Titta det snöar!

Gumman skottar snö. Så var den här igen, som ett brev på posten, nu kom den igen, lite försenad, men ska den likna posten, så ska den.

Jag talar om snön, för tusende gången önskar jag mig bort på vintern, långt ifrån den snöiga nord. Men det tycks inte bli av.

En väninna är i norra Indien, hon trodde hon skulle åka till värmen. Som tur var så hade hon ju täckjacka på sig när hon reste, den kom väl till pass. Det är hon, som brukar tillbringa vintern i Thailand, våren och hösten i Turkiet, samt sommaren här.

Hon tar liksom russinen ur kakan, i alla fall när det kommer till värme. Så jag tycker väl inte så synd om henne, om hon ska uthärda 10 dagar i temperaturer vi har till midsommar här ibland.

Indien kan ju låta som ett exotiskt resmål, för det mesta förknippar man exotiska resmål i östern med värme.

Jag som varit där under vintern, jag visste att någon direkt värme är det inte, i alla fall inte i norra delen.

Vi hade filtar på oss när vi satt, samt små krukor med glödande kol. Mysigt värre var det när man kunde sitta och svepa in sig i filten och ställa krukan under böjda ben.

De verkligt avancerade, de gick omkring med krukorna hela tiden i en hand, samt tryckte ut filten med den andra. Som vandrande tält.

I alla fall så var hon väldigt förvånad att bussresearrangören inte meddelat, att folk skulle ta med sig varma kläder. Hon var inte så smart som jag, jag kollar alltid vädret innan jag åker någonstans. Blir det varmt eller kallt?

Indien är ju ett stort land, samtidigt som nordindierna huttrar i den råa luften, så är hettan olidlig i de södra delarna.

Lite likt Sverige faktiskt, fast skåningarna ligger väl inte på stränderna och solbadar, när vi norrlänningar skottar snö. Fast de har det bättre vädermässigt där nere i söder, sällsynt att de behöver använda sin inköpta snöslunga.

Idag ska hon åka till Goa, det är väl mer som Thailand antar jag, varmt är det i alla fall. Samt att det kryllar av turister.

När jag var i Indien för 45 år sedan, då var Goa hippieparadiset. Med åren så hittade också andra turister dit, de där vanliga, om ni förstår vad jag menar. Hippierna har väl flytt, eller deras yngre motsvarighet, vad de nu kallas nu för tiden.

Herr och fru Nilsson från Kramfors åker numera dit, en solsemester på 14 dagar och sedan hem till Kramfors och jobbet igen. De tror de varit i Indien, men det har de inte.

Inte det genuina Indien i alla fall, geografisk javisst, men det är allt.

Jag har inte heller varit i Goa, engelsmannen som jag reste till Indien med, han ville inte dit. Där var bara en massa västerlänningar sa han.

Nej vi höll oss i de delar där säkert ingen turist satt sin fot, små byar där folk stannade och stirrade på oss, som om vi varit utomjordingar som just landat.

Jag tyckte det var besvärligt, ville inte bli uppmärksammad vart jag än befann mig. Ville vara osynlig.

Inte sitta på tåg, där det efter en stund stod en hel ring indiska män kring mig, i sina blommiga terylenskjortor, byxor med pressveck och sandaler på fötterna. De var som barn, fanns inget uns vett och etikett i deras sinnen. Som att inte stirra på andra, utan att vika av blicken osv. 

De hade nog käkat blängsylta hela bunten, ett populärt uttryck när jag var barn. Idag säger de nog inte så, barnen idag vet nog inte vad sylta är, blir väl snarare en blängtaco.

Hade älskat att mingla runt i Goa ibland alla de andra västerlänningarna, skulle känts tryggt att ha andra likatänkande kring sig.

Än idag så väcker västerlänningar uppmärksamhet i norra Indien, väninnan var förundrad över att det var så. Hon är van vid Thailand, där lyfter ingen på ögonlocket, när hon som är 1.74 och blond kommer gåendes. De är vana vi turister, samt att jag tror att ställa sig och stirra, inte ingår i den thailändska seden. De sneglar kanske försynt.

Så nu har hon fått en dos av Indien, det ganska galna landet. Lite som att komma till en annan planet faktiskt.

Tror inte herr och fru Nilsson från Kramfors tycker det, de har ju bara varit i Goa.

Här i stugan har katterna det vintertråkigt, det är för kallt att vara ute tycker de, så de är inne och gör sig av med överskottsenergi. De jagar varandra och ibland går det hett till, sedan lägger de sig och sover, går ut och in för att kolla vädret, det har ju inte ändrats så mycket, då vill de in igen.

