Sommar sommar sommar

Gumman väntar på sommaren. Jag är väl inte den enda som gör det, väntar på att sommaren ska ta fart, ungefär en månad för sent.

Den är i full gång, om man gillar halvkalla vindar och jacka på, varenda eviga dag.

Vi har inte suttit mer än en gång, på vår i fjol nybyggda uteplats under pilträdet.

Men nu kommer värmen i juli, då ska vi krypa under grenarna för lite skugga, sitta ute och riktigt ta in sommaren i vårt innersta, sedan låsa dörren dit och ta fram små guldkorn när snön yr på backen.

Nu börjar trädgården blomma ut, syrenerna ser konstiga ut när deras blommor byter från lila till brunt.

En liten bit av trädgården här förevigad när den var som vackrast.

Annars så tog gubben ned ett fönster igår, ett fönster jag kan stå och måla på alla sidor, är en baddare på den blåa maskeringstejpen som jag vill ha för att rädda glaset från spill. Har nästan gått igenom stugans alla fönster nu, blivit lite av en expert på fönstermåleri tycker jag.

Snart kommer Windows 10 också in i våra liv. Det stora nya operativsystemet, som har en startknapp som jag är van vid.

Har inte hoppat på Windows 8 tåget, förstår mig inte på det och är lite motvalskäring, när det gäller saker jag tycker är ovana och helt annorlunda. 

Här i stugan är jag den självutnämnde it ansvariga, det beror på att gubben är ännu mer bakom flötet när det kommer till datorer än jag. Visst kan han också, men när jag hör honom ropa när han sitter vid sin dator, så betyder det antingen att han har något han vill visa mig, eller så är det krångel.

Samma sak på jobbet, den datorn har hängt med ända sedan Windows Vista, den är lite seg men jag trixar och fixar, ringer vår dataguru Mats och så går den ett tag till.

Jag vägrar Windows 8, så den får hänga med till hösten, då kan man nog köpa en dator med det senast i, det senaste med en startknapp och ett skrivbord som ser ut som ett skrivbord.

Nu händer det grejor i Hälsingland, allt ska ske under ett fåtal veckor, spelmansstämmor, loppisar, kul på stan festival. Bara idag den 27 juni har vi tre saker som händer häromkring, det är en storloppis, ett hästkörarrally och en träff för bilentusiaster.

Vi väljer nog loppisen, gubben kanske hittar något kul att släpa hem.

Sommaren kan te sig som en stressig tid, många ska hinna åka på allt som händer i buskarna.

Samtidigt ska de bygga till huset, hålla trädgården i trim, sola och bada när vädret tillåter, grilla allt mellan himmel och jord, dricka rosévin, umgås med familj och barn, åka en sväng till Skövde med husvagnen, få en bra solbränna, hinna gå i affärer och köpa nya foppatofflor, tvätta och vaxa bilen, ta vara på sitt äktenskap.

Allt detta under fyra, fem veckor när de har semester.

Samt ha ett soligt och bra humör hela tiden, inte undra på att många inte klarar detta.

Nu väljer vi som tur är hur vi vill leva, men lite av den stressen kommer på mig någonstans där i slutet av maj, den brukar gå över i augusti, när jag insett att vi bara gjort en bråkdel av allt som skulle göras när vädret tillåter.

Hade vi haft sommar året om, eller ett mer spanskt klimat, då hade vi gjort som de gör där nere.

Vi hade lagt oss tillrätta i hängmattan, satt solhatten över ansiktet och utropat.

Manana!

En dag på gymmet

Gumman fikar. Det hänger regntunga skyar över byn. Skönt med lite regn tycker jag, det tar kanske bort lite gult pollen som täcker det mesta av allting just nu.

Gubben trodde det brann någonstans för ett par dagar sedan, det blåste och vinden förde med sig stora moln av pollen. Besvärlig tid för mig som vill ha rena bilar, men snabbt övergående.

