Får i kål

Gumman har lugnat sig lite, lite. Då menar jag från ilskan, av att Telia tänker ta bort vårt internet.

Fast bara lite, ligger inte sömnlös längre och kokar där i sängen, har börjat skrida till action istället. Kontaktat kommunen, pratat med en del grannar.

Tänker inte ödsla tid att gå närmare in på det just nu, ödslar heller inte min tid med att se på nyheter, eller läsa kvällstidningarna. Ögnar bara rubrikerna på SVT nyheter, inget kärnvapenkrig, eller att värdens ekonomi håller på att gå under.

Han hade nog lite fel, han som förutspådde att ekonomin skulle krascha i oktober, fast ännu har han en dag på sig att ha rätt.

Pappa han såg både Rapport och Aktuellt, läste bägge de stora kvällstidningarna, samt hade Dagens Nyheter på morgonen, till detta nyhetsflöde, hörde också alla dagens nyhetssändningar på radio.

Då hyssjade han min aldrig sinande ordström, lyssnade intensivt på samma nyheter han hört hela dagen, det kunde ju ha dykt upp något nytt.

Medias behov av att späda på drama, har gått för långt, de ältar och ältar, tar in nya vinklingar.

Varför finns det inte goda nyheter? Nyheter som ger oss hopp om mänskligheten, verkar som om de inte fanns. Nyhetssändningarna på TV, de kan ibland avsluta sin eländeskavalkad med en liten glad nyhet, fast bara ibland. Vet inte hur det är nu, eftersom jag slutat titta.

Kollegan hon ser hon, blir missmodig och nedstämd över allt som sker, saker som hon inte kan göra något åt, mer än att bli nedstämd utav.

Skulle en utomjording dimpa ned på vår jord, bli satt framför en nyhetssändning, då skulle den bara skaka på huvudet och undra om den här planeten var ett hemvist för dårar.

Nej, fram för goda nyheter, nyheter om människor som gör bra saker, händelser med positiv framtoning, det finns faktiskt sånt också. Som det är nu, så föder det bara ilska och frustration, skapar osäkerhet och rädsla. Vi måste tro på vår framtid.

På tal om nyheter, redan på sextiotalet hade Grekland det taskigt, såg en nyhet som var femtio år gammal. Ett par grabbar här i Hälsingland, de uppmanade folk att skänka sin lump, till hjälp för Greklands fattiga. Då var det inte miljarder det handlade om, då var det lump.

De ville inte ha metallskrot och högklackade skor, tanterna i det fattiga Grekland hade ingen nytta av högklackade skor. Inser då att de tänkte skicka lumpen dit, lump i mina öron, det är trasiga kläder och annat som ska slängas. Ser för mitt inre hur de fattiga i Grekland stod och grävde i högar av trasiga kläder.

Så var det i alla fall för femtio år sedan, de där grekerna de kan då aldrig få nog, kanske vi skulle börja skicka lump dit igen. De skulle nog sätta sin Ouzo i halsen.

Annars så fortskrider hösten. Taket och trappen är nästan klara, lite småfix kvar, samt att de bara är grundmålade, färg torkar inte så bra nu på hösten. Det får bli vårgöra här i stugan.

Vi bestämde oss i juni, väntade på snickaren ända till september, sex månader har det tagit hittills, inte helt klart förrän nästa år. Ett årsprojekt kan man säga.

Grannens får går ute ännu, en del av dem ska gå hädan i helgen, de vet de stackarna inte om. De går där och betar, helt lugnt, de vet inte att om en vecka, så ligger de i någon frys någonstans, redo att bli uppätna.

Fast vem äter får egentligen, i alla fall inte vi svenskar, det har aldrig varit någon återkommande rätt i den svenska kosten. I Norge äter de får i kål, det har jag aldrig smakat, tänker inte göra det heller, låter inte gott. Ser framför mig kokt kål, med köttbitar som smakar ull, som simmar i någon grådaskig gryta.

Som tur är så är jag vegetarian, så jag slipper.

