Kålrotsmånaden januari

Gumman slöar. Förutom när jag snubblade över en död mus som låg vid skorna i hallen. Den hade nog mist livet i natt, när katterna låg där och sov med ett öga, ville väl ha sig en liten kattmatsbit, men fick istället döden dö.

Ett elände när de drar in byten genom kattluckan, vi har som tur är avgränsat deras nattliga livsrum till hallen nattetid, till köket går det ingen kattlucka.

Gubben skulle ta på sig skorna häromsistens, han kände att något tog emot, en död fågel hade de placerat där. De hittar alltid på hyss de där katterna.

Annars så är ju julen över, folk ska återgå till det normala igen, samt att januari är årets fattigaste månad för många. Tipsen om billig mat är oändliga, samt att januari alltid känns extralång. Den är ju inte längre än december, men känns så i alla fall.

Men gubben och jag känner inte av detta, vi hade under några år lärt oss koka soppa på en spik, vi är mästare på att vända och vrida på slantarna.

Sitter väl i våra gener, vi är barn av vår tid, mina föräldrar var barn av sin, det var depression och krig, de lärde sig koka soppa på ingenting i Norge, i alla fall nästan.

Kålrot var vad mamma lagade, kokt och mosad, griljerad som skinka i ugn, i grytor med lite potatis.

Kålrot är väldigt mångsidig, heter swede på engelska.

Läser på Kålrotsakademins sida, det finns en sådan, att kålroten är en korsning mellan kål och rova, någon med gröna fingrar korsade fram den under 1600-talet i östra delen av landet.

Den spreds sedan till de västra delarna och vidare över till Skottland, den blev då kallad swed, helt enkel därför att den kom härifrån.

I USA kallas den för rutabaga, kommer av västgötskans rotabagge.

Så den är ännu ett svenskt fenomen, likt säkerhetständstickan, kullagret, tetrapak, lättbetong, rollatorn, trepunktsbältet, skiftnyckeln, pacemakern osv.

För att inte tala om IKEA och ABBA.

Det är då lätt att glömma kålroten i allt detta storslagna, men den borde uppmärksammas mer. Stekt kålrot med lök, det låter väl gott. Koka skivor nästan mjuka, panera dem och stek gyllenbruna.

En passande rätt i januari, nyttig är den också.

Mamma lärde sig allt om kålroten under kriget, det fanns inget kött och nästan inget att köpa annat än kålrot, även potatis var svårt att få tag i.

Hennes dåvarande man var slaktare, han gick runt i gårdarna utanför Oslo och slaktade hästar och kor, mamma var med ibland, men när han skulle sätta på slaktmasken så sprang hon och gömde sig, ville inte vara med i dödsögonblicket.

Sedan kröp hon fram, fick sitta på det varma djuret och hjälpa till att få ut blodet.

Låter ju som om de två kunde ha köttfest sju dagar i veckan, men tyskarna tog allt kött och lämnade kålrötter kvar till norrmännen.

Hennes man stoppade ned lite kött i stövelskaften en gång, blev visiterad och hamnade i fängelse. De var övervakade kan man lugnt säga.

De verkade ha angivare i varje buske, de visste allt om alla.

Ruskigt, vi som kom efter kriget, vi kan inte sätta oss in i det. Mamma tyckte alltid att pappa romantiserade kriget, gillade krigsfilmer från den tiden, hon ville inte se.

Men han satt här i Sverige som på en liten lugn ö, medan kriget och fasorna pågick runt omkring.

Nog om krig och kålrötter.

Vi har fått fiber!

Fast vi har inte prövat det ännu, mojängen på väggen lyser blå, samt att det flämtar en liten gröngul lampa under.

Gubben och jag har gått i två år och väntat, men när vi sedan får det så, väntar vi.

Ekonomiska som vi är, det är ju januari, måste vi få slut på alla GB i vårt nuvarande först, räcker väl en vecka till, sen så är det jag som beställer.

Så då är det en ny era i stugan, gubben kan få se hur mycket fotboll i direktsändning som han vill, allt han får då av mig är en klapp på huvudet, inga mer gliringar om att han använder all data.

Livet blir då lite lugnare i stugan.