Annars så genomsyras dagen av prinsbröllopet som ägde rum igår, ifall någon missat den nyheten och att Magnus Härenstam gått ur tiden. En glad och en sorglig nyhet.

Eller tvärtom, vi vet så lite om saker och ting vi tvåbenta, vi tror vi vet, men anar bara en bråkdel av det stora hela. Så tror jag i alla fall och alla blir saliga av sin tro, utom de som inte har någon.

Hatet stiger i de sociala medierna, vilket ord förresten, fanns inte när jag växte upp. Hat fanns men inte några sociala medier utom tidningar, radio och TV. Där fick inte vi vanliga göra oss hörda så mycket, så socialt var det inte.

Hatet över att det är några gästarbetare, från något land i det forna östblocket som kanske har mördat en ung svensk flicka. Det är ju inte riktigt klarlagt ännu, men det behövde bara antydas så var drevet där.

Nu har jag lyckligtvis medvetna människor i mina sociala medier, men ett gruskorn fanns där och bombarderade oss andra med inlägg om parasiter och dylikt.

Visst finns det konstiga människor som gör konstiga, hemska och obegripliga saker. Men nu råkade det vara utländska konstiga människor, som kanske (vi vet inte ännu), gjort obegripliga saker. Det betyder inte att alla gör detta.

Kom på den fina idén att sluta följa henne, alltså slipper jag se inläggen. Tycker att hon är en trevlig människa och vill inte ta bort henne som vän. Fegt av mig kanske, men hon har både det positiva och det negativa i sig, som vi alla har, mer eller mindre, ska väl tilläggas.

Annars så trotsade jag och gubben solen igår, satte oss framför teven och såg på bröllop.

Där är det också olika läger, de som fnyser åt det hela, det är inte bra att gilla något som har med kungahuset att göra. Eller så är det vi som inte direkt är rojalister, men tycker det är lite småtrevligt att se ett riktigt prinsbröllop. Så de som åker dit och ställer sig och viftar med en flagga, för att uppleva det live, höll på att glömma de som varken bryr sig om det ena eller det andra, de finns ju också.

Solen lyste över huvudstaden, årets varmaste dag sa de. Där har jag min mörka sida, jag unnar inte andra att de kan löga sig i värmen, medan vi går här uppe och småfryser i pålandsvinden.

Som plåster på såren så läste jag att det varma vackra vädret fick ett abrupt slut, på kvällen blev det regn och kallt. Där fick de, känner att jag är nöjd med det.

Får väl jobba med den känslan, den av missunnsamhet med vädret. Något som vi faktiskt inte rår över, någon av oss.

Idag har väl både vi och huvudstaden grått och regnigt antar jag, så då kan jag vara lugn.

Gubben och jag går på gym, där har vi också två läger, de som tycker gym är fånigt, man kan ju motionera ändå, sen de som tycker att gym är riktigt bra.

Jag tillhör väl bägge, lite fånigt känns det, för en pensionärsmässig gumma i mina år att träna biceps och triceps, när jag kan gå runt byn i rask takt och därigenom få min motion och träning.

Men så tänker jag att tränar jag biceps och alla andra små muskler med konstiga namn, då håller jag benskörheten borta med rejäla muskler istället.

I alla fall så åker vi ett par gånger i veckan de två milen till gymmet, tränar en timme och känner oss väldigt hurtiga sedan.

Häromdagen när vi kom dit så var där bara en person, för det mesta så brukar vi vara ensamma i lokalen. Ingen har träningstid, kring ett en vardag.

Där skruttar vi kring gubben och jag, vi går efter ett schema på nybörjarträning, tycker att den är lite lagom. Vi trampar och lyfter, försöker balansera på en vippbräda, lyfter tyngder med ryggen och armar, för att inte glömma benen.

När vi håller på som bäst, då kommer det en kille, hejar och ställer sig i mitten av lokalen och börjar hoppa fram och tillbaka på golvet, jag reagerar då han inte använder sig av några av alla redskap som finns. En tanke jag får, är att han kan väl hoppa på vardagsrumsgolvet hemma, behöver väl inte ha ett helt gym till det.

