Astrologen

Gumman ser hur det snöar. Något annat verkar inte ske utanför mitt författarfönster.

Flingor som virvlar kring i en aldrig sinande ström, men snart är det väl något slut på detta också.

Författarfönstret, vad fick jag det ifrån? Det bara ploppade upp i min huvudknopp, som så mycket annat gör.

Boken är skickad idag, till fem förlag som tar emot via mejl. De fyra stora gör det inte, de vill ha riktigt papper. I denna digitala ålder så undrar jag varför.

Gubben som har svar på det mesta, han sa att de som fortfarande sitter och skriver på maskin, de måste ha chansen också. Undrar hur många de är?

Men som jag sagt förr, det är något visst med en pappersbok. Grannen har köpt en platta, den kan visst göra det mesta, fast jag fattar ingenting, inte han heller för den delen.

Blev tipsad om ett annat förlag som jag nosade reda på, skickade ett mejl hur jag skulle bära mig åt och fick svar.

Det skulle kosta 8 000 kr att få en bok tryckt! Såg mig själv stå någonstans och försöka sälja den, för att få ihop till tryckkostnaden. Sedan skulle de ha 5 kr per såld bok också. Kanske det blir slutkontentan av det hela, men dessförinnan så ska jag pröva där det inte kostar något.

Ni får i så fall köpa, det kanske blir nästa års julklapp till era nära och kära.

Tycker det har blivit mer fart nere i busken, busken där alla småfåglar håller till när de äter sina solrosfrön. De kvittras hej vilt där på dagarna, våren kanske börjar göra sig gällande. Men ännu har inte talgoxen börjat sina arior.

Skönt att vi ska åka iväg och möta våren i Milano. Äta bröd och pasta i en vecka och sedan rulla hem igen. Kolhydraterna sätter sig gärna kring midjan. Men vem vill låta bli dem.

Min släkting ska köpa en hund till. Så nu blir det sex hundar i lägenheten. Tur att hon har en ängels tålamod med sina djur, jag skulle då inte ha det. Hundar är inte så lite jobbiga ibland, de ska ut och springa flera gånger per dag. Sedan kan de inte vara utan sina mattar och hussar, hänger dem i hälarna vart de än går.

Ordet husse kommer av husbonde, hans ord var lag och skulle följas av alla, inklusive husdjur. Matte av matmor, det är väl därför katterna jamar så fort de får se mig. Mat, vi vill ha mat matte, ge oss gourmetmat, inte någon billig utan den dyraste. När vi ätit den ett tag så fnyser vi åt den också, då vill vi ha ännu dyrare mat.

Det är som om katter hade en priskontrollapparat i sin nos. Hittade en ny mat för kräsna katter med sås, den var inte billig. Den gick bra några gånger, sedan slickade de endast i sig såsen och lämnade resten.

Katter förutom vid maten, ger sjutton i att anpassa sig till hussar och mattar. De krullar upp sig som kanelbullar i stugans varmaste vrå och sover bort vintern, redo för att ge sig ut på musjakt när våren kommer. Då är de istället aldrig inne, utan efter att ha satt i sig ett antal möss, så kommer de in och slickar i sig såsen. Katter är sanna livsnjutare, de har hussar och mattar som betjänter och vi springer på tå och passar upp.

Jag har många svårmodiga planetkonstellationer i mitt horoskop, därav en viss tungsinthet. Jag har däremot Merkurius i gynnsam aspekt vad det gäller det skrivna ordet, vilket antagligen gör att jag sitter här och skriver till er nu.

För er som inte kan astrologi kan jag förklara att i födelseögonblicket, så stod de nio planeterna på ett speciellt sätt. Tidningarnas horoskop är enbart baserat på solen och vilket tecken vi är födda i. Att dra så många över en kam, det går inte. Varje människa är unik, varje människa har sitt eget speciella förhållande till planeterna.

Jag t.ex. är född i Stockholm kl 04.27 den 27 december 1952. Då stod alla planeter på ett speciellt sätt. De färgar min personlighet, mitt livsöde till viss del också.

På sjuttiotalet var astrologi väldigt inne i vissa kretsar, jag lärde mig ställa upp horoskop och lärde mig tyda dem via böcker.

Det går mode i allting, också vad det gäller det lite mer ockulta i vår tillvaro.

I Indien ställer de horoskop när några ska gifta sig. Oftast blir det bra, tycker i alla fall indierna. Antar att de lär sig stå ut på ett annat sätt än vad vi gör. De finner sig i sin partner och sitt livsöde. Vi har nog det mycket jobbigare, som ska ifrågasätta allt hela tiden.

Så är det inte det sociala arvet och gener, så är det planeter. Då har jag inte ens blandat in tidigare liv. Det blir bara för mycket ibland.

Ett under att vi är som vi är egentligen, fast vi fattar nog bara en bråkdel av det stora hela.

Mitt huvud känns som en torktumlare när jag försöker bena ut begreppen och förstå. Då förstår jag bara, att jag ingenting förstår.

Tur att jag har planeterna att skylla på!