Fönsterputsarprat

Gumman putsar fönster. Nu ska jag skriva om något så tråkigt som fönsterputsning.

Det har varit en plåga ända sedan vi flyttade till stugan för 28 år sedan. För att vara en stuga så har den ganska många fönster, räknade igår och kom fram till 16 st i varierande storlek. De flesta är dubbla spröjsade, visst är det fint med spröjs, det hör stugor till.

Sedan är de utåtgående, kan inte begripa varför man ska ha det. Läser på och ser att det är bara Sverige och Norge, samt några i Danmark och Finland som har det. Resten av världen har inåtgående.

Ser också att utåtgående läcker värme som ett såll, det gör inte de inåtgående, varför vet jag ju inte, men så är det.

Kommer ihåg alla lägenheter jag bott i, de hade inåtgående. Här tänkte de till ordentlig när de byggde stugan, de vill göra fönsterputsningen till en svår uppgift, samt nästan omöjlig på övervåningen utan en väldigt lång stege, samt en person som inte är rädd för höjder.

Folk pratar om att de putsar fönster stup i kvarten, de har inte bott här i stugan, här putsas det en gång om året, tror vi hoppade över förra året. Vintern kom med mörkret så vi såg inte det i alla fall.

Gubben har putsat, dottern har putsat, jag har putsat. Vi har använt tidningspapper, trasor, skrapor, till och med en dyr fönsterputsarmaskin. Det har aldrig blivit bra, solen har obarmhärtigt visat alla fläckar och ränder.

Nu är det också så, att det finns bara tre fönster där det går att stå ute på backen och putsa, resten får man vara trapetskonstnär för att klara av.

Utvecklade ett sätt, öppnade ett och hängde ut stående inne på en trappstege och höll i karmen och försökte putsa, det lyckades inte så bra, mina armar räckte inte till i översta hörnet.

Bra blev det inte heller, så gubben gav mig fönsterputsarförbud, ingen var gladare än jag, gillade inte det i alla fall, han lyckades lite bättre, men bra blev det inte.

Men nu är det ett minne blott.

I år hade jag som förutsättning att vi skulle putsa alla fönster, måla klart den där lilla överbyggnaden över trappen, samt smeta på lite rödfärg på stugan. Det var allt för denna sommar, gäller att inte sätta ribban för högt, vi tillhör inte de som kilar runt och letar projekt. Vi gillar att chilla.

Då fick jag en idé om att vi skulle sätta igång redan i början av maj, kanske skulle vi få detta gjort innan höststormarna. Kan nästan kalla den för en snilleblixt.

Såg att det inte börjat växa upp riktigt i rabatten ännu vid köksfönstren, frågade gubben om han kunde fixa något att stå på, så att jag kom upp och kunde putsa utan att hänga ut från insidan.

Normala år, så kommer vi på att vi ska putsa fönster när rabatten prunkar och vi skulle förstöra den. På hösten är det väl ingen idé att putsa fönster i alla fall.

Sagt och gjort, gubben kom släpande på träpallar, satte dem försiktigt mellan de små perennerna och vips hade jag en stadig grund att stå på.

Sen inte nog med det, jag hade införskaffat en fönsterputsartrasa, en microfiberduk speciellt för fönster och speglar. Efter alla misslyckade fönsterputsarår, så var det vår sista chans att få till det.

Jag klättrade upp på pallarna, hade noga läst på instruktionen att det skulle bara vara trasa i en hink med vatten, inget annat. Lät för enkelt, efter att prövat allt som alla experter på fönsterputs vill att man ska ha i vattnet.

Det enda vi inte provat är ammoniak.

Jag tog trasan över fönstret, doppade ned den i vattnet igen och vred ur, sen tog jag den över fönstret igen.

Insida, utsida och mellan.

Resultatet blev strålande, det tog 28 år, till slut fick vi till det. Samt att jag kunde stå hela vägen runt stugan på pallar som gubben flyttade efter vart.

Gubben fick gå på stege till fönstren på övervåningen, men resten tog jag inifrån.

Två dagar höll vi på, nu är alla fönster skinande rena även när solen ligger på, studerar jag noga så finns det väl en och annan liten fläck som jag missat, men fönsterputsare blev jag till slut.

Pratar vitt och brett om Frida fönsterputsartrasa till alla, de jublar, ingen har lyckats med fönster, de köper, jag borde få sponsorpengar av företaget, men riktigt en sådan blogg är det inte.

