Svenska året på fem minuter

Gumman blir anfallen. Katten Moy Moy gillar att springa in under fåtöljen som står i hallen och anfalla mig när jag går förbi.

Han är full av ungdomlig livsglädje, den passar inte alltid in med oss andra här i stugan, gubben och jag, samt katten Gizmo, som vill ha det lugnt och stilla.

Annars så kan vi väl säga att inte mycket händer här, mer än att dagarna passerar i stillhet. Utanför fönstret är det också stillhet, förutom på skatorna. De håller igång året om.

Ena dagen regnar det, andra är det tio grader kallt, som om vädret har svårt för att bestämma sig för en rak linje.

Det grävs i alla fall på andra sidan byn, den är ju 5,2 km i omkrets, så de har väl hunnit ett par av dessa. Fiber närmar sig, sakta men säkert, håller tyst på alla pessimister, som envist höll fast vid, att det inte skulle bli något. Pilutta er, vill jag säga.

Julen närmar sig med stormsteg, reklamen på TV, lägger i en högre växel, sista spurtveckan för handlarna, innan den magra månaden januari kommer.

Snart är det julafton, sedan är det lite halvdan spurt inför nyår, svenska folket är lite mätta och dästa, men orkar tillaga oxfilé och dricka bubbel, dagen efter tillbringas med hämtpizza och backhoppning på TV, samt ett getöga på Ivanhoe

Sedan infaller den där obegripliga trettondagen, med tillhörande trettondagsafton. I alla fall för mig som inte är så bra på alla kyrkliga begivenheter. 

Läser på, ser att de firade Jesus födelse just den dagen förr, sedan så kom kyrkan på att han inte alls var född då, utan de flyttade datumet till 25 december. Lite konstigt allt detta, tror nog ingen vet när han föddes. Så nu firar vi den bara därför att då kom österländska stjärntydare till Jesus, vad de tydde vet väl ingen. Antar väl, att det kanske var något bra.

Vi här i stugan bryr oss inte med den dagen, säkert många andra med oss. 

Förutom de som går på trettondagsbal, samt de som tittar på de eviga folklustspelen från Falkenberg från förra sommaren, teater där det springer i dörrar och har andra lustigheter för sig.

När vi nästan går på knäna i vardagligheter, kämpar med rysskylan, längtar till påsk och ett uns ledighet, samt lite festligheter i sikte.  Då slänger SVT ut sitt tröstande trumfkort, Melodifestivalen, vecka ut och vecka in åker de runt och sjunger, för mig mediokra låtar.

Det diskuteras i massmedia, vem som vann eller inte vann, samt vilka som sa det ena eller det andra, eller drattade på ändan i repetitionen och måste linka fram i direktsändning.

Sedan dyker påsken upp som en liten räddare i nöden, lite halvfestligt kan man tycka, upp med lite gula kycklingar, påskliljor som lovar att det snart kommer en vår. Vi klämmer i oss påskgodis och äter gula påsktårtor, dricker påskmust och längtar till våren.

När vi väl stoppat fötterna i våra sommarsandaler, då infaller pingsten, en annan obegriplig högtid, förutom att folk gifter sig, samt att det är på tröskeln till sommaren, bara det är ju värt att fira.

Den brukade ju ståta med en annandag, så att vi fick lite ledigt, men då sa de, pilutta er, vi tar bort den och lägger den som en enskild dag den 6 juni. 

Sveriges nationaldag, som ingen riktigt heller förstår sig på, eftersom vi inte börjat fira den förrän nyligen. Sen kan det väl ses som lite provocerande, att vifta med svenska flaggor, fast vi bor ju i landet hela bunten.

Kommer själv ihåg, att jag såg svenska flaggor på folks balkonger i förorten där mamma bodde. Jag satte in dem i facket, vi som inte gillar invandrare. Så jag är ju lika korkad jag, fast jag är nästan hundra på att det var så. Eller så ville de bara tala om att här bodde det svenskar. Jag intervjuade aldrig dem om detta.

