Den beryktade snarkmaskinen

Gumman har fått en kompis. Den gör mig sällskap i sängen, låter och pustar lite, men hänger med hela natten lång.

Den fruktade CPAPmaskinen, det står för ”Contineus positiv airway pressure” det låter väldigt högtravande.

Att jag säger fruktade, är att i mitt fall så har jag kämpat emot den i snart femton år, bara tanken på att ligga där som ett annat fån och ha en snabel från ansiktet till en maskin. Det har bara låtit för jobbigt och krångligt.

Jag är en snarkare, det låter skämmigt tycker jag. Trodde alltid att det var äldre gubbar som snarkade. När jag var yngre, då var det främst kvinnor jag hörde, som fick knuffa på sina snarkande män på nätterna.

Faktum är väl, att vi kvinnor kan vi också.

Så har det varit för mig i många år, hörde talas om mirakelmaskinen redan 2003, samt att snarkare ofta har andningsuppehåll.

Tryckte bort tanken, men kröp till korset i våras, nu skulle jag bli testad. Hade jag andningsuppehåll eller inte? Upp till bevis!

Jodå, slapp inte undan. Hade tjugofem st i timmen, det låter mycket, men jag känner de som har uppåt sjuttio, så värst i andningsupphållsligan, det var jag inte.

 

Hade bestämt mig för, att hade jag många andningsuppehåll, så skulle jag vägra en maskin, ville då ha en bettskena istället. Den kan i många fall göra saken bättre, behändig och låter inte.

Knatade iväg till sjukhuset och kvinnan som tog emot mig, hon sa att jag borde åtminstone pröva maskinen.

Bettskena var inte det första de rekommenderade, jag tänkte då att den kanske är dyrare, hört att den kostar runt tiotusen styck.

Kanske hade de köpt in en laddning snarkmaskiner till ett billigare pris. Eller så var det av ren skär omtanke.

Då och där bestämde jag, att jag skulle ge den en värdig chans, ville inte vara besvärlig och vägra.

Fick en med mig hem, en liten väska med min antagonist i, satte på mig den och lade mig ned. 

Tänker också på orden hon sa, att man måste inte vara storsnarkare för att ha andningsuppehåll, det  låter skrämmande, många småsnarkare kanske ligger där på nätterna och har farliga uppehåll, det tar på syrenivån i blodet, samt att hjärta och kärl får stryk. 

Jag hade för övrigt bara 75% syreupptag nattetid, även det skrämde mig till att ta hem "Snarkis".

Nu är det en sådan, som bara sitter i näsan, vägrade pröva hel mask, får panik bara av att tänka på den, att ligga där som en annan stridspilot och ha märken i ansiktet efter masken halva dagen.

Att se normal ut, först efter 12.00.

Hade den i en timme, tog av och somnade, den lät förfärligt tyckte jag, ett surrande och stånkande i nattens tystnad.

Vi bor ju så, att det är knäpp tyst på nätterna, på dagarna också, utom när grannen skäller på sin traktor, eller hans får som bräker.

Nu efter lite över en vecka, så har jag kommit att bli kompis med maskinen, sover hela natten med ”Snarkis”.

Så mycket för det femtonåriga motståndet. Allt sitter i huvudet.

Om det inte är några andningsuppehåll nu, det vet jag inte, men jag kan i alla fall inte öppna munnen, då blåser luften rakt ut som en eldsprutande drake. Återstår att se, ett litet chip ska tala om det i början av augusti.

Annars så vandrar sommaren utanför fönstret, den ger oss sol, mygg och broms och härliga dagar.

Ett par jordgubbar också från vår pallkrage, idag blir det väl tre stycken vi kan njuta av, en och en halv till oss var.

De som vi kan köpa, det struntar vi i, fullproppade med gifter, nog för att allt annat är det också, men så överdrivet goda är de inte heller.

Katten Moy Moy passade på att bli huggormsbiten tidigt på midsommardagen.

Han kom hem klockan nio med svullen tass och lade sig i en fåtölj och såg allmänt eländig ut.

Jag raggade upp jourhavande veterinär i stan, åkte med honom och fick betala en smärre förmögenhet för lite dropp och smärtstillande.

Det var ju storhelg och trippelpriser, katterna verkar veta om det, katten Gizmo såg till att han blev biten på en julafton när han var ett halvår, juldagen var vi till veterinären i stan.

Så nu är det bara påskdagen samt nyårsdagen kvar. Hemska tanke!

Den här sommaren levererar i alla fall, det är ömsom blåsiga kalla dagar, ömsom så varma att jag håller mig i skuggan. Så ska det vara.

Och juni har nu nästan passerat, hela två härliga sommarmånader kvar.

Sommarsnack

Gumman tittar efter regn. Inte så att jag står och glor upp i skyn efter regnmoln, men jag tittar på mina väderappar.

Tänk så behändigt det är nu för tiden, jag bara plockar upp mobilen och kan läsa vädret i den, flera veckor framåt. Jag ser inget regn.

