Gumman är arg. Det går inte att få tag i någon mobiltelefon för gummor längre.
Det är pekskärmar och konstigheter, jag vill bara ha en telefon där jag kan ringa och skicka sms. Det räcker eftersom jag inte gör något annat med telefonen.
Min vikbara Nokia är på upphällningen, den stänger av sig själv ibland och repig och dan är den.
Nu är jag på jakt efter en värdig efterträdare och pyttsan, viktelefoner är lika ovanliga som vilda tigrar i Stockholms innerstad.
Säkert finns det andra märken som har viktelefoner, men jag är inkörd på Nokia och konfronteras jag med något annat så blir jag virrig, har svårt att lära mig tycka om det nya och ovana.
Vikfunktionen är bra för oss synsvaga, jag behöver bara öppna den och svara, stänga den när jag är klar.
Inte fibbla med små knappar och dylikt, den är också bra vid bilkörning då en del ringer upp.
Jag tar den med höger hand, jag har en liten behändig knapp på sidan som gör att luckan öppnas, trycker på knappen telefonen far upp och jag sätter den till örat, talar om för vederbörande att jag sitter och kör bil så är det samtalet avslutat.
Viker sedan ihop den utan att ha tagit ögonen från vägen.
Bilkörning och telefoni hör definitivt inte ihop, den tar uppmärksamheten ifrån vägen, så är det bara. Jag kan inte få ihop att viälskarförbud landet Sverige inte gjort det olagligt när så mycket annat är det.
Vi är i så fall det sista landet i Europa att införa det, om det går igenom vill säga. Något lurt är det när de som bestämmer inte vill ta steget. Ska klura på det ett tag och meddelar om jag hittar orsaken.
Handsfree kanske är ok, kanske mer som att tala med någon i bilen.
Pratförbud för bilförare är väl lite svårt att införa.
Eller bråkiga ungar i baksätet, det borde totalförbjudas.
Tillbaka till mobiltelefoner så tycker jag det är lite lustigt att alla tittar så noga på vem som ringer, det är ju någon som ringer till dig och då är det väl bara att svara.
Vill du sedan inte tala med den personen så är det väl bara att på ett fint sätt avsluta samtalet.
Jag har levt mesta tiden här på jorden utan nummerpresentatör, det har gått bra det med.
Nu ser jag hur det glöder i huvudet på somliga läsare, men man vill ju inte prata med försäljare.
De stackarna finns faktiskt och försöker få en dräglig tillvaro och tjäna några kronor i lön. Fast jag tänker inte medverka.
Vi pratar inte med försäljare på vår hemtelefon, vi är i Nix registret och det har vi valt gubben och jag, vore alla som vi så skulle telefonförsäljning inte existera.
Den finns och frodas så bevisligen är inte alla som vi.
Fördelen med att vara med i Nix är att jag inte måste studsa upp och ned mitt i Masterchef och tala om att jag inte vill ha just det där fanatiska tvättmedlet.
Jag klarar mig med mitt Skona, har gjort det i många år.
Nu försöker de kalla telefonförsäljning för marknadsundersökning istället. De är lite sluga. Då kan ingen Nix i världen stoppa dem, bara gummor som är lite vresiga.
En av de samtal som jag anser vara en av de mest konstiga är när en man i andra änden påstod att jag hade en Electrolux dammsugare som jag köpt av en försäljare för en så där trettio år sedan. Jag blev så paff att jag svarade ja.
Han frågade inte om jag möjligtvis hade den kvar utan gick rätt på ämnet.
Just nu hade de en enastående erbjudande med att de åkte runt i just mitt område och servade dessa alldeles gratis!
Jag som aldrig tänkt på att dammsugare skulle servas, bara bilar, börjar ana ugglor i mossen.
Jag ser för mitt inre hur de åker runt i skogarna och byarna här i norra Hälsingland och letar upp de avlägsna stugorna, där någon bor som råkar ha just en sådan där dammsugare som jag har.
Säkert lika gammal också eftersom de inte tillverkas längre.
Sedan tar de fram en väska med allehanda ting i och plockar isär dammsugaren och suckar.
– Den är så sliten så det är nog risk att den inte kommer att hålla länge till, men vi har just nu ett fantastiskt erbjudande, ni kan få köpa en ny. Den kommer garanterat att hålla lika länge som den ni har nu. Trettio år!
Electrolux gör de bästa och hållbaraste dammsugare man kan tänka.
Jag svarade att när någonting var gratis så brukar det ofta vara en hake med det hela. Han svarade att det var det absolut inte.
Där borde jag väl avslutat samtalet, men något i hans lite arroganta stil retade mig.
Vi hade just inköpt en yngre Electrolux, en UltraOne.
Enligt Råd och rön så var den fantasisk, den bästa som gjorts sedan hundra år tillbaka.
Vi förpassade den gamla trotjänaren till övervåningen där den får sköta städningen, den går för övrigt fortfarande bra trots att den inte servats.
Den nya får ha äran att dammsuga katthår på nedervåningen, det gör den brilliant.
Då tog jag fram mitt trumfkort för att få tyst på honom och han gratisservice. Berättade att vi just köpt en ny Electrolux UltraOne, en av de bästa på marknaden.
Eftersom han bevisligen var Electroluxförsäljare trodde jag att han skulle jubla i andra änden. Vi var trogna märket.
- Hur kan du veta att den är så bra, var hans svar.
Jag tappade hakan. Han baktalade sitt eget märke! Vad var det för människa?
Jag tröttnade på hans envishet och sa att ingenting är gratis här i världen, jag trodde inte en minut på det. Sen lade jag på luren.
Sedan började jag tänka efter och tyckte det var konstigt att han hade mitt telefonnummer. Bodde i Stockholm då jag köpt dammsugaren.
Vi har hemligt nummer här i stugan så inga ska veta att vi finns här. Så inte kreti och pleti ska ringa.
Försäljare är ett släkte för sig, de är så där naivt gåpåiga och om de tror att gummor ska gå på deras snack så tror de fel.
Jag tycker lite synd om försäljare, de är så urbota dumma ibland att jag undrar vem som lärt dem alla tips och trix, någon annan urbota dum kan jag tänka.
En gång för länge sedan så satt jag på mitt arbete på ett kontor i Hudiksvall, in tågade en man med en väska och fick syn på mig.
Han sträckte ut handen redan fem meter från mig i en ivrig gest att han ville så snabbt som möjligt hälsa och utbrast.
- Hej, det var länge sedan.
- Känner jag dig? Tror inte att jag gör det, var mitt rappa svar.
Gummor lurar man inte så lätt.
Han kom av sig och slängde istället upp en väska på mitt skrivbord.
Hade han varit katt så hade han slickat sig lite först och sedan tittat omkring så ingen såg att han just tappat ansiktet.
I väskan låg allehanda knivar, han kanske kände en stor lust att sticka en av dem i mig men jag sa att jag inte skulle ha någon. Så fick han lomma iväg.
Kanske tänkte han över försäljningstaktiken lite.
Fast de finns nog de som går på det där tjena, tjena länge sedan snacket.
Känner sig lite betydelsefulla och ihågkomna av någon. Sen handlar nog de av bara farten.
Eller de som ringer från telebolagen och frågar hur man mår. Jo tack jag mår bra, men jag ska inte ha något nytt abonnemang om det är vad du egentligen menar, du där i andra änden.
Det finns många saker jag inte skulle vilja göra här i världen och en sak är att vara försäljare.
Fast för vikbara mobiltelefoner av märket Nokia vore en annan sak. Man ska tro på det man säljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar