Gumman hjälper till. Det är väldigt sällan jag skänker
pengar till välgörande, handlar väl inte om att vara snål, men ofta tänker jag
på vart pengarna går i slutändan.
Vi skänkte en summa till ett katthem för ett antal år sedan,
de var så tacksamma att de kontaktade oss och tackade. Då visste vi, att det
skulle gå till hemlösa kissar.
Skänker också till en djurorganisation, en liten summa varje
månad, björnar som sitter i fångenskap, hundar som far illa, åsnor och hästar
som de pinar livet ur.
Jag gör det för att jag lider med alla djur, som p.g.a
människan plågas och misshandlas. Själv kan jag inte åka kring och göra saker
på plats, insåg att jag inte kan klaga heller, om jag inte gör något åt saken.
Så därför skänker jag.
Kommer ihåg när jag var i Indien, jag matade hundarna varje
dag, de fick visserligen bara skorpor, men det var lite utfyllnad i deras
magar.
Det började med att en hund kom travandes till huset där vi
bodde med en munk, det låg ute på landsbygden med små byar spridda omkring.
Han hade avskurna öron ända ner till huvudet, munken
förklarade att de gjorde så för att hunden inte skulle bli galen. Vad nu öronen
skulle ha med detta att göra, men han hade tydligen en familj i alla fall, även
om de skurit öronen av honom.
Han kom och fick klappar och skorpa, kanske aldrig någon
klappat honom, han gillade det i alla fall.
Efter ett tag så kom fler hundar, så till slut hade jag ett
helt litet gäng som fick varsin skorpa och lite joller och klapp.
Mina föräldrar höll på att få fnatt när de hörde detta, de
skickade urklipp från tidningen hur en svensk fått rabies i Indien av hundar,
men det brydde jag mig inte om, jag klappade vidare.
När jag åkte därifrån så kom de fortfarande, tills munken
körde bort dem, han var inte lika blödig för djuren som jag. Tänker fortfarande
på gänget och får dåligt samvete över att jag lämnade dem.
Hade jag bott där så hade jag väl skaffat hundmat och haft
traktens alla hundar att utfodra, blivit kallad för den galna hundkvinnan.
Såg inte en enda katt i Indien, undrar om de fanns några.
Men det måste det väl ha gjort.
Här kan jag bara mata fåglar och rådjur, det finns inga
gatuhundar, tur är väl det. Däremot så finns det katter, en han kommer och
sprayar på logen. Jag undrar varför människor inte tar hand om sina katter, de
borde inte få ha något djur. Men katter är lätta att skaffa, de är också lätta
att inte bry sig om.
Snön ligger djup, det är hård skare och vi har inte sett
några rådjur på ett tag, de har nog svårt att ta sig fram utan att göra sig
illa. Eländes, elände, att vara rådjur den här årstiden.
Det är plusgrader varje dag, det är varken vinter eller vår,
vädret har svårt att bestämma sig, förra året vid det här laget så vräkte snön
ned nästan varje dag, vi hade en riktig skidbacke på gräsmattan.
I år är det inte lika, fast grannen med fåren han sa redan i
augusti att han läst att det skulle bli vargavinter igen, så de orden har legat
över mig sedan dess, men både vargar och vinter har varit snälla.
Ett år krattade vi gräsmattan i mars, kommer inte ihåg
vilket, men det var länge sedan.
Nu ska vi skämmas över att se klipp och streama filmer på
internet också, det förstör vårt klimat sägs det, serverhallarna tar energi.
Det finns de som påstår, att ändringar i klimatet är
naturligt, det håller inte klimatfolket med om, men om vi ser till jordens
historia så har det ju alltid gått upp och ned.
Ta förra sommaren, då hade det inte varit så varmt här på
flera hundra år, tror inte att de spydde ut så mycket koldioxid på 1700-talet,
inte oroade de sig för det heller.
Miljöpartiet har bara en sak som de kör med, att höja
bensinskatten, det är botemedlet för allt. Som om vi här på landsbygden skulle
sluta att köra till våra arbeten, eller till affären.
Det är ett måste med bilen här uppe, vi kan varken ta oss
fram med bussar eller lådcyklar, tror inte det är mer än ungdomar som just
tagit körkort, som är ute och okynnesåker i onödan. Så kul är det inte att
halka runt på ishala spåriga vägar.
Nej, skatten drabbar glesbygden, vi får betala. Samtidigt
som bussbolagen ska spara pengar och drar in bussturer.
Tänk hur det var förr, en affär och skola i varje liten by,
småskaligheten frodades, de kunde ta häst och trilla överallt, vid längre
sträckor så fanns det en tågstation vid varje mjölkpall.
Nu är jag ju inte uppvuxen på landet, men kommer ihåg alla
små affärer i Stockholm, de som numera blivit restauranger. Undrar hur många
som går ut och äter där? Kan det bära sig med matställen i varje hörn.
Storstadsfolk kanske äter ute, men även här i byn så finns
det fyra matställen, två pizzerior, ett thaiställe och ett motell med lite av
varje. En mataffär, en frissa och en hälsocentral, apotek, det är allt.
När vi flyttade hit för snart 30 år sedan så fanns det,
bank, post, två bensinmackar, grillkiosk, blomsteraffär, samt tandläkare. Motellet
hade uppträdande, vi var där och såg en del artister.
Mycket som har försvunnit, höll på att glömma bort alla
dagmammor, de försvann för länge sedan, dottern fick vara med på slutklämmen,
hon hade en underbar dagmamma.
Så var det förr, så är det nu. Allt förändras, världen
kommer inte att vara stillastående medan vi sitter här i skogen och njuter av
vårt internet, struntar i att jag låter serverhallen uppe i Luleå, får jobba med
med min streaming.Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar