Nyheter och smygrökning

Gumman är arg. Vad tror tidningarna att vi vill läsa? Inte om Robert Wells friggebod i alla fall.

Nu är jag trött på kvällstidningarna, de två stora i alla fall. Varför säger jag kvällstidningar?

Jag lever i en förgången tid då det fanns morgontidningar med lite mer seriöst innehåll och kvällstidningar som kom på eftermiddagen med sensationsjournalistik och skvaller.

Min far köpte alltid bägge, fick inte nog av nyheter genom att lyssna varje timme på radion och sedan se både Aktuellt och Rapport på TV.

Kvällstidningar är de bägge fortfarande här på landet. De kommer till affären i byn  omkring ett varje dag.

Kan minnas att jag efter ett besök i storstaden såg att de kommit redan på morgonen. Men vi får vårt skvaller och dravel på eftermiddagen.

Sen börjar de skriva om julivädret just där jag bor. Som väderspion vet jag att det är omöjligt att förutspå vädret trettio dagar i förväg. En prognos som är lika ihålig som de politiska partiernas vallöften.

Eller så slår en värmebölja till på löpsedlarna. Bäst var den som kom för ett par år sedan,

vi hade väl en sisådärsommar i Sverige som vi brukar ha. Då skulle värmeböljan som löpsedlarna skrek ut om, komma och slå till.  Den varade i två dagar, sen kom regnet igen. Så ibland är det tunt om nyheter.

Inget går upp mot sommaren 94, fotbollsommaren. Juni var lite kall och blåsig, Pohlman mässade i teve, att vänder det inte till början av juli så får vi hälsa hem för denna gången.

Då kom den, sommaren med dunder och brak. Vi svettades med temperaturer upp till 38, vissa dagar bara omkring 32. Jag kommer ihåg att gubben ställde fram en fläkt på vardagsrumsbordet så att vi kunde kippa efter luft på kvällarna.

Jag kunde inte vara utanför stugan utan fick ta lilla dottern och åka ned till badet och ställa mig i det långgrunda vattnet för att få svalka. Sen blev det inte svalare efter några dagar, värmen höll i sig långt in i augusti.

Då basunerade de två kvällstidningarna ut resor till Island, hade man tur kunde man vinna en resa dit det var svalare.

Så den sommaren slog alla rekord, jag har sparat den i mitt minne när jag nu ser ut över min klippta gräsmatta där regnet skvalar ned och känner vemodet stiga.

Har västvärldsproblem idag, jag kan inte komma in på Skype. Ville tala med min kusin i Norge och det förbaskade programmet vill inte som jag.

Datorer lever sitt eget lilla liv, de frestar på vårt tålamod. Kollegan har sämst tålamod av alla jag träffat när det kommer till datorer. Hon ser ut som om hon vill kasta den i soporna.

Var på dödengruppen igår och vi åt massa godsaker, satt ute i solen och läste det näst sista kapitlet i vår bok. Det börjar dra ihop sig och vi har nu gått igenom allt vad en människa bör veta om detta ämne. Vi är fullärda och skulle kunna ställa upp i vilken frågtävling som helst. Problemet skulle vara att alla har sin egen teori. Det finns alltså inget facit att gå efter.

Lite synd tycker jag, vill ha ordning och reda på livet och efterlivet. Men om det inte är något som händer då? Tänk om vi blir blåsta på allt detta? Ja, då behöver vi inte bekymra oss, vi kan inte stå där och bli arga, vi vet ingenting.

För att fördjupa mig i detta med risk att ni ser mig som rubbad, så vill jag återge en historia som jag varit med om.

För ett antal år sedan så rökte både gubben och jag som borstbindare. Ett konstigt ord, det finns en teori att det kommer från tyskan, en annan är att det för 150 år sedan fanns ett hus i Stockholm där olika yrken hade olika våningar.

När det var rast så hade borstbindarna längst att springa ned för sin rökpaus, de höll till högst upp.

De andra yrkesgrupperna hade redan avverkat en halv pipa (tror knappast att de rökte cigaretter på den tiden), så borstbindarna fick blossa snabbt och effektivt och sedan ila upp innan rasten var slut.

Den teorin faller när det också finns något som heter, att supa som en borstbindare, de sprang väl knappast ned för alla trappor och tog sig en snabb hutt.

Så den tyska tror jag mer på. Annars vore borstbindaryrket ett yrke för kortlivade. Att både röka och supa vet vi ju alla är inte befrämjande för hälsan.

Fast så tänkte de inte förr. Alla rökte som borstbindare överallt. Mina föräldrar envisades med att röka i bilar och jag mådde illa. Sen rökte alla på arbetsplatser där de satt, så knappast hade de rökruta på gatan för 150 år sedan.

Konstigt att inte folk blev sjuka av rökning och passiv rökning förr? Ingen som sa något om det.

För att återgå till ämnet så rökte vi, men vi höll det till underfläkten rökning och ute rökning.

Jag drömde en natt att jag stod i vardagsrumsdörren och tittade på gubben. Han satt där med lamporna på och teven den skvalade. Bekvämt tillbakalutad i bästa fåtöljen satt han helt fräckt och rökte. Jag trodde inte mina ögon, han följde inte de regler och rutiner vi hade här i stugan.

Så jag stod där och han tittade inte åt mitt håll. Jag vaknade upp på morgonen och vid kaffebordet sa jag att jag hade haft en konstig dröm.

Jag hade sett hur han suttit och rökt i vardagsrummet.

Han tittade på mig lite skamset och sa.

-          Det gjorde jag.

Om jag summerar detta i mitt lilla huvud, så var det inte en riktig dröm. En riktig dröm i min mening är något som försiggår i min hjärna när jag ligger där i sängen.

Jag hade helt enkelt förflyttat mig ur kroppen från sängen, svävat ned för trapporna och ställt mig i vardagsrumsdörren och spionerat. Alltså kan inte jag vara min kropp enbart, jag har ett medvetande som kan förflytta sig hur som helst och vart som helst. Titta på den ni vetenskapen, och berätta om ni kan klura ut vad som hände.

I alla fall så tror jag att gubben fick sig en läxa, han var noga med att aldrig röka i vardagsrummet någon mer gång. Han kunde aldrig veta om en osynlig gumma var där och kikade.