Sommar vid stugan

Gumman klipper gräs.

Jag jobbar på att ha en egen green, det betyder att jag får susa runt med gräsklipparen ungefär var tredje dag. Det konstiga är att jag i yngre år, tyckte gräsklippning tillhörde det mest besvärliga man kunde ägna sig åt i trädgården. Förresten, så tyckte jag trädgården var besvärlig den också.

Nu tycker jag allt som har med den att göra, är fullkomligt underbart. Tacksam att jag får ha den till låns, i min lilla del av världen. Rabatten vid stugan är som bäst just nu, innan perennerna växer upp för mycket och blir spretiga.

Att ta min tekopp och sätta mig ute på logen och blicka ut över min green, känna vinden och doften av havet.

Annat är det på vintern, tänker inte gå in på det närmare, kan uppfattas som negativt av somliga läsare. Nej, nu ska vi hålla oss till det positiva, kanske en aning butterhet någon gång emellanåt, butterhet med glimten i ögat kan man gott säga.

Vi har en del projekt på gång, gubben och jag. Projekt låter fint, det är långtgående sådana. Vi vill ju inte förta oss, då blir projekten till arbete, sådant håller vi oss ifrån.

Ett projekt är en uteplats under pilträdet, det är vårat vårdträd. En gång för tolv år sedan, köpte jag en liten pinne till träd och forslade det i bakluckan på bilen. Idag är det gigantiskt. Eftermiddagssolen ligger precis där och gottar sig, blir det för varmt kan vi alltid sätta oss i skuggan av pilen.

 

Pilträd är nog det mest tacksamma man kan plantera i sin trädgård, man kan nästan se hur det växer. Det är en ”Salix Bullata” som vi har, en bollpil, rund som ett klot och fin som bara den.

Härdig ända upp till riksgränsen, så det finns nästan ingen köld som kan ta död på den.

Nu är det här nära att bli en trädgårdsblogg, men det gör väl inget. Lite trist kanske för er som bara råkar ha en balkong, men ni får väl härda ut.

Katterna har ett bra liv här vid stugan, Gizmo matar mig nästan varje dag med en sork eller en mus. I går kom han in på logen med en fet sork och dunkade ned den i golvet framför mig. Jag som inte gillar att äta sorkar, jag var otacksam, plockade upp den med vår skräpplockarpinne, ett suveränt verktyg som alla kattägare borde ha. Istället för att sopa eller sätta på sin handske och plocka upp diverse byten de släpar hem, så har gubben sparat en griptång på långt skaft. Den griper tag i bytet och man kan med god marginal gå ut med det och låta naturen ha sin gång. Ett gäng måsar är alltid redo att äta gamla sorkar och annat smått och gott.

I morse när jag satt där i godan ro med min kopp, då kom han med en mindre mus. Tyckte väl att jag inte var värd besväret att mata, så han åt upp den framför mig, jag fick gå in, tycker det är lite äckligt med ljudet av ben som knastrar mellan kattänder. 

Kollegan åker till Turkiet i nästa vecka, då som det är som vackrast här hemma. Men i brist på andra lämpligare tillfällen, så blev det som det blev. Turkiet för mig är en lång resa med buss, från den vackra södra delen, till den karga ogästvänliga norra sidan. Det är också minnen från männens Turkiet, en buss lastad med män och så lilla jag. Män, som en gång i halvtimmen tände starka turkiska cigaretter och dimman av cigarettröken låg tät, hela bunten fick för sig att röka samtidigt. Det är de minnen jag har därifrån, fjärran från all inclusive och badstränder. Nu är det fyrtio år sedan jag var där, så min bild har nog föråldrats, idag tror jag inte man ens får röka på bussar, även i Turkiet. Men jag undrar fortfarande vart alla kvinnor höll hus.

Har en väninna som kommer hem därifrån i rätt tid, hon kom hem till Stockholm igår i rekordvärmen, efter att ha tillbringat vintern där nere i söder. Hon är mästare på att vara på rätt plats hela året om. Om man inte är en vinterälskare vill säga. Då är hon på fel plats hela tiden.

Turkiet kan ju också vara lite urrigt så där i december, januari, då åker hon till någon varmare del av världen. Några få förunnat att kunna ha det så, men hon är nu lyckligt arbetsbefriad med bra inkomst, hon har gjort det alldeles själv. Som man bäddar får man….

Jag har väl inte bäddat särskilt mycket, men jag har min gubbe och min stuga….. Det är inte alla förunnat, fast ingenting för er som gillar stadens sus och brus. Det enda oljud vi har här just nu, är tranorna som trumpetar, om man kan kalla det oljud.

