Drömförverkligande verklighet

Gumman ser på rimfrost. Världen utanför fönstret är vintervit, det är ingen snö, men rimfrosten gör landskapet och bilarna vita.

Det lackar också mot jul, det är lite mysigt tycker jag, att mitt i det här mörka, få sätta fram ljusstakar och krypa in i stugans värme.

Första advent är väl inte förrän nästa helg, men enligt rapporter från min lilla tuffa kusin, så har folk runt om i bygderna, redan gjort ljusen färdiga och igång.

Hon har rest till sitt nya hus i Sverige, där uppe i Ångetrakten är hon nu. Resan över Dovrefjällen och Funäsdalen, tog tre timmar längre än vanligt. Det var spårig skridskobana mestadels av färden på 57 mil. Men hon lotsade bilen, i jämnt fart på sextio hela vägen.

Då såg hon att folk redan tänt sina ljus, förundrades att det var så tidigt här i Sverige, i Norge väntar de till december.

Men vi är väl otåligare här kan tänkas, tycker att det är så mörkt att nu får det vara nog. Ut med ljus i trädgården och upp med dem i fönstren.

Katten Moy Moy, släpar fortfarande in levande och döda möss genom kattluckan, ett elände när det börjar lukta död i farstun. Vi letar bland alla skor och hittar små näbbmöss, igår flyttade vi på ett frysskåp vi har där, för att hitta härden till lukten, vi fann ingenting!

Tycker att den försvunnit lite idag, men det kan vara att tanken på att där fanns ingenting, som gör det hela.

Tänker på hur mycket människans liv förändrats på hundra år, allt är farligt nu för tiden. Det senast jag såg var att kliande hårbotten, kan orsaka håravfall. Så nu ska alla med mjäll gå och oroa sig. 

Tre koppar kaffe är bra, men vid fyra kan man få cancer. Gurkmeja är då bra att äta, men undrar då hur mycket av den varan man kan få i sig. 

Salt orsakar högt blodtryck, salt orsakar inte högt blodtryck.

Tänker på alla japaner, de äter salt sojasås till allt, de har inte högt blodtryck och kärlsjukdomar som vi har. Så jag tänker att salt inte är boven. 

Kanske sojasås är farligt, japaner går runt som tickande bomber. Men de äter alger, alger är ju bra, fast alger kan vara farligt och orsaka cancer om de hämtas från förorenat vatten. 

Vattnet är ju förorenat överallt nästan, fisk är farligt att äta. Fisk är jättebra, den ger omega 3 och omega 6. Omega 6 är farligt att äta. Hjälp, vi vet ju snart varken ut eller in. 

Förr brydde de sig inte, de läste ju inte tidningar och såg på nätet. De bara levde så gott det gick.

Farmor berättade om flydda tider, hon levde ju i slutet av det förrförra och början av förra århundradet, föddes 1891.

Tror ingen nu levande svensk kvinna, skulle lägga sig ned på golvet och torka upp snusspott från golvet, där männen suttit en kväll.

Tror väl inte heller att någon nu levande svensk man, skulle sitta och spotta på golvet där han satt, så den händelsen har raderat ut sig själv.

Tror inte heller någon av oss, skulle samla tvätt en hel vinter och sedan gå ned till någon sjö och tvätta från bryggan. Stora bykkärl fulla, av handdukar och lakan.

Eller att vi skickade iväg våra barn till skolan med ett par smörgåsar, sen skulle de gå fem kilometer dit och fem kilometer hem. I ur och skur och inte en enda skolpolis i sikte.

Skolpoliser kanske inte finns nu för tiden. Vi hade det vid varje större övergångsställe, som inte hade lysen. Armar utåt, stanna, armar ned, gå.

Det var vi skolbarn som turades om att få uppdraget, ganska privilegierade kände vi oss, lite märkvärdiga när vi slapp komma i tid till skolan, vi skulle ju stå och kolla att det inte kom eftersläntrare.

Alla stannade lydigt, ingen försökte springa ut och trotsa de utsträckta armarna. 

Ett ganska konstigt namn förresten, skolpolis. Googlar och ser att det bytte namn till skolpatruller, sedan försvann hela verksamheten 2012. Trodde inte den hade hållit i sig så länge.

Tror inte de behövde skolpoliser för hundra år sedan, inte här uppe i Hälsingland i alla fall.