Han ställer sig på alla fyra och hoppar över en liten grej med benen, han pustar och stånkar och hoppar och hoppar.

Andra folk som kommer dit, de brukar värma upp med löpband eller cykel, sen tar de redskapen. Aldrig har jag sett någon hoppa groda.

Blir lite fnittrig, vågar inte titta på honom, rädd att börja skratta. Följer mitt schema och ska använda en maskin, som är farligt nära hans hoppande bakben. Han ser nog inte mig, hoppar nästan på mig.

Sedan ligger han och pustar och stånkar ett tag och det är nära, att det då hoppar en groda ur min mun. Jag ville fråga honom vad slags träning detta var, var det till någon specialsport eller? Väljer att inte göra det, jag traskar vidare genom mitt program, han byter till pilatesboll, vågar inte titta vad han gör med den, något intensivt hör jag i alla fall, han pustar och stönar.

Gubben och jag är klara med vår lilla nybörjarträning, ser på killen som nu arbetar med en lina han står och drar i, ser att han är väldigt vältränad i alla fall, hans träning, vad den nu innebär, ger resultat.

Då säger gubben vem det var, jag vill inte lämna ut namn, på någon som gör något privat, tycker inte jag har rätt att lämna ut folk, även om det råkar vara träning i lilla Bergsjö en torsdagseftermiddag.

Säger bara, att han tillhör eliten i slalom, har vunnit OS brons. En väldigt fin Audi hade han också, tacka fasen för det, det ligger en del pengar i att vara i världstoppen.

Så hoppa groda är vad de grabbarna ägnar sig åt på sommaren, när inte skidföret är det bästa.

Jag vet, jag har ju fått en noggrann inblick i träning på världsnivå, gubben och jag tränar vidare på våran, nybörjare och toppträning i samma lokal, det kan bara hända på landet.

  

Idag flaggas det

Gumman tittar in igen. Det var ett tag sen sist.

Skälet till allt, är att jag gjort storstaden Stockholm en visit. Finns de som säger att den är en liten stad, fattar inte vart de vill komma. De får väl flytta till de verkligt stora städerna som Paris, London och New York då, eller varför inte Bangkok.

Den är tillräckligt stor, för att inte alla ska känna alla, i alla fall.

Har lärt mig tvärbanan lite grann, den fanns inte när jag bodde där sist. Ganska bra, går var sjunde minut, bättre än bussen till stan här uppe. Den går var tredje timme, på helgerna går den bara två gånger.

Allt finns i alla fall i Stockholm, kulturutbud, matställen och folk och turister.

Väninnan och jag gick en tur ut på Djurgården, en fin oas mitt i smeten. Lite mer folktomt i alla fall, med fantastiska ekar som verkar vara många hundra år gamla.

För mig som är van att lunka omkring här i vår lilla del av världen, så blir den lite jobbig efter några dagar, när nyhetens behag lagt sig. Det är som om själen min blir orolig där inne, den vill ha lugn och ro, enstaka trumpetanden av tranor och en koltrast som sjunger på morgonkvisten.

Så nu är jag tillbaka i den här sömniga lilla byn, där det enda som hörs är grannens tupp, lite bräkande av fåren, någon enstaka gräsklippare långt bort i fjärran, någon bil som passerar uppe vid vägen.

I sommar blir det action här i stugan, efter att ha gått och tittat på den något lustiga fronten, där det finns en balkongdörr ovanför ytterdörren, fast ingen balkong. Så ska stugan få sig en ansiktslyftning, det kommer att förändra den för alltid.

Dörren och fönstret ska bort, ett nytt fönster mot yttervärlden ska sättas in i min kammare, en ny trapp ska det också bli.

Vi raggar lämplig gubbe som kan göra detta, gubben jag har här hemma får vara hantlangare. Men i sommar ska det ske, jädrar i min lilla låda så fint. Lovar att lägga ut det färdiga resultatet för er att beundra.