Fast de har olika temperatur de där väderapparna, jag väljer alltid den som visar varmast. 

Kommer ihåg för ett antal år sedan då jag läste om att folk köade för de första smartphones, kommer också ihåg att jag gick upp för backen här och muttrade om idioti, telefoner skulle väl bara vara något att prata i. Nu är jag helsåld själv. 

Sjörapporten i P1 den hoppar jag över, den har varit med sedan min barndom. Först var det nyheter från TT, sedan kom en entonig röst och meddelade hur mycket och vart det blåste ifrån, från Ystad till Haparanda.

Kvarken vad nu den ligger, den skulle ha västnordväst 4 m/sek, i morgon vrider vinden sig till nordväst och då ska det bli 5 m/sek. Så följde alla möjliga platser efter. Urtråkigt att lyssna på som barn, men vi hade det inte alltid så roligt på 50-talet. Vi fick nöja oss med det som fanns.

Hör detta än i dag, tycker han som pratar har samma röst, som den som pratade vindar då för 60 år sedan. Men det kan det ju inte vara, de väljer väl ut radiopratare som har entoniga röster för detta.

Idag hör jag det bara på sommaren någon gång, då gubben ska lyssna på ”Sommarpratarna”, de drar hela harangen just innan det programmet ska börja, så det slinker med ibland.

Vi är väl nästan en av de få som lyssnar i realtid, idag lyssnar väl folk på mobilen när det ska lyssna, då kan man ju själv välja vilken tid det passar.

Sätter för övrigt igång snart, gubben brukar hänga upp en lista på kylskåpet, med pratarna och när de ska prata, För att inte missa någon.

Vi har fortfarande transistorradio, tror inte folk har det längre heller, i alla fall inte de yngre.

Kanske ska jag göra en radiokaka till programmen, en sån med massor av kokosfett i, samt kakaopulver och socker. Sedan varvar man smeten med kex och sätter in i kylen. När den är stel, då skär man skivor av den.

Gjorde sådana i min ungdom, vet faktiskt inte vad jag skulle tycka om dem idag. Vi går nämligen på ketogenkost, visst låter det fint och avancerat.

Det är helt enkelt lite kolhydrater, alltså inte 6-8 brödskivor om dagen, samt med lättmargarin som de förespråkade då. Gjorde svenskarna fetare i alla fall, allt det där fettsnåla. Sitter i än idag, fast vi vet ju att smör är bäst.

Kolhydrater är gott, är så med allting, mycket som är gott är inte bra.

Gräsmattan börjar bli brun, tycker den hållit ut länge i alla fall, vi har inte haft en droppe regn på en månad. Det gör väl inget att den inte växer så det knakar, men stackarna i rabatten de måste ha en skvätt.

Syrenerna håller på att blomma ut, alltid lika trist varje år.

Min lilla norska kusins rosor håller på att springa ut, så säger de i Norge, så de är inte på rymmen någonstans. Betyder att de slår ut i blom nu. Men det är ju i Ånge, där verkar allt vara annorlunda än här.

På måndag kommer det folk och ska montera in dosor till fibern, det ska bli intressant. Inte för att det är något fiber här ännu, men dosor lovar i alla fall att någon gång ska det bli.

Under tiden, kan vi väl gå och beundra dosorna och tänka på deras arbete i framtiden, ett arbete att få in ett bra internet i stugan, ett sådant som vi inte behöver hålla på och räkna på varje dag, om det ska räcka månaden ut.

Katten Moy Moy tog en ekorre för ett par dagar sedan, han fick några okvädinsord från mig, men som vanligt fattade han inte det, utan slängde sig på rygg och skulle vara gullig.

De är för övrigt sommarkatter nu av egen fri vilja, de kommer in och går en sväng i stugan sen vill de gå ut igen, fast de har det bra, de får komma in till hösten.

Mygg och sommarvärme

Gumman målar. Vi håller på att måla stugan, det ska göras med jämna mellanrum det också. Eftersom vi är så energiska i år, så ska vi väl hinna med det också.

Gubben står på stege, jag står på marken. Falu rödfärg är praktiskt, inte behövs det slipas på träet, det är bara att ta kvasten, ta bort spindelnät och annat småtjafs och sedan smaska på rödfärg.

Nu är det ju så att vi upplever en sommar som kommer att gå till mannaminne, vi svenskar får äntligen pusta ut i skuggan, precis som de gör i de flesta sydliga länder.

Sedan har den ju precis börjat också, vilket är härligt det också. Vädergudarna vill väl vara lite snälla mot oss, de tittade ju ner och såg oss kämpa med snön och kylan, vi ger dem en kanonsommar sa de, alla höll med och här är vi.

Någon rättvisa finns i alla fall.

Min lilla tantkusin från Norge var här och slogs med myggen, vi råkar ha sådana i massor just här. Antagligen för att alla små pölar från snösmältningen, gjort det gynnsamt för kläckningen.

Sedan verkar de ha mygg i Värmland också, men för övrigt har jag inte hört larmrapporter.

