Gumman har återuppstått. Får väl skylla på Corona som så många gör just nu.
Inte för att jag haft det, inte ens haft en vanlig bonnförkylning.
Livet i byn har inte förändrats nämnvärt, mer än att ICA har de sedvanliga plexiglas skydden och hela 4 flaskor handsprit, att ta utav vid in och utgången.
Vem trodde sånt för ett år sedan.
Grannens får har släppts ut på bete, de har tagits in från betet. Sommaren bjöd på värme och sol. Tog första badet i en sjö, sedan supersommaren och fotbollssommaren 1994.
Gubben och jag blev snuvade på flygbiljetter till England som vi skulle ha besökt i maj, vill varna alla att inte köpa biljetter från alla de sajter som finns med bättre priser.
Hade jag köpt via flygbolagets egen sajt, så hade jag fått tillbaka. Nu hänvisar de till resebyrån, vilken har en obefintlig kundservice i Indien.
Om det nu möjligtvis kan gå att åka iväg igen, behövs säkert vaccinationsintyg, så får vi helt enkelt vara i Sverige. Inget fel på det, men England lockar.
Om någon vågar att vaccinera sig med något de tagit fram på rekordtid, så får de göra det. Jag tänker inte och ingen annan jag känner heller.
Sedan har vi fått en ny familjemedlem och tagit farväl till en annan. Nu rör det sig om bilar, kan tänkas lite vrickat, men sådan är jag.
Fick t.o.m. vara med i radio ytterligare en gång. Denna gång handlade det om att tvätta bilar, tydligen är jag känd för min ytterlighet att inte vilja ha en saltig bil, eller smutsig för den delen.
Finns en massa folk därute som jag, när jag googlar på tvätta bil ute på vintern, då märks det i flödet.
I alla fall om någon råkar vara bilintresserad så har vi sålt min lilla fis, den lilla gråa Suzukin och köpt en större variant av samma ras. Han är ingen liten fis precis, sedan är han (kallar bilen för han, för att den är ganska maskulin), svart och det är biltvättarnas mardröm.
Minsta lilla fläck syns.
Rådjuren dök upp utanför stugan igår, det var fyra stycken som åt solrosfrön, Nu har vi lagt ute havrekross så att de kan äta sig lite mätta.
Ingen snö här ännu uppe i norra Hälsingland, i alla fall inte här vid kusten.
Den makalösa manicken, luftvattenpumpen, den håller oss varma och ger varmvatten.
Tänker på de många år vi slet med att hålla stugan varm. Kall på morgonen, i med ved och elda hela dagen tills det blev någorlunda, sedan lika kallt morgonen därefter,
Vi unnar oss lyx, gubben och jag på äldre dagar.
Nu lackar det mot jul igen, dottern har förvarnat att de kommer då, om de är friska vill säga. Det har inte varit så tätt mellan mötet med lilla barnbarnet.
Dottern hindrade mig från att komma dit i över två månader i våras, barnbarnet kände knappt igen mig när jag dök upp igen.
Hon har fått för sig att vi är gamla och skröpliga, fast vi har en god bit till att vara 70+ ännu. En infektion skulle vi kanske inte klara upp, svårt att säga, dumt att chansa.
Fast jag har inte haft någon influensa sedan Hongkong 1969, då var jag ung.
I alla fall så kommer de hit, om de nu är friska, barnbarnet är två och ett halvt år, kanske tycker hon att det är lite kul med jul i år.
Sedan håller vi på att renovera köket, efter trettio år med furu så har det blivit grått, vitt och blått. Ganska snyggt blir det, allt är bättre än de gamla.
Håll ut gott folk, låt er inte skrämmas till rädsla av alla rapporter i media, allt kanske inte blir som förut, men ganska lika i alla fall.