Släpper in dem i stallet, där är det snöfritt och en aning varmare än ute, där kan de vara i timmar och stirra efter möss. Det bästa katter vet är att jaga, en hobby som gör att många små fåglar får sätta livet till.

De tar livet av dem, sedan går de in och slafsar i sig kattmat och krullar ihop sig som kanelbullar och inte har de ett uns av dåligt samvete.

Nu snöar det igen!

Länge leve tanterna

Gumman ser efter våren. Man ska försöka att vara optimistisk, gilla läget som är just nu. Så kan det väl vara, men jag längtar efter våren.

Den är lika välkommen med sin doft av skog, droppande vatten, fåglarnas kvitter, den lilla rännilen som bildas utanför av snösmältningen som kommer uppifrån backen.

Förra våren så var det nästan en flod av all snö, gräsmattan var en sjö, det fattades bara några änder som simmade omkring.

Hur snön sakta kryper bort från husgrunden, rabatten tittar fram igen, krokusen blommar.

Ja, den kommer om 72 dagar ungefär, i södra Sverige om 32 och däremellan kommer Stockholm med 60 dagar.

Den svartvita katten kom hit idag igen, den verkar hungrig, kanske den inte har något hem. Byn här har så många katter, så det är svårt att veta, men varje kisse borde ha ett hem, där den kan krulla ihop sig som en kattkanelbulle och sova bort vintern.

Tycker lite synd om den som ska springa omkring och leta mat, den är för övrigt lik vår katt Gizmo, så den är väl en avlägsen släkting.

Läser att nästan allting är farligt i våra hem, t.o.m. bakplåtspapper! Vi som alltid förvarar maten som blir över, i plastlådor i kylen, vi leker med döden.

Det går inte att gå omkring att vara rädd för allt, dottern håller på att gå i bitar över sin lilla 4 månaders, som ligger i full wifi strålning. Sånt går ju inte att undvika i ett bostadshus, om man inte vill ringa på varenda dörr och snällt be grannarna att stänga av sin wifi, åtminstone på natten.

Är det en överdriven rädsla eller ett sunt förnuft? Enligt strålskyddsmyndigheten så är det inte så farligt, men det var inte asbest på sin tid heller.

Jag har föreslagit att de ska sätta på henne en foliehatt på nätterna, så att strålningen inte kommer åt hjärnan. Vi får oss ett gott skratt då.

På tal om wifi strålning, så får vi inte till det med den här i stugan. I två år har vi väntat på fiber, när den väl kommer så fungerar det inte.

Engagerade en boende i byn som jag aldrig sett, han kom t.o.m ned hit för att hjälpa oss. Snällt av honom, men han gick bet. Routern vill inte, den tjurar och vägrar att släppa ut sin wifi till våra datorer.

Blir frustrerad och irriterad, är väl inte meningen att man ska vara datatekniker för att plugga i en router, det ska väl bara fungera.

Fiber det har vi, pluggar i bärbara i dosan på väggen i hallen, den bakom fåtöljen. Hej vad det går, datorn får nästan hicka, den är inte van, men fungerar det gör det, utan en enda knapptryckning.

Men jag ser inte att jag kan sitta där på golvet varje gång jag ska ut på nätet, vägrar ha sladdar i hela huset. Räcker med de som är.

Så det blir till att åka in till stan och vädja till datorbutiken, att ge oss en enkel router för dummies. Om det nu finns sådana.

Såg på filmen om Dagny, hon som är så där lastgammal, att hon fått träffa kungen och drottningen. Är väl inte bara åldern som hon är känd för, utan för att hon bloggar och kan knappa på en dator.

Sedan att hon har huvudet på skaft och glimten i ögat, det gör ju inte hela saken sämre, samt att hon går med raska steg, utan en tillstymmelse till käpp.

Hon fick nys om att det bodde en annan lastgammal dam som satt ensam, sagt och gjort, hon åkte dit och sprang upp för trapporna. Blir imponerad över hennes spänst.

Den tanten som bodde där var 107, ett år äldre än Dagny. Dagny frågade om hon var Stockholms äldsta, men hon var Brommas äldsta sa hon. Tydligen fanns det äldre, i andra delar av staden.

De var så söta när de satt och åt bullar och kakor och pratade om tider som varit, sedan svepte hon på 107  på sig lite puder, för det hade hon alltid på sig när hon gick ut. Tror faktiskt hon hade mascara också.

Länge leve tanterna!