Utom en, hon sa att hon använt dem sedan många år tillbaka, jag undrar varför hon hållit det hemligt, hon har ju hört min klagan genom åren.

Annars så försvann snön här i igår, trodde den skulle ligga kvar till juni, i alla fall den stora snöhögen vi hade på gräsmattan. Men 12 maj var slutdatum i år.

Gubben hjälpte den på traven genom att hacka sönder snöhögen i bitar.

Det resulterade i att jag skulle plocka småsten, allt grus som kommit med under vintern.

Normala år, i år verkar det inte vara ett normal år, så har jag suttit och plockad sten för hand och lagt i en hink. Eller försökt kratta ihop gruset, men det är för jobbigt.

Eftersom detta verkar vara snilleblixtarnas år, så kom gubben på att han kunde sopa ihop det. Han tog piassavakvasten och vips var gruset i högar som han sopade upp på en spade.

Så nu är vi verkligen i fas med sommarjobben, håller vi på i den här farten så kan vi chilla hela juli och augusti.

Den kinesiska marknaden i Prag

Gumman kom hem igår. Ja, gubben med för den delen.

På en flygresa som tar en och en halv timme, så tar det tio timmar dörr till dörr. Vi bor ju inte vid Arlanda precis, när vi vacklade ut i kylan här hemma, hade vi 32 mil i bil kvar tills vi kunde sträcka ut benen.

Vi har flytt söderut ett par dagar, till Prag.

Har i åratal hört gott om den staden, det är så vackert, det är så billigt. Vackert är det fortfarande, men inte så billigt som förr. Folk pratade lyriskt om att en öl, Prag är ju berömt för det, kostade nästan ingenting, men så är det inte riktigt nu. Billigt om vi jämför med här hemma, men inte så man hoppade jämfota av lycka.

Kanske om vi skulle givit oss ut i obygden, men vi var ju i storstaden, tillsammans med några hundratusentals andra turister. Sådana med selfiepinnar och sådana utan.Turister bara går kring, vi var ju också det, så vi bara gick omkring.

Men nu har vi i alla fall sett staden och den var väldigt fin, själva stadskärnan var inte så stor i alla fall, den kunde vi traska runt och ta oss över floden på en av alla broar.

Vi fyra som åkte, vi hade efter min försorg hittat en lägenhet, den var helt ok, nära till allt utom den kinesiska marknaden.

Gubben som vill uppleva så mycket som möjligt, han läste sevärdheter, bl.a. så läste han om den kinesiska marknaden, som är i Prag varje dag utom söndag.

Första dagen vi var där, så var det svensk sommarvärme, då stegade vi upp för vindlande kullerstensgator till borgen. Jag som hade räknat med en borg som var rund, i mitt huvud är alltid borgar runda, annars är det ingen borg. Men denna såg mer ut som ett slott.

Vi följde turistströmmen över den berömda Karlsbron och sen gick det upp, upp och upp. Svettiga och med värkande ben, kom vi till slut upp och belönade oss med kall öl.

Sommarvärmen, för oss bleka nordbor var lite av en chock, vi har ju just tittat fram ur våra snögrottor, att mötas av syrenen och allehanda blommor var lite ofattbart.

Dag två var då marknadsdag, gubben som tittat på kartan, han tog fäste på en ö som låg mitt i floden Moldau, den låg ju inte så långt från oss, enligt kartan så låg marknaden bara tvärs över, där hade vi ju gått dag ett, så dit hittade vi.

Sagt och gjort, vi ville ju inte missa den, så vi stegade över bron igen, gick till höger enligt kartan, men där fanns ingen marknad. Frågade en servitör på ett fik, han bara skakade på huvudet, han visste inte om någon kinesiskt marknad.

Eftersom den stod som sevärdheter för turister, så trodde jag att alla Pragbor skulle veta vad just den låg. Det kändes lite konstigt.

Då studerade gubben kartan lite bättre, såg då att han tagit fel på ö, marknadsön låg en bra bit norröver floden. Eftersom kartor är som de är, så hade vi svårt att fundera hur långt det var, vi såg att det var ett antal broar som vi skulle passera, så vi började gå.

Såg framför mig hur vi skulle spatsera utmed vattnet och njuta av Prag, mötas av en stor marknad med en massa intressanta saker.