Mycket jag slipper, slipper äta cancerframkallande charkuteriprodukter också, de har tydligen kommit på detta nu, fast jag har vetat att köttätare har lättare att få mag och tarmcancer, i snart fyrtio år nu.

Fast det finns ju så mycket annat som man kan bli sjuk av, så det kvittar snart vad vi gör.

Tänker på hur jag ska göra med denna blogg om vi inte har internet, den får gå i graven då. Jag försvinner från all social media, får väl börja läsa böcker igen, samt skriva långa brev till vänner. Hemska tanke, blir alldeles svettig när jag tänker på det.

Går ju inte så bra, att stå i något hörn i stugan där uppkopplingen till masten funkar, samt skriva på en liten telefon.

Förutom att den tanken ligger som en illaluktande våt filt över mig, så är det bra här.

Snart är det jul och jag kan få baka lite, ser på det svordomsspäckade ”Hela Sverige bakar”, i det engelska och amerikanska håller de sina svordomar inom sig. Här svär de som man rodnar ibland, till och med runda ord. De är dessutom textade de med.

Helt otroligt lössläppt folk vi svenskar, ingen vett och etikett.

Ja, det var allt från stugan för denna gång. Tänker inte bry mig om Halloween, den ingår inte i min värld, är inte uppväxt med den heller.

Fy skäms Telia

Gumman är arg. Idag och igår, har det osat svavel här i stugan. Anledningen är att Telia tänker lägga ned vårat kopparnät. Redan i andra hälften av 2016, alltså om ett år ungefär.

För sju år sedan fick vi vårt efterlängtade ADSL här i byn, innan dess och eoner efter övriga Sverige, satt vi och knattrade med uppringt modem. Det var så segt och så frustrerande. Tog en halvtimme innan jag kunde få upp ett recept.

Mobil dataöverföring var inte ens att tänka på, masten här vid E4, den har dålig kapacitet och det behövs bara att några pratar i mobil som åker förbi, vips så bryts det.

Vi har också sparat vår fasta telefon, ett säkert kort att prata i, eller så får vi springa runt och leta täckning.

Har ju hört om småbyar där kopparn rykt all världens väg, trodde i min enfald att vi skulle klara oss ännu ett antal år, vi tillhör ju inte de minsta av byar, men där bedrog jag mig.

Telia har gått ut med meddelande på sin hemsida, att fiber och mobilt bredband, möter kundernas krav på att kunna överföra allt mer data, det har blivit den vanligaste infrastrukturen för uppkoppling. Därför är det inte hållbart, att kunna underhålla kopparnäten.

Nu är det ju så att den här byn, den har inget fibernät, den har dålig täckning mobilt.

Nu är det också så, att Telia är ett vinstdrivande företag, aktieägarna skriker efter bättre utdelning, kopparnätet blir kostsamt att underhålla, de tittar på siffror.

Kopparnätet var också uppbyggt av skattepengar, när det begav sig. Televerket blev börsnoterat, omdöpt till Telia, sen började jakten på pengar.

De struntar i, att vi själar som bor här får det knyckigt att tala i telefon, samt att uppkopplingen blir näst intill obefintlig.

Så är det, ingen kan komma och säga något annat, det går jag inte på.

Då skulle det ju vara bättre att montera ned kopparnätet i tätorter först, där har ju folk allt de behöver i alla fall. Ge oss chansen att förbereda oss några år, förbereda oss att hitta lösningar på problemet.

Fiber är framtiden, javisst, det kan jag hålla med om, men det kommer inte att ligga fiber överallt.

 

Allt handlar om pengar till syvende och sist, det handlar inte om infrastruktur och att landsbygden ska kunna leva.

Storstäder och tätorter har hur många uppkopplingsmöjligheter som helst. Där väljer många att ha mobilt bredband, tacka fasen för det, där finns det master med kapacitet, där finns det oftast fiber i lägenheter, det finns fiber i gatan. 

Här har vi de senaste sju åren haft det bra, vi har haft uppkoppling så att det räckt, vi har kunnat streama serier och film utan hack.

