, men så är han, vet aldrig riktigt vad som försiggår i hans huvud.

Får väl göra det då, men det ingick inte i mina julaftonsplaner.

Vi har inte spelat Bingolotto på nästan 20 år, igår kom vi på varför. Skulle vara som alla andra och spela på uppesittarkvällen.

Vilket segt program!

Det enda roliga i några minuter, det var att ringa in en omöjlig bingo. Inte i närheten till att vinna någonting. Sen detta ringande man ska göra, kostar en tia varje gång och chansen att komma fram är minimal. Alltså först en bingo och sedan kämpa med tusentals andra, att komma fram på telefon.

Bingovinsterna är grejor, vill inte ha mer grejor. Fast det behövde jag ju inte oroa mig över, var inte i närheten av en ny lott ens.

Sedan en konstig rimstuga, vem skriver rim på julklappar nu för tiden?  Kanske alla, verkar det som.

En annan sak som slog mig, eftersom jag sällan ser reklam på TV, att nu är det julafton och i morgon bitti klockan åtta är det rea, i alla fall i en del affärer. Denna köphysteri tycks aldrig vila, vi kan ju välja själva, men matas ständigt att köpa och köpa och köpa.

Idag ska jag se Tomten, den är julafton för mig, inte Kalle och Karl-Bertil, utan Viktor Rydbergs Tomten.

Läst av en riktig 40-tals röst. En sån röst de har i gamla filmer. Inte för att jag kommer ihåg hurdana röster, de hade i min barndom, men annorlunda låter de i alla fall.

Har väl med inspelningen att göra.

Så julfriden är här, inget djur har fått sätta livet till för att vi ska få i oss mat. Allt är som det ska.

God Jul och Gott Nytt 2017.

En liten katt

Gumman sörjer. Det måste man få göra när ens lilla katt, troligtvis fallit offer för en lo.

Föga anande gubben och Dudde, att när han gick ut förra torsdagen, då skulle det vara sista gången han gjorde det.

Ingen katt på fredagen, jag anande oråd, gubben tyckte väl att jag jagade upp mig i onödan, har ju hänt ett par gånger förr, sedan har han bara legat och sovit på höloftet.

Lördagen kom, då gick vi ut bägge två och letade och kollade upp i träden. Nu är det ju så att vi bor i skogen, så det är en hemskt massa träd. Vi gav upp.

Snön kom på söndagen, då upptäckte vi spår av stora runda tassar. Lodjur!

Anade att den blev Duddes öde.

Vi har bott här i 26 år och haft katter lika länge, inte förlorat någon till något rovdjur, bara naturlig avgång.

Är visst en mening bakom allt som händer, men den kan jag inte se just nu, ingenting är slumpartat, allt är skrivet i den stora boken om våra liv.

Så nu har vi en ganska ensam katt kvar, Gizmo som är van att ha en kompis, han springer efter mig istället. Vågar heller inte ha honom ute på nätterna, ser för mitt inre, hur den ligger och lurpassar på stugan, vill ha en munsbit till.

Nu tror jag att det funnits lo här förr, de vandrar kring i stora hemområden, kallas inte för revir i lovärlden. Det är nog ganska ovanligt att de äter katter, men kommer det en tassandes, inte ont anande, då slinker den nog ner. Läst på, att de jagar inte på dagarna, ligger och sover då, natten är tyvärr också våra tamkissars jakttid, svåra att hålla inne.

Gizmo sitter bredvid min kudde och slår till mig i huvudet och jamar, händer någon gång på morgonkulan, jag släpper ut honom, oroar mig en bra stund, går och ropar in honom.

Har förresten inte sett rådjuren på hela veckan, de kanske vädrar fara och håller sig borta.

Så julen känns lite sisådär i år, inte riktigt på topp kan jag säga, men jag som inte sitter och väntar på saker och ting, jag har redan tingat en liten kompis till Gizmo.

Han är för närvarande ca 5 veckor, en liten randig huskatt, vars namn inte är klart ännu. Han kommer till oss i januari, kommer inte att få gå ut förrän till våren.