Kanske kom det en bil i veckan på de dammiga grusvägarna, alla ungar sprang i alla fall ut och tittade storögt på den. Det har pappa berättat.

Han gick varannan dag i skolan, i sju år. Att fortsätta var det inte tal om, vid fjorton var det dags att hitta ett arbete och försörja sig och lämna pengar till föräldrarna.

Ingen tänkte väl mer på det, det bara var så.

Då blev inte ungdomar kränkta av det minsta lilla, inte av värre saker heller. I alla fall så var det bara att bita ihop och inte visa, eller utagera. Många händer har nog knutits i byxfickorna genom århundraden.

Då lastade inte heller föräldrarna över ansvaret till skolan, det var hemma barnen skulle lära sig hyfs, idag verkar det som om skolan ska ta hela ansvaret för, att föräldrar inte lär sina barn vad som är rätt och fel.

Då skulle de lära sig att tuktas i Herrens förmaning, lyda och vara flitiga i skolan.

Kan inte vara lätt att växa upp idag. Verkar vara en hel massa vilsna själar, som inte hittat någon plats i den rätt märkliga tillvaro vi har idag, den vi kallar samhället.

Är väl utveckling på sitt sätt, men förr så funderade inte folk på samma sätt som nu. Var du född på en gård, så skulle du ta över, det var inget snack om saken.

Var din pappa verkstadsarbetare vid bruket, då skulle sonen dit också när han blev stor nog.

Då var det ingen som uppmanades att förverkliga sina drömmar, drömmarna fick de ha för sig själva.

Min pappa drömde om att bli läkare, den drömmen fick han stoppa undan, de hade inte råd att låta sonen studera. Så han fick bli springpojke på ett hotell istället.

Nog för han hade huvud för att studera den pojken, som folkskoleläraren sa till farmor och farfar. Han tyckte det var synd på ett sådant läshuvud, att malas in i arbetarnas grottekvarn. Men så var det.

Men idag är det annorlunda, råkar svetsare Bengtsson ha en pojke med läshuvud, samt en dröm att bli läkare. Ja, då blir han det. Inget konstigt med det.

Vad farmor sysselsatte sig med efter skolan, det vet jag inte. Vet inte heller hur många år hon gick varannan dag, men antar att det var sju det också.

Då skulle främst kvinnor se till att bli gifta och skaffa barn, tror inte farmor hade andra drömmar än det. Hörde aldrig att hon sa något annat, än att hennes dröm om ett tre dagars bröllop gick i kras, hon fick bara två dagar.

Låter jobbigt med ett bröllop i tre dagar, skulle inte fungera idag. Skulle kosta en förmögenhet. Antar att det var ganska dyrt då också 1912, så de hade bara råd med två.

Det hängde över henne resten av livet, ganska sorgligt faktiskt, att hänga upp sig på något sådant. Men jag tror inte det var hela historien, får aldrig reda på vad som egentligen hände, men gissar att allting blev fel, fel man, fel ställe.

Hanna var en vacker flicka, antar att hon hade en del som hängde efter henne i byarna kring Delsbo. Kan tänka mig att hon kanske hade sina ögon, på någon som hon aldrig fick. Kanske blev farfar någon som hon bara gifte sig med, för att bli gift, tror aldrig han var hennes livs kärlek.

Hanna sa alltid, att den gamla goda tiden fanns inte. Allting blev bättre med utvecklingen, gamla goda tiden var full av vedermödor och slit, sorger och bedrövelser.

I hennes värld var det i alla fall så.

Idag hade hon nog skilt sig, samt förverkligat sina drömmar, vad de nu var.

Men förbaskat goda kroppkakor, kunde hon göra i alla fall.

Första vurpan

Gumman väntar på en smocka. Den stora snösmockan, tidningarna skriver som om vädret vore något, som vill oss illa.

Jag har satt på broddar i alla fall, gjorde ett elegant fall häromdagen. Gick ut i stövlarna med en död mus i skräpplockaren. Gubben har en sådan hängande, jättebra att plocka upp döda möss och hädangångna fåglar, som katten Moy Moy släpat in bland våra skor.

Har tagit för vana att vända på stövlarna ifall det finns något där nere, jag kan aldrig veta.