Må så gott i sommarvärmen, så hörs vi snart igen. 

En regnig fredag i maj

Gumman ska plantera jordgubbsplantor.

Jag gillar bloggar med lite vardagskänsla, där man kan se sig själv.

Nu tänker jag skriva en sådan, en om när livet har flyt.

Det är en mulen vårdag idag, det regnade rejält igår, men ändå så säger säkert bönderna att det inte regnade tillräckligt. Det har ju varit rätt så ont om nederbörd sedan snön smälte. Och bönder är ju aldrig riktigt nöjda med väderleken, det vet vi ju sedan gammalt.

Det är en perfekt dag att gå runt och småjobba ute med lite av varje, inte för kallt inte för varmt.

Det som slår mig när jag ser mina engelska köpahusprogram, det är att folk vill köpa hus på landet för att få ett lugnare liv. Det de inte vet, är att husen så småningom behöver repareras, trädgården tar en västenlig tid, samt allt det där andra som en husägare på landet ställs inför.

En lägenhet i stan är definitivt lugnare. Fast jag antar att de menar, att de vill komma bort från trafik och buller och känna vinden smeka kinden, medan humlorna surrar.

Igår var gubben och jag till stan, vi åker inte ofta, men när vi åker så bunkrar vi allt möjligt för att slippa åka dit stup i kvarten. Dels så tar det tid och dels så kostar det, vi tänker på sådant vi, gubben och jag.

I alla fall så var vi inne för att se om vi kunde hitta en dörr till en av garderoberna som finns i sovrummet, det rummet som är under långsam reparation.

En av dörrarna till kattvinden var skev, vad vi ville ha tag i var en ungefär likadan bit att sätta upp en ny dörr med.

Väl framme vid byggmarknaden så tittade vi på spånplattor, funderade om det skulle fungera. Fick tag i en personal och han sa att det kunde bli knepigt att få dit gångjärnen på sidan. Blir det snett så spricker plattan.

Han höll på att lasta av vitfolierade plattor av något slag från sin truck, vi tittade på dem och då sa han plötsligt att vi kunde få den stora som låg längst ned och pröva på. Den skulle vi få helt gratis!

Sagt och gjort, så började gubben såga den i lämpligt stora bitar för att få in i bilen, då dök det upp en karl som vi inte sett på många år. Jag visste, att det inte var länge sedan vi talat om honom, före det så har han inte blivit nämnd på säkert tio år.

Lite lustigt att han skulle dyka upp där mitt framför oss, vi pratade en stund och så var det med det.

Med plattorna väl i bilen så styrde vi kosan mot centrala delarna av Glada Hudik, staden börjar så sakteliga vakna upp ur vinterslummern, torghandel av frukt och grönt vid de berömda båthusen vid kanalen, snart blommar staden ut för fullt. Bord och stolar kommer att sättas ut och uteätandet och drickandet når sin kulmen. Lika i alla städer i hela vårt avlånga land. Vi älskar att känna oss lite kontinentala och sitta ute i sommarkvällarna och njuta av en bit mat eller ett glas.

Sen att det är infravärme och filtar som gäller, det struntar vi i, bara vi får sitta ute.

En bit mat på indiska krogen där de inte visste vad à la carte var för något, jag frågade om de också serverade à la carte under lunchen. Han såg ut som ett frågetecken, jag ändrade ordet till meny och då gick det bra.

Med magen full av indisk gryta och ris, samt våra gratisplattor bak i bilen, styrde vi kosan mot blomsterhandlaren.

Jag stressar upp mig den här tiden varje år, jag vill inte missa alla sommarblommor, som jag ska plantera ut i hinkar och pottor. Väntar man för länge så tar de slut och det är bara de fula taniga kvar.

Nu är det visserligen bara början av maj ännu, har inte tänkt plantera och ställa ut dem förrän järnnätterna i början av juni är över. Jag var ovanligt tidig i år, beror nog på jordgubbarna.

Satte några jordgubbsplantor i en stor tvättbalja förra året, de gav några jordgubbar och efter en del påläsning, så stod det att de kunde stå ute hela vintern. Jordgubbsodlare springer ju inte och gräver upp sina plantor och tar in dem inför vintern. Sagt och gjort, jag lämnade dem ute vind för våg i sin tvättbalja, ett annat gäng som stod i lerkrukor tog jag in i stallet, där blir det inte lika många minus när vintern är som kallast. Lerkrukor har ju en tendens att spricka.

Tvättbaljegubbarna kom aldrig upp nu i våras, stallgubbarn gjorde det. Stallgubbarna var inte så goda, de hade röda blommor och smakade vatten, tvättbaljegubbarna smakade himmelskt.