Då blir det kattungsdags igen, lustigheter som att studsa på tvären, bolla med leksaksmöss och dylikt. Håller oss nog med en hel del skratt.

Som ni märker så har vi vårt internet kvar, de är snälla nog att ge oss det gratis, tills Teliagubbarna kommer och monterar ner kablarna. Tror inte det sker i en hast, så vi tackar och tar emot. Fibern lär sedan dröja, vi överlever nog med vår mobilmanick.

Det är halt mest hela tiden, jag trippar kring med mina broddar, gubben tycker jag ska gå som vanligt, men har ännu inte lyckats få till det.

Har ingen som helst julkänsla, vad det nu är för något, tror den försvann i barndomen någonstans.

Eftersom vi är julbakåtsträvare här i stugan, så gör vi vår pizza i år, ingen kommer på besök, så varför krångla till det. Julen kommer och går, oavsett vad vi stoppar i oss.

Sedan råkar jag ju fylla år mitt i alltihop, alltid varit en konstig födelsedag, ingen som orkar fira någonting mitt i mellandagsrean.

Livet är som det är, bara att acceptera, borsta av sig och gå vidare till nya äventyr.

God jul på er alla, snart är det dags för en kall midvinternatt, då tomten tar sin lykta och går över gårdsplanen i månens sken. En natt då stjärnorna gnistra och glimma, alla som sover i enslig gård, djupt under midnattstimma. Kan faktiskt stämma på oss här i stugan.  

Rörmokartrubbel

Gumman har internet! Kan ni tänka er att vi skriver idag den 3 december och de har inte stängt av vårt nät ännu.

Det stora datumet var den 30 november, då skulle internet och telefonen försvinna.

Det enda som hände var att telefonen dog ut, inte ett pip i luren, drog ut sladden en sista gång i telejacket, tackade för de 64 år jag levat med sladdtelefon.

En era gick i graven, nu ska det vara framtidens nät, tjohoo! Mobilstrålning till höger och vänster. Gamla människor som inte förstår sig på mobilt, de kan få ha kvar sin vana, mot avgift, så monterar de in någon slags ip telefoni.

Jag trodde då att det skulle bli svart i datorn också, men vi har fortfarande kvar vårt ADSL.

Tydligen ska det komma folk från det forna Televerket och montera ner kopparledningar, till dess har vi gratis internet. Vilken bonus.

Det kan ju ta en liten tid, det är många stationer de lagt ner.

Nog om detta, vi surfar vidare här i stugan.

Vår snö är reducerad till några isiga högar, rådjuren kommer åt mat, i form av gammalt gräs. Mina vintrar kretsar mycket kring uteliggardjuren och deras mat, att de inte har varmt, det kan jag inte göra något åt.

Min äkta hälft har gått och tittat på vår nya kökskran i två månader, om inte tre snart. Den har legat på vedspisen i sin kartong.

Han har grunnat på hur han ska kunna montera den, lite trångt under diskbänken verkar det som.

Jag har inte tittat, jag förstår mig inte på, lite sent i livet att börja försöka.

Den har legat där så ny och fin, en modern kran, en sådan som står upp i en böj, en man kan få in en hink under utan att vinkla den.

Han har normalt en lång startsträcka min gubbe, den här var extralång.

Så i går, på fredagseftermiddagen, då beslöt han sig för att ge kranen en omgång.

Vattnet stängdes av, allt rot som man har under diskbänken, det plockades bort.

Såg hur han gick omkring en bra stund, redo att lyfta in i rörmokarnas skara, jobbarkläder på, massa verktyg och tänger.

Så kom det stora ögonblicket, det hade börjat bli mörkt ute, sladdlampa på plats, tänger på plats.

Jag skulle bidra till det hela också, med att hålla fast kranen på bänken med en tång, vet inte riktigt varför och frågade inte heller. Sen skulle jag rucka den fram och tillbaka, allt medan han stönade och grejade under bänken.

Jag bad en stilla bön, men de högre makterna ville inte agera rörmokare, kranen rubbades inte.