I år infaller den på en onsdag, den har ju ingen afton före som jul och påsk har, utan ligger där röd och grann mitt i en vecka, betyder att vi arbetar måndag tisdag som vanligt, har en ledig onsdag och kör på som vanligt torsdag och fredag. Lite snopen kommer den säkert att kännas, i alla fall för folk, som tänkte uppsöka en bank, eller bolaget just den onsdagen och inte hade riktig koll.

Vi seglar in i sommaren, förbereder oss för små grodorna, lövade stänger, Janssons frestelse som vi inte ätit sedan jul, ett halvår bakåt, små ynkliga färskpotatisar med sill, snaps och öl, samt ljuvliga midsommartårtor med jordgubbar.

Vi huttrar oss igenom den ljusa midsommarnatten, glada över att ljuset är över oss igen, bara ett halvår sedan vi gick omkring med pannlampor och reflexer, trevande genom det eviga mörkret.

Vi reser till exotiska platser på landet, midsommar ska firas där, antingen vid havet, eller på en stökig camping i Dalarna, eller varför inte i en stuga i skogen.

Semestertider, gubbar med shorts, sandaler och vita tubsockor, barn med glassar, kvinnor med svala långa klänningar, vi njuter och känner oss lite loja och lössläppta. Förutom de, som kämpar med att lägga om sommarstugans tak på fyra veckor, samtidigt som fru och barn, vill åka till stranden varenda evig dag.

Höet ska in, bönderna svär över vädret, antingen regnar allt bort, eller så är det för torrt så att ingenting växer.

Härmed ger jag alla Sveriges bönder ett toppenår 2018, lagom med regn, strålande sol. Fast vi bor ju i ett avlångt land, så antagligen är det någon som blir missnöjd, fast jag tycker att de sydsvenska bönderna klagar mest, kanske därför att där ligger den mesta åkermarken.

Horder av turister som travar Drottninggatan ner till Gamla Stan, vattnet glittrar och uteserveringarna är fulla av folk som bara sitter där. Precis som i utlandet.

 Vi grillar och reser runt i våra bilar, det är nästan omöjligt att göra en vänstersväng ut på E4 från byn här uppe.

Vi har två uteserveringar i byn fem kilometer bort, bägge med utsikt över bilarna som susar förbi på E4, men ute det ska vi sitta. Det är ju sommar.

Sedan kommer hösten, ingen festlighet förrän jul, den enda är att plocka svamp och lingon, samt glutta i resekataloger över resor när vintern är som bistrast.

Så ser jag på det svenska året, från min lilla värld här ute i stugan i skogen, ni kanske ser det annorlunda, men måste medge, att ni känner igen väldigt mycket av det.

Ren ättika

Gumman bunkrar ättika. Vi har köpt en ny kaffebryggare, den skulle vara en testvinnare och när den ganska dyra bryggare kom på extrapris, då slog vi till.

Vi har haft ett antal kaffebryggare i våra dagar, den senaste tror jag vi hade i nio år, den fick flytta till jobbet, nu när den nya fina kom in.

En sak vi sällan gjorde då, det var att kalka av bryggaren, tror det hände några gånger under den senaste bryggarens liv här.

Men nu får vi hålla på varje månad. Det är nämligen så att den nya börjar blinka och stå i, när det är dags.

Läser på nätet om avkalkning, det bör tydligen göras efter ca 40 bryggningar, blir det ett par stycken per dag, då går det fort.

Nu tror jag inte vi har särskilt kalkrikt vatten här, är nog att den är förprogrammerad att blinka, på just var 40e. Men nu blinkar den igen och jag har som tur är, försett oss med ren ättika.

Sen undrar jag också över adventsljusstakar, de tycks ligga där uppe i sin kartong på höloftet och gå sönder någon gång i juli. De fungerar perfekt, när de varsamt läggs in i sina separata kartonger någon gång i januari, sedan är de sönder i december igen.

Har nu haft tomt i vardagsrummet på julljus, de två som var där förra julen, de gick inte att få liv i nu, inte ens när gubben tålmodigt bytte varenda lampa.

