Kruska och annat bra

Gumman myser. Det är varmt och skönt i stugan, den nya makalösa manicken som står och surrar ute, den håller oss varma.

Gubben sa att den tog fart igår, lät som om den tänkte lyfta, är väl minusgraderna som får den att hicka ibland. Vår egen lilla turbovärmare. 

Det gick inget bra för Traktor-Ola som jag skrev om i förra bloggen, han som skulle köra sin gamla traktor över gränsen från Norge till Sverige.

Han kom inte så långt, fick en stroke strax innan gränsövergången, där slutade drömmen om Sverige för ett tag. Han ligger på ett rehabcenter i Norge nu, förlamad i höger sida, men har på en månad lärt sig att gå med käpp samt sätta sig upp själv i sängen.

Livet är oförutsägbart, vi som gillar att ha kontroll, vi måste väl inse att vi kan bara leva här och nu, planera framtiden går väl bra, men den blir inte alltid som man tänkt sig.

Nog om detta, allt går nog bra för honom, han är envis, vill upp i sin traktor igen.

Gubben ska ner till storstan i morgon, en dagstripp med fotboll. Hans älskade Hammarby ska visst spela en avgörande match.

Jag själv, har inte varit där nere på tre år, en tripp nu i november är planerad. Ett par dagar där gör mig alldeles yr i mössan.

Då brukar jag tänka på Karl-Oskar och hans utvandrarfölje, de kom från ett relativt folktomt Småland till New York, där hade de svårt att gå omkring, de stötte ihop med folk vart de än gick.

Ungefär samma känsla får jag, lite svårt att bara gå, kan stöta ihop med någon, eller ha ögon i nacken för att någon cyklist inte ska köra över mig.

Finns tydligen sparkcyklar där nere nu, det fanns inte för tre år sedan, bara hoppas de inte håller till på trottoarerna.

Gubben och jag har minskat i omfång, vi går stadigt ned i vikt, skippat bröd, socker, pasta och potatis. Samt äter ganska mycket frukt och dricker mycket vatten. Behövs inte mer.

När jag var barn, på 50 och 60-talet, då brydde folk sig inte lika mycket om vad de stoppade i sig.

Idag fick jag en länk med lymfdränage. Koka en liter vatten med ett lagerblad i, samt fem kryddnejlikor. Om det nu hjälper vet jag inte, men hälsoråden duggar tätt nu för tiden. Tror inte att någon pratade om dekokter för lymfdränage förr i tiden.

Utom en fåtal, de sk. Wearlandisterna, de som hade hälsogurun Are Wearland som sin idol. Han förespråkade kruska och laktovegetarisk kost. Han sa också att det finns inga sjukdomar, bara serier av livsföringsfel.

Han lyfte skrot dag och natt, tuggade kruska och tog kalla bad.

Min farmors mor, hon lyssnade på honom någon gång på 30-talet, antagligen från sin kristallmottagare. Hon började ta kalla avrivningar och gymnastisera varje dag. Slutade också äta kött och levde med en hälsosam livsföring.

Are blev 79, vilket jag tycker inte är särskilt gammalt. Fast han var väl frisk så länge han levde, han dog 1955 och vi blev väl inte så gamla då som nu. Har ingen aning vad för slags sjukdom som tog hans liv.

För ännu längre tillbaka så dog de av hög ålder, de vissnade bort, idag är det ingen som gör det, det finns alltid något som gått fel i kroppen.

Tänker på Dagny som är 107, hon har en vinbox i köket och dricker nog både kaffe och äter bakelser.

Så lite genetiskt är det nog också.

Tidningarna vill gärna framhäva att de riktigt gamla, de har knep som hållit dem vid liv.

Sist läste jag att en gammal dam i England, hon har lyckats bli ännu äldre än Dagny, hon förespråkar att man ska dricka mycket champagne!

Nu är väl det varken bra för hälsan eller plånboken.

Eller rubriker, att vi ska dricka vin, det är bra för hälsan. Det gör det lite lättare i sinnet, för de som greppar helgens vinbox. Men då handlar det säkert om bara ett litet glas per dag.

Samma med choklad, handlar inte om en 200 grams chokladkaka med mintkrokant, utan en pytteliten bit 70% choklad. Då vill jag nog helst stå över, choklad är till för att riktigt gotta sig i, en pyttebit kan jag vara utan.

Annars så ser vi på Netflix här, är inne i en serie där som gått 7 säsonger, den heter ”The good wife” och handlar om en kvinna som tar upp sitt yrke som advokat efter att hennes man hamnat i fängelse.

Förundras över, om allt stämmer i denna serie, hur det amerikanska rättsväsendet är uppbyggt. Skadestånd handlar om miljoner, här får brottsoffer några tusenlappar. 

Rättegångar där en jury tycker att hen är en mördare, utan riktigt bevis får nog många sitta av livstidsstraff som verkligen är livstidsstraff. Barn från 6 år döms också i vissa stater.

Knasigt är det over there med mycket. 

Den är i alla fall väldigt bra om man råkar gilla rättegångar och annat trassel i tillvaron, som otrogna män och illvilliga klienter.

Det är 22 avsnitt i varje säsong, räknat ut att det är 154 avsnitt, vi har att göra ett tag, men seriemaraton är kul, fast bara på kvällarna. Den rekommenderas i alla fall från oss i stugan.

Snart kommer nog snön, det brukar den göra de flesta år i alla fall. Vi är förberedda, snart är det april och vår igen.