1 020 hushåll blir utan kopparnät nästa år, nu talar jag om vår lilla kommun enbart. Vi ledde ligan på nedläggningar nästa år, den lilla kommunen i norra Hälsingland.

Så ajöss med någorlunda snabb uppkoppling, välkommen tillbaka till där vi var för sju år sedan. Bredband till alla, tomma ord skalla.

Nu kanske några tycker att man får skylla sig själv om man bosätter sig så här ute i skogen, men alla kan och vill inte bo i tätorter. Så är det bara. Även landsbygden ska ha en ärlig chans att kunna leva.

Så fy skäms Telia, ni är välkomna hit till oss och försöka surfa mobilt, lycka till säger jag, om ni orkar vänta på att sidan ska laddas.

Nog om detta, men arg är jag i alla fall. Blir nog en insändare i tidningen vad det lider, där kan ju Telia ha möjlighet att svara, de kommer väl dragandes med mobilt bredband (kan ju inte ens kallas för det), det är inget alternativ för oss.

Kommunen ska också få sig en liten skrivelse, var så säker på det. Nu är gumman i stugan på krigsstigen.

Annars så har katten Gizmo bitit av min sladd till plattan (den ryker väl också nästa år) den går ju på wifi enbart, tror inte det kommer att gå med wifi i stugan. Där är jag inne på det igen, det ena föder det andra.

Han lyckades med konststycket att bita den i två bitar utan att få ström i sig, den låg på laddning. Nu vet jag ju inte om han fick sig någon kyss, detta skedde i lönndom på natten, men han verkade helt ok i går morse.

Gubben som hittar allt, han bytte ut sladden, allt är frid och fröjd igen.

Vår trapp är nästan klar, det lilla taket också, stugan har fått sig ett lyft.

Bägge bilarna är vinterskodda, vattentunnor borta, gräsklipparna rengjorda, växterna borta ur rabatterna, vintern runt hörnet.

Rådjursmatartid, om de finns några kvar att mata, skotten duggar tätt i skogen, fast det är nog älgjakten.

Vintern kan komma, vi är beredda!

Små kinesers första tid

Gumman ser på en dokumentär. Tidig söndagsmorgon, gubben och katterna sover, endast jag är vaken, samt grannens tupp.

Ett utmärkt tillfälle att dricka kaffe, samt se på SVT play och en bra dokumentär.

Har halkat in på barnafödandet världen över, det föds flera barn varje sekund på vår jord, vart de föds, det gör också skillnad, på hur de små behandlas.

Här i Sverige har vi en hurtig inställning till födandet, in på sjukhus, barnet kommer, hem igen, gärna samma dag. uttröttad mamma, hem till vardagen med buller och brak.

När jag föddes, då var det annorlunda, väldigt annorlunda. Barnet föddes, togs direkt bort från mamman, daskades, lapis i ögonen, navelsträngen klipptes.

Jag var nybadad då mamma, fick kasta sina första blickar på mig, insvept och ren. Pappa satt i andra änden av stan tillsammans med orolig mormor, de ringde från sjukhuset när det hela var över, pappa och mormor fick veta att ett flickebarn var fött, helt normal också, fem fingrar och fem tår på varje fot och hand.

Sedan fick mamma ligga på sjukhus fjorton dagar, jag och de andra barnen fick åka i små rullande sängar till och från mammorna på salen, vi små låg på en specialavdelning, en med glasruta som papporna fick titta på sina små igenom, inte röra. Smittorisken var för stor, den finns inte idag, undrar vart den tog vägen?

Idag står papporna och ibland mormödrarna och hänger över mammorna, andas och håller handen, pappor filmar och klipper navelsträngar.

Före 1970 så släpptes de inte in, födandet var enbart kvinnans angelägenhet, samt barnmorskornas.

Ser på barnafödandet, ser hur det går till i Kina idag. Märker då att de står kvar i det gamla, mammor och barnmorskor, pappor och släkt i ett väntrum. Där i väntrummet finns en stor skärm, där kan de se förloppet i skrift, sal 1, öppen fem centimeter, sal 15 öppen tio, sal 12 pojke född osv.