Det var bara det att det fanns ingen gångväg vid vattnet, vi började traska utmed gatorna istället, i marknadsriktning. Möttes av trafikerade vägar, smal gångväg, bilar som svepte förbi i massor. Sen var det varmt också, en i sällskapet, han besvärades av solen på huvudet, han tänkte ju inte på att ta med sig hatt.

Han fixade det, så att han stannade i skuggan av ett träd eller en stolpe, vi kämpade på i trafikbullret, han stod där och svalkade sig, sen lade han långa benet före och gick förbi oss i hög fart, stannade vi nästa lilla skugga osv.

Vi räknade broar, det var många kvar, ingen idé att vända, vi hade ju gått någon timme redan. Snart så skulle vi vara och förlusta oss på den kinesiska marknaden.

Stannade en man, frågade om han visste vart den låg, tänkte att vi var ju så nära att han borde ju veta, han skakade på huvudet, vi gick upp och ned i viadukter för att slippa riskera livet över gatan.

Vi traskade, solen sken, det började bli eftermiddag, vi passerade bro nummer fem.

Till slut visade min Google maps att vi var ganska nära, hittade en gångväg under vägen, luktade kiss som gångvägar brukar. Ödslig var den i alla fall, samt inte en turist i sikte. Gubben som inte vill göra turistiga saker, han vill uppleva, han var väl nöjd, vi var i Prags utkanter.

Efter några timmars gående, så hittade vi en stadsdel, vi ville ha en öl till att fukta våra torra strupar. Det kryllade inte av uteställen precis, fanns inte ett enda, vi hade ju lämnat turistdelen, det är ju de som gillar att sitta ute.

Hittade en lokal som såg väldigt tjeckisk ut, där hade de öl.

Det hade ett stort gäng engelsmän också hittat, de satt där runt ett jättebord och försökte överrösta varandra. Antar att de inmundigat ett antal öl, det lät så i alla fall.

Eftersom det inte var ett turistställe så undrar jag hur i hela friden de hade hittat dit, de var nog inte som vi, i jakt på den kinesiska marknaden.

Under öronbedövande engelska högljudda vrål, satte vi snabbt i oss varsin öl, den var i alla fall billigare än inne i själva staden. Sedan vacklade vi ut i solen på trottoaren och letade igen.

Efter ett antal läskiga vägar att springa över, det fanns ju inga övergångsställen, så hittade vi marknaden.

Den höll till inne på ett område, där det fanns allehanda hallar av något slag.

Kan inte säga att vi fick tränga oss fram precis, det var bara några till och vi som var där.

Istället fanns det femtioelva stånd med krimskrams, femtioelva stånd med kläder. Stannade till och tittade på en skjorta, det fanns inget pris, en liten liten kvinna var plötsligt vid min sida och började prata. Hon började visa fler av samma sorts skjorta i olika färger. Antar att jag kanske var den första kunden som stannat just vi hennes stånd den dagen, hon ville sälja, helt klart.

Jag gick därifrån, medan hon sprang efter en bit, tappade helt lusten att handla.

Jag vill ha priser på saker och ting, jag vill kunna betala det priset, sedan vill jag vara ifred när jag tittar.

Som svensk, är jag inget vidare på att hålla på och dividera en kvart innan jag köper något, det är inte svenskt, inget jag är van vid.

Vi gick snabbt igenom hela kinesiska marknaden, kände oss sugna på något och hittade goda bakelser som tog upp vårt sjunkande blodsocker, vi kröp in i skuggan och funderade på hur vi skulle ta oss tillbaka till centrum igen.

Vi gick!

Fast denna gång tog vi oss över en bro och gick på andra sidan, där det fanns gångväg vid vattnet och ingen trafik, vi hade helt enkelt gått på fel sida floden dit, den här vägen var närmare.

Då vet vi det, om vi vill åka till Prag och gå på kinesisk marknad igen. Fast jag tror nog inte det.

Hittade en stor båt vid floden, både hotell och bar. Vi läskade våra torra strupar med en öl, den var lite dyrare, vi var ju närmare staden.

Den kvällen gick vi och lade oss klockan kvart över åtta, inget nattliv i Prag för oss inte. Nästa dag var ännu varmare, men det är en annan historia.

För övrigt är vi nu tillbaka i vår verklighet, snön finns kvar på gräsmattan, det är två grader varmt ute och inte en kines i sikte.