Vintern, till mitt förtret, den håller på att gå in i den kallaste tiden. Folk åker till varmare länder och struntar att vara klimatsmarta.

Den blir nog inte så svår som förra året, det kan ju bara inte hända. Då skulle jag bli väldigt kränkt. Det vill ju inte vädrets makter, vilka de nu är.

Vi får väl se, på vilket humör de är i år.

Kålrotsmånaden januari

Gumman slöar. Förutom när jag snubblade över en död mus som låg vid skorna i hallen. Den hade nog mist livet i natt, när katterna låg där och sov med ett öga, ville väl ha sig en liten kattmatsbit, men fick istället döden dö.

Ett elände när de drar in byten genom kattluckan, vi har som tur är avgränsat deras nattliga livsrum till hallen nattetid, till köket går det ingen kattlucka.

Gubben skulle ta på sig skorna häromsistens, han kände att något tog emot, en död fågel hade de placerat där. De hittar alltid på hyss de där katterna.

Annars så är ju julen över, folk ska återgå till det normala igen, samt att januari är årets fattigaste månad för många. Tipsen om billig mat är oändliga, samt att januari alltid känns extralång. Den är ju inte längre än december, men känns så i alla fall.

Men gubben och jag känner inte av detta, vi hade under några år lärt oss koka soppa på en spik, vi är mästare på att vända och vrida på slantarna.

Sitter väl i våra gener, vi är barn av vår tid, mina föräldrar var barn av sin, det var depression och krig, de lärde sig koka soppa på ingenting i Norge, i alla fall nästan.

Kålrot var vad mamma lagade, kokt och mosad, griljerad som skinka i ugn, i grytor med lite potatis.

Kålrot är väldigt mångsidig, heter swede på engelska.

Läser på Kålrotsakademins sida, det finns en sådan, att kålroten är en korsning mellan kål och rova, någon med gröna fingrar korsade fram den under 1600-talet i östra delen av landet.

Den spreds sedan till de västra delarna och vidare över till Skottland, den blev då kallad swed, helt enkel därför att den kom härifrån.

I USA kallas den för rutabaga, kommer av västgötskans rotabagge.

Så den är ännu ett svenskt fenomen, likt säkerhetständstickan, kullagret, tetrapak, lättbetong, rollatorn, trepunktsbältet, skiftnyckeln, pacemakern osv.

För att inte tala om IKEA och ABBA.

Det är då lätt att glömma kålroten i allt detta storslagna, men den borde uppmärksammas mer. Stekt kålrot med lök, det låter väl gott. Koka skivor nästan mjuka, panera dem och stek gyllenbruna.

En passande rätt i januari, nyttig är den också.

Mamma lärde sig allt om kålroten under kriget, det fanns inget kött och nästan inget att köpa annat än kålrot, även potatis var svårt att få tag i.

Hennes dåvarande man var slaktare, han gick runt i gårdarna utanför Oslo och slaktade hästar och kor, mamma var med ibland, men när han skulle sätta på slaktmasken så sprang hon och gömde sig, ville inte vara med i dödsögonblicket.

Sedan kröp hon fram, fick sitta på det varma djuret och hjälpa till att få ut blodet.

Låter ju som om de två kunde ha köttfest sju dagar i veckan, men tyskarna tog allt kött och lämnade kålrötter kvar till norrmännen.

Hennes man stoppade ned lite kött i stövelskaften en gång, blev visiterad och hamnade i fängelse. De var övervakade kan man lugnt säga.

De verkade ha angivare i varje buske, de visste allt om alla.

Ruskigt, vi som kom efter kriget, vi kan inte sätta oss in i det. Mamma tyckte alltid att pappa romantiserade kriget, gillade krigsfilmer från den tiden, hon ville inte se.

Men han satt här i Sverige som på en liten lugn ö, medan kriget och fasorna pågick runt omkring.

Nog om krig och kålrötter.

Vi har fått fiber!

Fast vi har inte prövat det ännu, mojängen på väggen lyser blå, samt att det flämtar en liten gröngul lampa under.

Gubben och jag har gått i två år och väntat, men när vi sedan får det så, väntar vi.

Ekonomiska som vi är, det är ju januari, måste vi få slut på alla GB i vårt nuvarande först, räcker väl en vecka till, sen så är det jag som beställer.

Så då är det en ny era i stugan, gubben kan få se hur mycket fotboll i direktsändning som han vill, allt han får då av mig är en klapp på huvudet, inga mer gliringar om att han använder all data.

Livet blir då lite lugnare i stugan.