Han gav upp, hade inte den riktiga tången, som skulle befria diskbänken från kranen efter nästan 40 år.

Då hade det börjat bli fredagskväll, i alla fall sen fredagseftermiddag. Rörmokarna i landskapet, de hade väl börjat se fram emot sitt fredagsmys.

Då sätter min äkta hälft igång och ringer, en svarade inte, en annan hade just gjort sönder sin tång. En tredje, han tyckte gubben verkade vrickad, att börja med amatörjobb, sent en fredag.

Till slut kände han sig besegrad, ringde en fjärde och beställde hit någon som kan byta kran i ett nafs. De kommer väl så småningom, antar att det är julstress även för rörmokare, brukar vara mycket för alla, just till jul. Som om det inte fanns ett liv efter.

Sedan var det ju det där med att alla slangar skulle på plats igen, han hade ju lyckats ta loss en del innan han stötte på patrull.

Det lyckades, vattnet sattes på igen, jag kunde spola på toaletten, hälla upp potatisvatten.

Den nya fina kranen förpassades till sin kartong igen, den får nog ligga där ett tag till.

Julen närmar sig, folk handlar.

Vi var i stan för några dagar sedan och skulle handla mat. Det gick nästan inte att ta sig fram i butiken, i alla fall inte i den vi valt.

Tydligen var det något jippo just den dagen, fast jag såg då inget som var speciellt, mer än att de hade morötter och lök för en krona kilot, det är väl inget att springa benen av sig för.

Det bullas upp med godis till jul, chokladkartongernas högtid, någon annan kanske tycker att det är Jesus födelse som är grejen, men jag tycker det är maten och godisets högtid.

Köpte ingen kartong, men rycktes med i det kollektiva medvetandet, köpte några hyacinter. Hur jag ska lyckas med att inte få dem att blomma ut innan jul, det vet jag inte.

Vi var på en annorlunda bilbesiktning också.

Normalt när man tänker på bilbesiktning så tänker man på en stor hall med många dörrar. En tavla som talar om vilken port man ska köra in i, många nervöst väntande på en parkering framför hallen.

Man kör in, en butter karl, talar om med hela handen, när man ska stanna.

De kliver i och runt bilen, utan att röra en min, kör på de där rullarna så att man tror att alla dubbar ska flyga all världens väg när de bromsar.

Tar bilen ett snäpp längre, hissar upp den, fortfarande med stenansikten, knackar och ruckar på däcken, lyser under.

Vid det laget är jag i alla fall rejält nervös, brukar försöka sätta mig i deras kaffehörna, något som de infört för ett antal år sedan, i ett försök att vara kundvänliga.

Sedan hissar de ner bilen och kör ut, försökt titta vad de gör då, antar att de kör ganska vildsint. Inte lyckats lista ut annat än att de prövar i alla fall tutan.

Till slut så kommer de, kliver ur, håller protokollet i handen och uttalar domen. Det är bara peruken och den svarta slängkappan som saknas.

Vi var på en annorlunda bilbesiktning med gubbens bil.

En privat sådan, den andra kanske är privat den också nu, håller inte reda på allt som privatiseras.

Den bestod i ett litet plåtskjul med en sån där rulldörr.

Vi parkerade utanför, jag gick in i hallen, där var en man bakom en disk. Jag förklarade att vi skulle besiktiga.

Han gick ut! Tog bilen av gubben och körde runt plåtskjulet.

Vi fikade, han kom in med bilen, fixade runt lite, hissade upp den och förklarade att gubbens bil var helt ok. De hela tog väl en tio minuter, inget rullande där dubben skulle ryka, inget sånt som vi var vana vid.

Sedan var han avslappnad och trevlig, inga andra bilar eller gubbar syntes till.

Sedan undrade han om han skulle köra ut bilen också, så det gjorde han.

Då och där, beslöt jag mig för, att aldrig åka till den stora besiktningen igen.

Billigare var det också.

Så rullar bilen ett år till i lugn och ro.