Idag ska växterna inne, ut på sommarlov, de ska få stå på den gamla släpvagnen bakom huset, gubben bär de urgamla kaktusarna och jag håller upp dörrar. Samma visa varje år vid det här laget, växter gillar sommarlov, sol och regn på bladen.

Byn har blivit två människor färre de senaste veckorna, nu innehåller den bara ett fyrtiotal människor, så två färre är en stor procent. Den ena var en sommargäst, nästan 90 år, men väl en krutgumma, körde bil häromkring, till bara några år sedan.

Den andra, en gubbe som var nästan 80, han dog i cancer som så många andra tycks göra häromkring. Räknar ut att det är 5 stycken som gått bort i den sjukdomen de senaste åren, de flesta ganska unga om man räknar att folk ska leva till över 80. 

Byn förändras och vi med den, de gamla dör ut och de unga flyttar in. Ingen har några djur kvar, förutom grannen tvärsöver, han envisas med sina får, kaniner och höns. För att inte tala om alla katter, tror inte han har riktig koll på dem, men med mycket lobbyande från min sida, om hur viktigt det är med kastrering, så har han lyckats ta alla till veterinären, alla förutom en hankatt. Han säger att det är besvärligt att få tag i den.

Idag är det nationaldagen igen, en tillställning som inte har slagit riktigt rot i våra hjärtan. Gubben försökte sälja vår svenska fullstora flagga, inte en själ har nappat.

Den fick vi av kommunen för många år sedan, gubben hade nosat upp, att de delade ut sådana till hugade spekulanter på blågult.

Vi fick ett högtidligt brev, att vi var välkomna till kommunhuset och hämta den, det var innan nationaldagen blev röd dag, innan de trixat bort annandag pingst och lagt över den lediga dagen till idag.

Vi hade ingen aning om hur detta skulle gå till, jag såg framför mig att vi skulle upp på någon scen och tal skulle hållas, innan de överräckte flaggan. Kanske var det en hel radda folk som skulle få flaggor, kanske var tidningen där för att föreviga överlämnandet.

För att ta det säkra före det osäkra så klädde vi upp oss, åkte till kommunhuset och tågade in. Där rådde inga tecken på festligheter, vi slog oss ned i ett trist väntrum och en man kom in efter ett tag. Vi talade om vårt ärende och han gick iväg och kom tillbaka med en påse, där låg flaggan, vi tog den och åkte hem.

Så går det till på nationaldagen i landet lagom. Inga större glädjeyttringar över att vi är svenskar. Det får vi ju vara lite försiktigt med nu för tiden, vi kan ju stämplas som främlingsfientliga. Grannen har i alla fall hissat sin flagga.

Vår flaggstång blåste omkull för rätt så många år sedan, vi fick heller inte till linorna på stången, de gick inte att hissa upp och ned. Vi har inte brytt oss med att köpa någon ny, känns inte så viktigt.

Grannen fick också sin omkullblåst, av en stor virvelvind eller tromb, som kom nedför dalen, den kom som ett stort monster och tog mycket i sin väg.

Jag såg den närma sig, en minivariant av de där jättestora de har i USA, men väl så hemsk. Den riktade in sig på grannen, vi fick bara stå och se på när den tog flaggstången i sitt grepp och skickade upp den i luften.

Det som bekymrade mig mest, det var att hans häst stod i hagen, jag var rädd att den också skulle börja flyga i luften. Men hon var en stor stadig Nordsvensk brukshäst, hon stod stilla och vinden tog tag i henne, hon stod kvar. Den fortsatte till nästa granne och där tog den växthuset, som säkert var av plast, dansade en jitterbugg med det och släppte ned det i en hög. Sen fortsatte den sin färd ned mot havet.

Det var dagen trombonen kom till Lönnånger, i min upphetsning rusade jag till dottern och skrek att det kom en trombon. Jag la till några bokstäver för mycket.

Nationaldagen bjuder på fågelsång, trantrumpetande, samt molnigt väder och yrvakna myggor.

Livet i Lönnånger går vidare en dag till.