Jag insåg tidigt att jag måste köpa några nya plantor, vet att det tar en tid för plantorna att rota sig och börja växa, maj skulle nog kunna vara en bra tid för det.

Pratade förra veckan med en som arbetar i växthuset där blomsterhandeln håller till. Frågade honom om jordgubbsplantorna kommit för året. Det hade de, sa han, men de gick åt som smör i solsken. Det ökade på min stress att inte hinna med att få några, andra människor skulle komma och köpa dem.

När vi kom fram så ville gubben in i en annan affär först, jag knotade lite, det var fredagseftermiddag och säkert så skulle jordgubbsplantorna ta slut på den kvarten vi var inne i den andra affären. Såg framför mig hur alla som styrde kosan mot blomsterhandeln stegade till jordgubbsplantorna och försedde sig med mängder. Jag skulle få stå där en kvart försenad och höra att de just tagit slut, mer skulle komma in på måndag.

Väl framme i trädgården så dök jag på fina exemplar av Mårbackapelargoner, de brukar också gå åt tidigt, i alla fall de stora kraftiga. Jag stegade ut i regnet med min kundvagn och mina två pelargoner, där ute såg jag till min förvåning att den 9 maj hade alla sommarblommor kommit ut till försäljning. Gubben ville inte stå ute i regnet, utan gick in när han såg mig börja kryssa kring alla blommor och vrida och vända på dem. Jag var den enda kunden med ett hav av blommor framför mig.

Plockade på mig hela sommarens behov när jag ändå var där, jag var ju redan genomblöt av regnet. Jag var bland de första i hela stan med omnejd som köpte sommarblommor en kall regnig dag i början av maj!

Kryssande ut och letade jordgubbsplantorna, fick tag i sex stycken som hette något konstigt och undrade lite stilla om de var de där med röda blommor och vattniga bär. Jag ville ju ha de där söta, med vita blommor. Såg ingenting genom glasögonen, de var regnvåta. Kastade ned plantorna och in igen, fortfarande den enda kunden i trädgården.

Frågade om plantorna hade vita blommor, ja det hade de.

Så nu har jag handlat allt jag skulle, fast jag blev ordentligt blöt på kuppen.

Det kostade en del, men vad gör det, jag älskar mina sommarblommor och jag älskar att äta en och annan jordgubbe.

Framme vid mataffären så tappade jag bort gubben, vi letade efter havregryn och som på alla stormarknader, så är det inte lätt att hitta om man inte är bekant med den. Jag gick och frågade en personal, vände mig om och gubben var borta. Gick bort till havregrynen och konstaterade att de hade två olika sorters ekologiska och tittade ut i gången efter gubben. När jag stått där en stund började jag gå omkring och spana efter honom och hans gröna jacka. Ingen gubbe någonstans, jag gick ut och kollade på bilen, ringde honom, inget svar. Antagligen hade han lämnat mobilen hemma som vanligt. 

Gick in i affären igen och där långt borta såg jag en grön jacka som pratade med någon. 

Han var till rätta igen, hade sagt något om godsaker till mig, som jag inte hört och kutat bort till brödavdelningen där bakelserna låg. Träffat en ur vår filosofiska grupp och stått där vid brödet och pratat en bra stund. Enda platsen i hela affären jag inte letat i.

Tänkte att nästa gång så får jag sno en sådan där flagga som de har på kundvagnarna för barn och sätta på en stor vagn. Då syns han bättre!

 

Trots allt så det blev en lyckad dag i Glada Hudik, gratis skiva, indisk mat samt alla sommarblommor i ett svep och en återfunnen gubbe.

Nu kan sommaren komma!

Demokratifunderingar

Gumman är tillbaka i skrivartagen. Har varit lite si och så med skrivandet den sista tiden. Orsaken är att jag varit kattvakt. Inte åt mina egna, utan åt en grannes.

Skriva vill jag helst göra på morgonen innan jag gör något annat, nu har mornarna gått åt till att åka och sitta i en annan stuga och ropa på andra katter.

Det är två kissar som har matte och lillhusse på sjukhuset i Uppsala, de har mat inne, för den elaka grannkatten går dit och äter rubbet som ställs ut. Själva är de ute, så det kan bli lite av ett dilemma om de råkar bli hungriga.

Den elaka grannkatten är en okastrerad helsvart gubbe, som gillar att gå runt i gårdarna och spana efter mat. Har lust att ta ett snack med hans ägare och fråga om de inte ger katten mat hemma. Antar att det inte skulle resultera i mer än att de blir förnärmade, för jag skulle slänga in en fråga varför de inte kastrerat honom heller. Tror knappast han är en avelskatt.

