Så kom hösten till stugan

Gumman känner på sig. Precis i grevens tid fick jag in alla växter, sommarblommorna hamnade på dyngstacken, de var fortfarande fina, men med sorg i hjärtat så tackade jag dem för att de förgyllt min sommar.

I natt kom farbror Frost, en gammal man med is i skägget och en stav i handen, lite lik Gandalf den vite.

Han spred kyla över gräset och gjorde det vitt, sen förvandlade han bilens framruta till ett lager av is.

Han är släkt med isprinsessan, hon som har ett förstenat hjärta, krossat av olycklig kärlek. Hon vill inte att någon annan ska ha det fint och bra, så hon förvandlar Moder Jord till is, vill ta död på all växtlighet, så att den blir likt hennes hjärta.

Men de där två kan inte hålla upp sin iskyla alltför länge, de håller inte ut mer än högst ett halvår.

Då kommer friska raska Gumman tö in i bilden, hon har vilat hela vintern medan de två regerat. Hon är yrvaken och har en kvast, lite sömndrucket så är hon där och sopar lite redan i mars, går sen och lägger sig och somnar om en stund. Men i april är hon helt vaken, hon sopar och fejar, ger farbror Frost och isprinsessan varsin klatsch i baken, så att de flyger all världens väg.

De får lomma iväg och sitta där långt under jorden och sucka i sex månader. Nu är de ute och härjar igen, i alla fall i den delen av världen där stugan är belägen.

Nu skulle jag väl inte ge mig in på sagor, det bara råkade bli så, när jag inte vet vad som kommer från tangenterna.

Gubben har letat rätt på en sida på nätet, där det går att läsa tidningar helt gratis.

Han är mycket för gratis, allt där man kan spara några kronor, är bra tycker han.

I det länet vi råkar bo, i Gävleborgs län, där har biblioteket en tjänst, där folk med bibliotektskort kan gå in och läsa diverse tidningar. Man får upp tidningen som den ser ut, inte någon konstig nätbilaga.

I alla fall, så brukar vi läsa lokaltidningen där, men idag som är söndag, då ges den inte ut.

Har en liten vana, som jag gärna vill göra varje dag, det är att läsa tidningen på just den där sidan.

Först går jag ner och värmer tevatten, sen släpper jag in katterna, de har för det mesta varit ute och fnattat omkring i mörkret, katter gillar sånt.

Sen tar jag min tekopp och går upp till min dator, katterna  följer med och speciellt katten Gizmo, han vill ha sitt morgonkel. Då står han på en liten pall bredvid, jag ska då klappa honom med en hand och knappa in på tidningssidan med den andra.

Råkar jag sluta, så tar han tassen på min arm och ber mig fortsätta med klappandet. Han brukar ge sig efter en stund, så att jag kan åtminstone läsa tidningen ifred.

Även idag, gjorde jag hela proceduren, men eftersom det inte fanns någon lokaltidning så valde jag Vi bilägare.

Jag och många tusen män i detta land, vi gillar att läsa om bilar. Kolla tester på vinterdäck, läsa om begagnat, vad man ska kolla vid eventuellt köp osv.

Nästa nummer kommer den 11 oktober, ser fram emot det.

Jag går igång på ordentliga människor, människor som gör allt till punkt och pricka. Med att säga att gå igång, så menar jag att det är någonting i mig,som irriterar mig.

Kanske därför att jag själv är lite sån, fast jag är inte lika ordentlig som dem.

Vi alla har väl diverse folk,vi tycker är knäppa och knasiga, de flesta passerar revy, men vissa är riktiga knapptryckare.

Det ironiska i det hela är, att allt vi irriterar oss på, alla vi tycker illa om, det är bara speglingar av vårt inre. 

På kursen jag går i ett och ett halvt år, där fick vi välja ute tre personer som har egenskaper vi irriterar oss på. Som riktigt får oss att känna frustration, irritation, maktlöshet och allt annat man kan tänka sig.

Efter ett tag så insåg vi hela bunten, att det var oss själva vi skrev om! Saker i oss som vi inte riktigt erkände.

Så egentligen ska vi tacka alla dessa knäppa människor som vi stöter på, alla de där som får oss riktigt irriterade, att de hjälper oss att se, det vi inte erkänner i oss själva.

Det finns också människor som ser hela världen som en enda stor fiende, alla är där för att ställa till det för dem.

Allt som kan sägas om det, är att de bär på en hel del skuggor inom sig själva.

I den bästa av världar, där skulle alla känna till detta och göra något åt det, så skulle den här världen, i alla fall se mycket bättre ut.

Tänk att få stå där, helt lugn när någon skäller och sätta upp en spegel framför dem.

Så är mina små söndagsreflektioner präntade för denna gång. Dags att sätta på sig strumporna efter sommaren och gå ut och gilla att det är höst.