Fick som tur var tag på två till extrapris det också, halva priset på adventssaker, nu när vi passerat det datumet med marginal. För det mesta röda, men hade tur och inhandlade två vita, med Ledljus. Allt är i Led nu för tiden, allt detta läsande på förpackningen för att få tag i vanliga hederliga 40W.

Igår så tittade vi på TV hela kvällen, ganska ovanligt att vi gör det, nu för tiden tittar vi mest på de olika play kanalerna på internet.

Ser inte ens på någon TV tablå, så när väninna i Stockholm meddelade att The Crown skulle börja ny säsong den 8 december, då trodde jag att det var på TV.

Talade med henne igår, frågade varför inte serien sändes den 8e, då svarade hon att, nej den startar på Netflix den 8e, hela säsong 2 utlagd redan, för en seriefrossa.

Nu råkar vi inte ha den, har för övrigt ingen smart TV heller, vet inte ens vad det är. Det är väl något man kopplar till Internet, men med vår begränsning nu när vi kör hackig mobil, då är det ingen idé.

Så nu får vi vänta tills SVT behagar lägga den i tablån.

När vi satt där framför vår apparat och såg ”Så mycket bättre”, eller försökte se, då hade katten Moy Moy sin lekstund.

Det innebär att gubben får sitta och dra laserljus på golvet, från vardagsrummet och ut i hallen, Moy Moy jagar efter i en rasande fart.

Han tål inte att vi ser på TV, lägger sig inte och sover som vanliga katter, utan hoppar upp i mina fina novemberkaktusar som jag är så rädd om, de är stora och står på piedestaler, perfekt att upp och klättra i, samt förstöra.

Så fort gubben tröttnar med lasern och för den in under hörnskåpet, då tror Moy Moy att den är kvar där och fiskar med tassen ett tag, tills han upptäcker att den är borta, där får vi lugn i någon minut. Sedan hoppar han fram och tittar uppåt kaktusen, gör sig redo att hoppa, gubben får fram med lasern igen.

Gubben kan multitasking, han kan följa med i programmet, samt föra lasern fram över golvet.

Tänker på katten Gizmos ungdom, han som nu är gammal och lugn, han for fram som ett jehu, rev och slet i sladdarna bakom apparaten, samt hoppade från soffan och klättrade i vår fina bonad som hänger bakom.

Vi fick stänga ut honom, gick inte att sitta i lugn och ro, få något sammanhang i något program, vi hade andan i halsen hela tiden.

Jag har plötsligt insett att Sven-Ingvars gjort fina låtar. Det tog femtio år!

I min gröna ungdom på sextiotalet, då var de det mest töntiga man kunde lyssna på, för övrigt var all sådan musik töntig. Det var Beatles och alla andra pop och rockband som gällde.

Igår satt jag nästan och grät över de fina låtarna!

En vän på Facebook som aldrig heller lyssnat på dem, hon skrev ” När fan blir gammal, då blir han religiös” Trodde aldrig att hon och jag skulle gilla Sven- Ingvars, hon som är gammal rocker.

Men så är det, vi har blivit gamla och religiösa.

Idag är det Nobeldagen, gubben tittar intensivt, skålar i vin ikapp med gästerna i Blå Hallen, kanske inte äter finmat, men titta ska han.

Nu går vi inte till överdrift, en del klär sig kanske fint också, när de skålar framför teven, men vi håller oss till vår vanliga skogsmullekostymer, mysbrallor och tröja.

Nu tror jag rådjuren vill ha lite mat, de tre tappra som finns kvar i år.

Andra vurpan

Gumman drattar omkull. Nu är det gjort igen, det var sexton år sedan sist jag ramlade. 

Nu räknar jag inte med den lilla vurpan jag gjorde lite medvetet för några veckor sedan, när jag insåg att jag inte kunde stå, utan valde att gå ned på knä och krypa in i säkerhet.

Den här var helt oförberedd som den för sexton år sedan, benen bara far iväg på en tiondels sekund.