Tänkte inte på att det först kommit snö, sedan regn. Kände hur jag gled iväg, som en skridskoåkare i en liten nedförsbacke. Tänkte att detta går inte, utan kastade mig framåt i en medveten rörelse och tog emot mig med bägge händer.

Det gick bra, jag kröp in i säkerhet igen, ingen idé att försöka resa mig upp.

Annat är det med omedvetna fall, gjorde ett sånt för många år sedan, for upp i luften och tog emot mig med handen, den handleden gick av.

Hörde att man ska dra ihop armarna om man ramlar, inte göra som vi gör, försöka ta emot med handen. Men sånt kunde jag inte då, samt att det är en medveten rörelse, måste övas in så att den sitter.

Tänker då, att slår man inte i huvudet istället? Det dinglar där högst upp och får sig en smäll när man håller ihop armarna.

Tänker inte pröva, har på broddar och är redo för att stappla kring som en väldigt gammal människa, så de så, hela vintern lång.

Slappna av säger gubben, gå normalt. Jag trippar vidare.

Igår så fick jag för mig att grusa gårdsplanen och backen,var tydligen ute väldigt länge, gubben kom och letade mig. Han hade blivit orolig och trodde jag låg och skräpade på marken någonstans.

Så nu är här snö, till vinterälskarnas lycka. Finns gott om sådana, fast jag tror väl inte de går och lider hela sommaren, inte lika mycket som jag på vintern.

De har också längre säsong, min varar i fem månader, där det inte är snö och is, deras är på sju. Fast i år smög de sig in på min femte, det snöade i maj!

Ser på köpahusprogram, de köper hus i Frankrike nu. Sommarhus för britterna som älskar kontinenten som de kallar allt utanför de brittiska öarna för. Eller Europa, som om de inte tillhörde den delen av världen. Där nere i Europa säger de, där är det bättre väder än här. Mer avslappnad livsstil.

Nu arbetar de väl lika mycket där nere i Europa som vi gör. Vet inte vad de menar, tycker väl inte de lunkar omkring precis, inte i Italien i alla fall.

Så de köper hus i Frankrike och något mer deprimerande har jag inte sett på länge.

Husen är fullklottrade med prylar, hemska möbler och minimala kök utan skåp. De få skåp och någon spis som finns, det tar de med sig.

Har varit inne på detta förut, ett välkänt fenomen är, att de tar köket med sig i många länder. Låter som ett gigantiskt arbete att flytta, samt att jag undrar vad de gör med köket sedan?

Kan väl knappast passa på nästa ställe, som naturligtvis också har ett tomt rum till kök, där det sticker ut några kablar ur väggen. Ett ensamt avlopp står där i sin nakenhet och skäms.

Blir trött bara jag tänker på att flytta in, samt börja med att fixa ett kök så att det går att laga mat.

Som tur är så tar de inte toaletterna med sig, har inte hört om det i alla fall.

Så har vi det inte här, inte i England heller. Där står köken kvar, i Norge antar jag att de gör som vi, ska ringa min kusin där och fråga.

Nu har jag pratat med henne och hon sa att de tar med köken i Tyskland också, märkligt.

Finns mycket att fundera över, saker som vi människor gör här i världen.

En annan sak jag funderat över är, IKEA finns visst över hela världen. Undrar om de har samma möbler överallt?

Har nu tittat på det och det varierar lite, i Kina har de annorlunda kök mot USA, samma möbler som här, men det varierar väl lite efter land. Annars så finns Billyhyllor världen över.

I Saudiarabien fick inte kvinnor finnas med på bild i katalogen, så de raderades. I Kina gillar de inte svarta tavelramar, så de finns inte där osv.

Annars så möblerar de vår värld, men det syns inte i husen i Frankrike, inte en IKEA möbel så långt ögat når.

I Indien sitter de mest på golvet, verkar inte vara något varuhus där ännu, tror inte de tänker öppna något heller, ingen fart på stolar och soffor.

Sedan gillar inte Italienarna köttbullar med lingonsylt, konstig mat i deras ögon, så där har de nog pastaanpassat köket, min släkting åker i alla fall dit i Milano för att köpa saltlakrist, det är ju svenskt så det förslår.

I Malaysia har de tagit bort sås, potatis och lingonsylt. De serverar köttbullar i tom yung broth, en sorts soppa.