De får bara föda ett barn i Kina, det är dryga böter som väntar om de skaffar ett till.

Får de däremot tvillingar, slipper de betala. Antar att det är många som har ett syskon i alla fall. De har nu infört en tvåbarnspolitik, vissa par får skaffa ett barn till, men bara om en av föräldrarna är ensambarn, tidigare var det att bägge måste vara det för att få tillstånd att skaffa barn nummer två.

Sedan är det som i så många andra länder, de flesta vill ha en pojke. Det är överskott på män i Kina, över 40 miljoner fler män än kvinnor. Flickorna aborteras!

I alla fall så sitter en hel drös folk och ser på skärmen, barnet är fött, det daskas och badas. Sedan går de ut till väntrummet med barnet, så att alla kan beundra nytillskottet.

På sjukhusen finns det kvinnor som sköter de små, eftersom mammorna verkar inte veta någonting om barn, de har ju heller inte fått öva, eftersom de bara skaffar ett.

Ett par de skulle ta hem kvinnan till sig, minst ett par månader, de måste lära sig att ta hand om barn, matning, byta blöjor, varför barnet skriker.

De som inte har råd med sköterska, de flyttar in till mor eller farföräldrar i början, farmor och mormor vet hur man gör.

Så det finns väldigt många nervösa föräldrar i Kina, pappor som inte vågar ta i barnet, det kanske går sönder.

En ganska gullig sekvens i filmen är, orolig mamma hemkommen, försöker amma barnet, orolig pappa och mormor gör i ordning en flaska med ersättning. Orolig pappa störtar in i sovrummet med flaskan, mamman sitter med barnet, de suger bröstmjölk så det står härliga till, orolig pappa störtar ut med flaskan igen, kommer tillbaka med en våtservett och torkar ammande mamman i pannan och på halsen, hon kanske kan tuppa av där hon sitter.

Sen går de omkring och viskar, barnet har somnat.

Så nu vet jag hur de gör, de där kineserna, finns tre länder till att glo på, Brasilien, Kuwait samt Grönland. Ska bli intressant, jag kommer att bli som en vandrande uppslagsbok, kan allt om världens barnafödande.

Jag fick som bekant min halspulsåder opererad för över fyra år sedan, en anledning till att jag nu sitter och skriver blogg, började i den vevan.

Nu har det gått länge tycker jag, ingen har kollat upp hur det är med vänster sida, den skulle visst inte vara lika igensatt som höger. Nu vill jag inte ha en liten stroke igen, det fick jag ju sist, så jag har begärt mina journaler från Hälsocentralen här i byn. De kom häromdagen och där står att vänster sida var då igensatt till 50-60%, låter mycket i mina öron. Undrar varför de inte kallat mig på ultraljud, för att se att det inte blivit trängre.

Bästa auryveda doktorn, som också är vanlig doktor, han ska titta på detta, skicka remiss, så jag kan vara lugn. Är det så att jag måste operera den också, så finns ju Gävle sjukhus kvar och den trevliga kärlkirurgen Lasse Karlsson eller vad han hette.

Vill inte gå till HC, de tjatar bara om kolesterol och vill att jag ska äta statiner, att mitt blodtryck går i taket när jag kommer dit, då vill de peta i mig ännu mer medicin.Antar att de skulle bli sura, om jag sa att det är min kropp och jag gör som jag vill med den.

Samt att jag ramlat mellan deras stolar på något sätt, tänker inte kravla mig upp och sätta mig på en av dem.

Annars så ska min lilla bil få vinterskor idag, lika bra det, isen kan slå till när som helst, vill inte vara en som ligger i diket, p.g.a. någon blixthalka. Den som slår ner som en bomb över landet varje höst, som om folk inte visste att vi bor i ett halkland.

Ännu har vi ingen trapp, är väl någon månad sedan vi hade en sist, men den kommer väl till veckan, då får vi premiärgå i den, kanske premiärsitta på ett trappsteg och fika, drömma om sommaren som snart är här igen. Bara en lite vinter i vägen.