Händer inte ofta med andra ord.

Igår skulle jag och min gubbe inte till stan och handla, han frågade om jag inte skulle ta med broddarna. Jag tänkte tantvarning och såg bara sandade trottoarer, samt att vi skulle gå in och ut ur affärer.

När vi väl kom in dit, så hade det ju kommit lika mycket snö som här. Parkering och gator var röjda sedan länge, men det var inte sandat.

Något jag alltid undrar över, är hur lätt folk går omkring, ingen har några broddar utom någon försiktig gammal tant. Så jag började gå gatan ner jag också, samt försökte inte att trippa som en geisha. Gubben sa övertygande att jag hade så bra sulor, så det var ingen fara.

Vi handlade och skulle gå till nästa affär, en bit gågata låg där framför oss, osandad och vit.

Kände mig osäker, skulle just ropa till gubben att jag kunde ta honom under armen, då kände jag hur mina ben for iväg, jag landade med en duns på ryggen och sen kom huvudet.

Väskan flög all värdens väg, gubben slet tag i mig, samt en kvinna som gick förbi.

Det gick bra denna gång i alla fall, men jag får nog svälja tantvarningen och snällt sätta på mig mina broddar. De låg hemma i tryggt förvar.

Det är väl att jag bröt handleden en gång, men det var bättre att falla bakåt än åt sidan, bröt ingenting denna gång.

Hade jag varit i USA, då hade jag kunnat stämma kommunen på miljoner, för att de inte sandat. Här får man småpotatis i skadestånd, om man ens får det.

Snön ligger vit på taken, det har drösat ner en hel del vitt från himlen. Vi har inte sett några rådjur ännu, men vi är beredda med en säck havrekross när de visar sig.

Såg det där programmet där bönder ska söka fruar, så urbota korkat att tro att någon ska hinna hitta någon partner på fem dagar, de hinner ju inte ens prata, när de väl gör det så har de en kamera i ansiktet.

Sedan ska de välja bort någon varje dag, de som blir bortvalda blir ledsna och besvikna. De känner sig ratade, det kan ju skapa känslor som ligger och ruvar, känslan av att inte duga, även om de kanske drar en lättnande suck att de får åka hem.

Ibland slår det gnistor, ibland känns det som om bönderna inte vill ha någon av dem.

För att spinna vidare på detta ämne, så har fyran en drös andra bönder också, den delen som inte får bjuda in till sina gårdar.

De ska istället följas på nätet. Där har de gjort så att alla samlas på ett ställe, har vinfester varje kväll och sedan ska de välja vilken de vill bjuda hem.

Kan inte låta bli att se på det, det är svartsjukedramer och där spriten går in, går ju vettet ur sägs det.

Sånt spektakel.

Nu börjar i alla fall ”The Crown” säsong 2. Vi följde säsong 1, den gick visst i början av detta år, minns inte så noga. Men där får man följa det engelska kungahuset i glädje och i sorg. Ser fram emot det, den börjar 8 december för er som är intresserade.

Det har varit skrik och panik i stugan i veckan, vi har haft väldigt strul med vårat sk. mobila bredband. Det har svajat och brutits, efter att ha fungerat fint sedan januari, så blev det något fel i måndags eftermiddag.

I landsproblem på högsta nivå, gubben och jag blev utslängda stup i kvarten.

Efter att ha suttit 2x40 minuter till support och väntat, så kom de fram till att det kan vara fel på modemet. Nu har vi flyttat det till vardagsrummet och det fungerar hjälpligt, vi blir inte utslängda i alla fall.

Längtar så efter vårt fiber, som vi förhoppningsvis får nästa år. Visserligen kostar det en slant, men är väl ganska pålitligt får jag hoppas.

Idag ska jag skotta fram min lilla bil, samt kolla efter rådjurspår. Sen ryktas det om att det är advent på söndag, så vi får väl hämta ner vår kartong med adventsljusstakar, peppar, peppar, så fungerar de som de ska.