Frågade en annan kusin om de hade mygg i Färilaskogarna, men de hade de inte.

Vi kan inte sitta ute i de ljumma sommarkvällarna, gubben som är i uppfinnartagen, han skaffade en fläkt som står på golvet framför oss där vi sitter på logen. Den vispar bort de flesta, men vi får gå in till slut.

Norska kusinen bor i Ånge nu på sommaren, där hade hon sett två mygg sa hon,  i mina ögon är Ånge i Norrland och där borde det rimligtvis finnas mygg.

Gubben såg till att hon fick in ett gäng härifrån när han hjälpte henne packa bilen, men de fick inte uppleva Ånge, hon slog ihjäl dem vid hemkomsten.

Antar att hon kanske får småsven istället, något stickande måste de väl ha där uppe.

Småsven är av myggsläktet, de är små som namnet antyder, det svider när de kryper runt i hårbotten och vid ögonen, inte att förväxla med knott. De har i alla fall inte kommit ännu, de är lite sena, men håller ut hela hösten istället.

Om det varma vädret fortsätter så dör nog myggen ut hoppas jag, de gillar väl inte torka.

Det har inte regnat på någon månad, det börjar bli lite torrt. Pilen som dricker något enormt, det börjar få lite gula blad. Så det är inte bara tjosan med värmen heller, det borde ju rimligtvis komma regn snart. Men väderapparna talar en annan historia.

Kusinen undrade varför vi inte hade en svettslang i rabatten, har aldrig hört talas om svettslang. Det är en slang som man lägger där man vill vattna, den svettas ut vatten låter det som och tar mycket mindre vatten än att stå där med en slang.

Sedan så ger den ju vatten i jorden där den ska vara.

Har kollat och här i Sverige finns den också, men här kallas den för droppslang. Det ska inhandlas till veckan, växterna är ledsna och törstiga.

Det är snart dags för oss att få fiber, fast det verkar inte hända mycket på grävfronten, tydligen är det Vägverket som krånglar, en riktig stoppklossmyndighet det där.

Vi har inhandlat gräsfrö, redo för att återställa gräsmattan framför huset.

Där blommar förresten syrenen och pionen samtidigt, då är det ett paradis här.

Dottern ska ju ha barn, en liten flicka ska det bli när det blir klart, hon börjar bli tjock om magen nu, ska nu genomleva sommaren med den extravikten, innan det är dags för lillan att komma till jorden.

Jag hade en tanke på att jag kanske skulle sticka en filt till henne, men det blev bara en tanke. Dels så kommer jag inte ihåg hur man stickar, dels fodras det ett gigantiskt tålamod, vilket jag inte har.

Meningen var att lillan skulle få en filt av mormor, där varenda stickvarv var invävt med goda tankar, en filt med bra energier med andra ord.

Precis som kvinnorna i Peru gör, i alla fall indianerna i bergen, de väver in böner och goda tankar i varje sak de gör, tyckte det lät fint i alla fall. Så skulle jag också kunna göra, inte att väva, men med att sticka.

Har lagt det på hyllan, dels för att hon nog skulle vara bortåt året innan filten blev klar, samt att jag skulle ha svårt för att sitta där och traggla och hålla god min i mina tankar. En och annan svordom skulle nog slinka med.

Så nu tänker jag köpa en filt istället, samt greja runt lite här på min kammare och banka in lite goda tankar och böner i den, tror det går bra det också. Lillan kommer att vara nöjd i alla fall.

Fast mormödrar borde ju kunna sticka, alla stickar enligt norska kusinen, jag känner ingen mer än hon som gör det, inte en kotte till.

Mormödrar ska i alla fall baka, så det kan jag ställa upp på. Jag får då en anledning att göra det, inte för att bullar är speciellt nyttiga. Men de är förbaskat goda, i alla fall mina.

Min mormor bakade inte, har inte något minne över att hon lagade mat heller, tyckte hon åt mest smörgåsar, är brukligt i Norge. Där verkar de leva på smörgåsar, till varje LCHFares fasa, barnen får med sig en packe till skollunch. Smörgåsar hemifrån, där serveras ingen varm lunch som här.

Det är bara Sverige, Finland och Estlands skolor som serverar mat gratis, oberoende av föräldrarnas inkomster. Resten av världens skolbarn, de får antingen betala eller ta med hemifrån. Så nu vet vi det.

Världen utanför stugfönstret är soligt och varmt, det kommer en fläkt från havet lite då och då, vissa dagar är den vass, vissa dagar som idag är, den ljum och välkommen.

Vattnet i fjärden är lågt, tydligen har högtrycket gjort att vattnet i havet dragit sig tillbaka, så de får gå ut en bra bit de som vill bada, om man nu vill göra det i det ganska kalla vattnet.

Gubben hittade murklor bakom sin bil, de är endast skådebröd, tänker inte försöka att tillaga dem, verkar farligt och krångligt.

Säkrare då med rabarber, en paj kan vi väl äta i sommar, trots att det inte är så nyttigt, men förbaskat gott är det i alla fall.