Elaka grannkatten går också in till en annan granne som har kattlucka, denna uppfinning som gör att du behöver inte lätta på ändan för att släppa in och ut katter. Istället får man in möss och fåglar, samt andra katter som vill ha mat, såg en film att även tvättbjörnar kommer in, fast det var ju i USA.  Den elaka grannkatten slåss på nätterna med hans egna, det är tacken för att han fått sig ett skrovmål.

Som sagt hon har ingen kattlucka, tur är väl det. Så jag får släppa in och ut dem varje morgon och sitta där en bra stund, så de kan gå och småäta.

Katter glufsar inte i sig maten som hundar, slafs och så är det klart. Nej katter äter några torrkulor, sen går de därifrån och hittar på något annat, sen tillbaka till matskålen för ett par kulor till.

När de ätit tillräckligt, så föser jag ut dem i den kalla majdagen och låser dörren.

Känner mig som en bov varje gång.

Sedan rullar dagen på, senare på eftermiddagen har skrivarlusten ebbat ut, om den infunnit sig vill säga.

Maj har börjat och fåglarna gör sitt bästa att överrösta varandra. Vi är tidigt ute i trädgården i år, gubben och jag brukar inte titta ut förrän Valborg och även då brukar snön ligga kvar.

I år har jag fixat och trixat, så vi ligger före i schemat med veckor.

Annars är det konstigt nog en annan fråga än trädgården, som jag gått och grunnat på denna vecka.

Ska man använda demokratin till odemokratiska krafter?

En fråga som poppat upp framför näsan på mig mer än en gång de senast dagarna, dels genom jobbet på fackföreningen och nu har den återkommit i en blogg jag läser ”Täppas toppenblogg”, så jag tror någonstans att jag är ämnad att ta upp detta ämne den här gången.

Den är bra den bloggen tycker jag, kort och lättläst på någon minut. Inte som min, den tenderar att bli för lång varje gång.

Han bor i grannbyn av och an när han inte är i storstan, så igenkänningsfaktorn är stor i både platser och folk.

Han har också brottats med den frågan denna vecka, inte minst i Ring P1, där han och folk av olika de slag pratar med varandra.

Att högervridna mörka krafter håller på att breda ut sig i Europa, det vet vi ju. Men ska de få demonstrera det är den stora frågan. Eller ska de få vara medlemmar i vår lilla fackförening, som är obunden politiskt, eller inte har med några ismer att göra.

En man skickade e-post till föreningen och frågade hur vi ställde oss till, att företräda honom i ärenden gällande arbetet. Han deklarerade att han var nationalsocialist, jag anade lite ugglor i mossen när han så öppet deklarerade vart han stod politiskt. Inte en enda medlem har sagt ett pip om det. Antar att vi har både det ena och det andra i vår förening, men vi är ju politiskt obunden också, då får man räkna med lite av varje.

Jag tänkte mig noga för innan jag svarade, skrev sedan att i våra stadgar står att varje medlem kan fritt tillhöra vilket politiskt parti de vill, bara det överensstämmer med våra principer.

I våra principer står det att vi står för demokrati, alla människors lika värde oavsett kön och nationalitet.

Han fick det som enda svar, har inte hört något mer från honom. Kanske var det en luring från någon reporter som ville höra vart fackföreningen stod för, eller så var det verkligen en nasse.

Så frågan återstår, hur ska samhället förhålla sig till detta? Det har också talats om deras rättigheter att demonstrera. Ska de verkligen få använda demokratin till att nå ut med något som vill ta bort den rättigheten?

Sverigedemokraterna är lullull, jämfört med alla de andra konstiga högervridna som finns i vårt samhälle. Sverigedemokraterna prövar att vara lite svenskt lagom, för att nå ut till fler. Ibland kommer djävulen på silkestofflor säger alltid min kusin, hon är pingstvän.

  

För fackföreningen var det lätt, allt jag behövde göra var att slå upp vår lilla stadgebok. Där stod det ju som det stod, med andra ord, vi är inte för någon som vill ta bort demokratin, köra ut alla som inte delar vår religion eller hudfärg, eller på annat sätt avviker från det lagom långbänkssittande svenska.

I den tiden som är nu, så finns det så mycket ljus och så mycket mörker, de mörka krafterna känner att ljuset och medvetenheten håller på att breda ut sig, de slår då tillbaka med kraft.

Men ljuset vinner alltid till slut. Vem hejar på skurken i en film?

Länge leve hjälten!