Svamptider

Gumman ska plocka svamp. Gubben får rensa och äta.

Såg ett foto på grönsaksstånden på Hötorget i Stockholm, de har mycket svamp där, svamp i stora högar, gula och de med tratt.

Undrar då i mitt stilla sinne, kan de verkligen sälja allt detta? Här brukar svampen hålla sig någorlunda om de står svalt, i några dagar i alla fall, sen ser de genast lite ledsna ut om ingen rensar och tillagar dem.

De ska plocka ihop allt också, varje dag, forsla bort allt de bullat upp i stora högar. Sen ska det se fräscht ut nästa dag också, antar att svinnet måste blir stort i den branschen.

Kanske stockholmarna köper mycket svamp, jag får hoppas det, den finns i överflöd på Hötorget.

Här har det funnits överflöd av lingon och blåbär i skogen, bär som ingen plockar, undrar lite, hur mycket som finns kvar när snön kommer.

Igår såg vi ett gäng bärplockare, verkar inte vara mycket av dem nu heller, i alla fall inte häromkring. För några år sedan stötte man på dem överallt, kanske det inte ligger någon lönsamhet i det längre, folk kröker inte rygg för det.

Jag installerade Windows 10 på min dator igår, det har ju varit på tapeten länge, att det skulle vara gratis och det skulle vara så bra.

Så igår gjorde jag slag i saken, datorn tuffade och gick några timmar, sen var det klart. Såg väl ungefär ut som Windows 7, med en blandning av 8.

Men att se på play gick inget vidare, det hackade och frös, SVT play gick inte alls.

Jag bytte tillbaka till 7an, det får man göra utan konstigheter i en månad, sen är det kört.

Nu är datorn bra igen, jag tänker då inte skaffa något nytt, inte så länge den här jag har, tuffar och går. 

Min sväng in i nymodigheterna varade i fem timmar. Det är mycket det, har i alla fall fått se systemet.

Gubbens dator är också tvär, han har två förresten, en han släpar med till föreningen varje dag, samt en han har här hemma.

Hammarby spelar som bekant fotboll, det är laget i hans hjärta. Så vi har ett ganska dyrt abonnemang på en sportkanal på nätet, vi har ju inte mer än fyra stycken på vår teve.

Han har listat ut att fotbollen, vilket är ungefär en gång i veckan, kan han se på teven, om han kopplar ihop sin dator med den, vilket inte går så bra med den andra, då den inte har HDMI, hänger ni med?

Det har fungerat över förväntan bra, ända tills i fredags, då ville det inte. Internet fungerade dåligt antar jag, han gav upp datorn i vardagsrummet och sprang in till sin gamla, det fungerade inte heller. Bilden frös hela tiden.

Stämningen började bli lite panikartad, då tog jag fram min surfplatta, där fungerade det klockrent. Gubbarna sprang omkring och spelade fotboll i den, samt att bilden var skarp och bra. Så istället för en 42 tums teve, så fick han se matchen på en 10 tums platta. Sen att de vann och stannar kvar i Allsvenskan, det gjorde hela saken ännu bättre.

Hjälpen är på väg, vår dataängel Mats är här uppe i Hälsingland, han med de magiska fingrarna som fixar en dator, hur hopplöst det än verkar.

Katten Gizmo och katten Dudde, de är inne på nätterna nu, det börjar bli lite kallt om tassarna tycker de. Ibland är det härligt med djur, ibland är det jobbigt, ungefär som livet i övrigt, lite upp och ned.

Gizmo har fått för sig att jag ska upp vid sex varje morgon, då sitter han och stirrar på mig och rör vid min arm lite försiktigt. Det låter ju gulligt, men jag tycker inte det då.

Så här sitter jag i arla morgonstund, driven ur sängvärmen.  Kaffet klart, solen stiger upp, skatorna har något för sig ute, de skriker irriterat, fåren pinglar i hagen.

En ganska så vanlig söndag i oktober.