Nog om detta, denna snöiga söndag i november, nu ska jag ut och mata pippi.

Återuppstånden

Gumman brygger kaffe åt gubben. Ja, idag fyller han år, min gubbe, det är 21 år sedan jag ställde till med stort kalas, då fyllde han killgubbe, nämligen 40.

Förra året, när han fyllde jämnt igen, då var vi i Stockholm och såg två standup, på en och samma kväll. På olika ställen, med promenadavstånd mellan.

Ett par dagar senare åkte vi hem, till en halvmeter snö och en stuga där det var 10 grader inne, samt två förvånade katter. Men det var då, nu lämnar vi inte stugan, utan gubben får nöja sig med fotboll på TV.

Igår var det alla helgons dag, jag känner inte till många svenska sådana, kan bara heliga Birgitta, hon med en massa barn, som åkte ned till Italien. Hon måste väl ha gjort något speciellt där, antar jag.

Vet inte heller, hur man blir helgon, blir invald i helgonens hall of fame. Kanske var de ovanligt fridfulla personer. För övrigt så finns det nu levande sådana, kan räkna upp ganska många.

Men det är en dag då vi uppmärksammar alla vi känner som är döda, inga helgon precis, men helt vanliga människor, som nu är på något annat ställe.

En som uppstod från de döda, är en tiggare, som brukade sitta här utanför byns affär. Han var gammal och skakig, satt med huvudet nerböjt och puffade på cigaretter.

Ibland satt han inne en stund och såg mer död än levande ut.

Han blev utbytt någon gång i somras, mot en som jag känner igen från Hudiksvall, där satt han utanför ÖB. Jag var alldeles säker på att gubben hade slutat sina dagar, men helt plötsligt dök han upp igen.

Inte här i närheten, utan uppe i Sundsvall! Där satt han utanför en affär och skakade.

Han verkade i alla fall välklädd.

Blev nästan lite glad över att se honom, han måste vara av segt virke. Fast jag dödförklarat honom, så levde han. Lite helgonlikt kanske.

Livet på landet går vidare, vi åker förbi och ser på rullarna med fiber som ligger här. Det är långt kvar till de kommer i backen, men de ligger där i alla fall, de måste väl ha kört dit den av någon anledning. Vi klarar oss tills vidare, vi är ju uppkopplade i alla fall, mot den stora vida världen.

Julen närmar sig med stormsteg, i år började de redan i oktober med julgrejor i affärerna, lite lagom först, sedan för att öka till dagen före julafton. Då ska vi sitta där och vara mätta, vi har ju bakat och lagat mat i en månad, fattas bara annat.

Katterna bryr sig inte om jul, de vet inte ens vad det är. Lite kallare om tassarna bara tycker de och krullar ihop sig som kanelbullar i sängarna och sover bort vintern.

Nu börjar tidningarna med sina skräckhistorier igen. Nu ska det bli den kallaste vintern på fem år, inte för att jag kommer ihåg hur det var för fem år sedan, men vintrarna är ju inte varma i alla fall.

Förra året, skulle det bli ännu värre, då skulle det bli vargavinter. Låter riktigt otäckt, bra tycker tidningarna, de gillar att skrämma upp oss för sådant, som vi inte har en aning om. Då blev de ingen jättekall vinter, några ynka dagar där kvicksilvret kröp ner under –20, det var den vargavintern det.

På sommaren då kommer det värmebölja österifrån, ryssvärmen där vi ska flämta oss fram och söka skugga, samt dricka litervis med vatten så att vi blir matta av att alla salter åker ur kroppen och ner i toaletten.

På vintern är det rysskylan, lika lång som ryssvärmen, ett par dagar. För övrigt så har jag blivit skrämd av ryssen hela livet. De skulle komma och ta oss här, de där hemska ryssarna, det fick jag höra i alla fall. All skräck ligger österut, vare sig det är krig, kyla eller värme.

Som ni vet så läser jag inte tidningar, men gubben som är en nyhetsnörd, han talar om allt detta för mig. Han läser SVT nyheter, det tycker han är bra.  

Just nu är det mellanvärme, lite svensk lagomvinter, varken snö eller is, lite frost här och där. För min del kunde det vara så hela långa vintern, lite lagom.

Idag ska jag masa mig ut i skogen och plocka lite vitmossa, lite jul blir det i alla fall.